Lite korta tankar om Shadow of the Weird Wizard

[Lemur]

Jag är kass på att skriva ordentliga recensioner och jag har inte heller spelat spelet i fråga. Detta är mest lite lösa tankar.

Bakgrund om spelet
2015 gav spelskaparen Robert J. Schwalb ut spelet Shadow of the Demon Lord (SotDL). Det är ett spel som påminner lite om DnD men som är mycket mörkare, typ lika mörkt som Mörk Borg. Nu har Schwalb gett ut ett nytt spel baserat på samma regelmotor och tanken är att det ska vara mer vanilj-fantasy och därav kunna tilltala bredare massor. Dvs, ett spel som skulle kunna agera alternativ till DnD.

Regelkärnan

• Det finns bara fyra attribut; Strenght, Agility, Intellect, Will.
• Det finns inga färdigheter, attributen används till allt man vill göra
• Istället för advantage/dissadvantage använder SotWW boons/banes wilket är att man rullar 1-3 T6. Tar den högsta adderar/subtraherar (beroende på om du har flest boons eller banes) värdet till din total.
• Man rullar D20 + attribute bonus + eventuella “boones” eller “banes” och försöker slå högre än 10 (vanligtvis).
• Vid motsatta slag är TN motståndarens attribut, det är en elegant lösning tycker jag.

En enkel kärna helt enkelt, men som givetvis kompliceras ganska snabbt av en massa specialförmågor och liknande.

Karaktärer

• Man kan bara vara människa. Men det står något vagt om att SL kan låta en välja andra folkslag, utan hänvisning till särskilda regler för sånt. Men Det verkar iaf mest handla om vilken “speed” och “size” man har.
• Man får en bakgrund som är det man arbetat med tidigare, bagare, seglare osv
• Det finns tabeller där man kan slå fram lite om personlighet och utseende. Många resultat är lite “tokiga” som att man har extremt mycket hår i näsan och sånt “kul”.
• Nya karaktärer får välja mellan fyra “paths” (dvs klasser); Fighter, Mage, Priest och Rogue

Efter ett par levlar får man välja mellan 40 “expert paths” och efter ytterligare ett par levlar kan du välja ännu en path - där du väljer mellan 80 “master paths”. Så din karaktär utvecklas och blir mer och mer nischad. Exempelvis kan du gå från Fighter till Swashbuckler till Dragon Fist. Eller från Mage till Witch till Diabolist.

Magi
Det finns sjukt många olika magiskolor och en magiker kan lära sig fler och fler av dem under spelets gång. Många av dem är klassiska i stil med “Life” eller “Hydromancy” men också märkliga grejer som “Eldritch” där du kan frammana cthulhu-liknande varelser från andra dimensioner.
Alla besvärjelser har, var för sig, ett antal användningar per dag. Så man har inga magi-poäng eller så.

Strid och sånt
Det mesta känns bekant från vanlig DnD men vissa saker är annmärkningsvärda:

• Man slår inte initiativ, istället får fienden ALLTID agera först. Undrar hur det känns i längden.
• Verkar extremt svårt att dö
• Man har en (1) “reaction” som man kan använda när det inte är ens tur och den kan man använda till att undvika slag, bla. Annars är det din Defense (AC) som avgör om slaget träffar.

Värld och fluff
Den Märkliga Trollkarlen höll till i öst och ingen vågade gå i närheten eftersom han höll på med helt sjuka grejer (oklart vad exakt). Nu har han iaf försvunnit och ingen vet var. I väst finns en massa dekadenta stora kungadömen som krigar och håller på.
Mittemellan trollkarlens land i öst och kungarikena i väst ligger området som kallas The Borderlands, det är där spelet utspelar sig. Det är mest en stor vildmark förutom ett gäng större stadsstater längs kusterna. Det är rätt varm i The Borderlands med djungel, öken och sånt. Borderlands är glesbefolkat men på sistonde har många emmigrerat dit från kungarikena i väst.
Gudarna finns och knatar ibland runt bland kreti och pleti på jorden (som heter Erth förresten). Trots att gudarna är verkliga verkar alla mer impade av den Märkliga Trollkarlen. Mäkligt.
Mycket är lite tokroligt och/eller gonzo i beskrivningar av platser och företeelser.

Slutligen
Om Schwalb nu verkligen har tänkt göra ett vanilj-fantasy-spel som kan nå ut till de stora massorna så tror jag att han har misslyckats. Det är liksom inte alls vanilj utan massvis med cthulhu-aktiga inslag och allmän gonzo hela tiden. Spelet anstränger sig också lite väl mycket ibland för att vara lite tokigt - kan jag tycka. Samtidigt gillar jag att det är sin egen grej och att det är så särpräglat. Jag vet liksom inte alls vad jag ska tycka om det! Det var länge sedan jag läste ett spel som var så svårt att sätta i ett fack.

Jag är jättenyfiken på om någon annan har läst det och vad ni isf tycker!

 

[Bolongo]

* Jag uppfattade det som att standard-TN är 10 eller högre, alltså att grundchansen för allt är 55%.
* Att du aldrig får mer bonusar än din egenskapsbonus +6 (från boons) och att egenskaperna du eventuellt kan behöva slå mot hålls inom ganska tajta ramar (en drake har 18 Strength och 20 Defence, exempelvis) gör att spelet till skillnad mot 5e faktiskt uppfyller principen om "bounded accuracy".
* Jag tyckte först det var tveksamt att man behåller både ett värde och en bonus (som bara är värdet minus 10) för varje egenskap. Anledningen är att bonusen används när man är aktiv och värdet när man är defensiv. Vet fortfarande inte om det är tillräckligt bra anledning, eftersom spelare oftast är offensiva, så de använder mest bonusen.
* Lägg märke till att det inte egentligen finns några motsatta slag. Jag menar att det händer aldrig att två parter rullar tärning mot varandra. Det är alltid en som rullar och en som gör passivt motstånd.
* Spelet använder bara T20 och T6.
* Du kan använda din reaction till att "take the initiative" och gå före monstren i den rundan, om du tycker det är viktigt av någon anledning.

 

[Bolongo]

Som min kommentar om draken kanske avslöjade har jag även SL-boken. Där kan man spela annat än människa eftersom i bestiariet har vissa varelser några rader om hur de är som spelarkaraktärer.

Detta är en av de mest utförliga:
Dwarf
Health: +4
Size: 1/2, Speed: 5
Bonus Language: Dwarfish
Senses: Dark Vision
Other Traits: Short Legs, Hard Target, Low Center of
Gravity, Superior Constitution


De flesta är mer så här:
Cambion
Size: 1, Speed: 5
Languages: Archaic
Other Traits: Fire Resistance

 

[adrian_of_arcane_lore]

Om Schwalb nu verkligen har tänkt göra ett vanilj-fantasy-spel som kan nå ut till de stora massorna så tror jag att han har misslyckats. Det är liksom inte alls vanilj utan massvis med cthulhu-aktiga inslag och allmän gonzo hela tiden

Har inte på något sätt fått intrycket att målet är att skapa ett "vanilj-fantasy" spel som skall nå ut till den stora massan (om det nu ens är vanilj-fantasy den stora massan vill ha?), utan helt klart att tanken med SotWW ända från början är att göra just ett weird-fantasy spel som är mer åt gonzo hållet. Kontrasten gentemot SotDL är inte att det nya spelet är mer "vanilj", utan mindre grimdark och mörkt. Vilket han ju verkat lyckas med.

 

[Bolongo]

Ja, skillnaden är att varje kampanj inte måste sluta med att alla dör och The Demon Lord vinner.

 

[Bolongo]

Jag tycker sammanfattningsvis att SotWW ser klart intressant ut. Jag sätter upp det på min lista över "system jag skulle kunna köra ett DnD-äventyr i, så jag slipper använda DnD."

 

[Lemur]

Har inte på något sätt fått intrycket att målet är att skapa ett "vanilj-fantasy" spel som skall nå ut till den stora massan (om det nu ens är vanilj-fantasy den stora massan vill ha?), utan helt klart att tanken med SotWW ända från början är att göra just ett weird-fantasy spel som är mer åt gonzo hållet. Kontrasten gentemot SotDL är inte att det nya spelet är mer "vanilj", utan mindre grimdark och mörkt. Vilket han ju verkat lyckas med.

Vanilj-grejen är säker min tolkning. Det jag hörde var något i stil med "SotDL var för extremt för många, så här kommer ett snällare spel". Så det är ju som du säger. Men för mig hamnar detta ändå så pass nära SotDL att det nästan känns onödigt. Tar man bort jordens undergång från SotDL så är det ju ingen större skillnad egentligen, förutom att bilderna i SotDL har lite mer svärta typ.

 

[God45]

Det känns ju som den värsta pitchen någonsin. Det är samma som innan men mindre coolt. Det är som när de släppte Apocalypse World versionen utan knullandet.

Men det är ett kul system. Så får det här folk att läsa/spela det så är det ju bra.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Men för mig hamnar detta ändå så pass nära SotDL att det nästan känns onödigt.

Jag har lite svårt för att värdera rollspel eller andra kulturprodukter utifrån en skala på hur nödvändiga/onödiga de är.
Mer relevant för mig är snarare om det är någon som är intresserad av att skapa produkten, och om någon är intresserad av att köpa den. Är så fallet är ju produkten då just så nödvändig som den behöver vara.

Schwad drog ju in lite över 4 miljoner kronor från lite över 4000 backare på kickstarter, så jag tänker att hela projektet liksom vann sitt existensberättigande i samband med det, i vart fall inför den publiken.