Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Det finns en meme som dyker upp då och då om hur det känns att avsluta en bra bok. En slags blandning av extas och totalt förtvivlan. Jag kan ibland känna samma efter att en kul kampanj är över. I alla fall som spelledare. Med andra ord har jag precis avslutat en kampanj i egenskap av SL.
Den började som ett Oneshot. Tänkt att fylla en lucka när ordinarie SL inte orkade köra en kväll. Det var inte det första oneshotet jag körde i det syftet, men det var just det här som blev avstamp för en oplanerad liten kampanj.
Det börja med en karta.
Bara nått jag snubblade över på google och baserade ett kort litet scenario på; märkliga kultister som håller på med nån slags ritual. Jag ville öppna upp för lite mer rollspelande och smygande än tidigare oneshots hade varit, så alla kultister hade så klart masker och kåpor på sig, de var av alla möjliga olika folkslag (människor, dvärgar, ödlor...) och jag försökte göra tydligt att de inte kände igen varandra när de hade masker på sig. Jag preppade lite monster med kusttema (fiskfolk, en jättekrabba, lite korall-golems), men i övrigt planerade jag inte så mycket.
Spelarna gjorde sina val, slog sina slag, och så småning övergick det så klart till strid trots allt, på grund av lite missförstånd och lite risktagningar. En sak jag själv var rätt nöjd med, men som spelarna nog inte insåg var att den nedre våningen egentligen var under vattenytan, men de luftelementarer som fanns där nere höll vattnet ute som en slags dykklocka av magi.
Spelarna gick till anfall, och för varje luftelementar de dödade började vattnet tränga ner igen mer och mer. Det hela komplicerades ytterligare av att en spelare bestämde sig för att "scouta i förväg". Så istället för ett stridsencounter åt gången lyckades spelarna dra på sig tre på en och samma gång. Så vad som hade varit avsett att vara två lätta och ett utmanande scenario blev ett väldigt utmanande scenario.
Tyvärr föll två av hjältarna, och de andra två var tvugna att fly. Kultisterna segrade och slutförde sin ritual.
Överlag är jag rätt nöjd med sessionen vad jag minns, med två undantag:
Jag hade liksom räknat med att spelarna skulle "vinna" scenariot, så jag hade inte preppat ett slut för vad som skulle hända om kultisterna lyckades. Jag hade en vag uppfattning om vad jag hade tänkt mig, men min improvisation var inte på top. Jag hade inte behövt skriva en novell om vad som hände, men lite mer planering hade inte skadat känner jag. Det blev lite osammanhängande svammel om hur en grotesk, stor varelse (typ mini-chtulhu) reste sig från havet och vandrade inåt landet.
Det jag var mer missnöjd med var hur jag hanterade de två hjältar som gick ner. Eftersom det bara var tänkt att vara ett oneshot, och de gick ner precis i slutet av scenariot precis när vi gick över till en "cut scene", så såg jag liksom ingen poäng med att döda dem. Om de misslyckats med sina deathsaves under pågående spel hade jag inte lagt fingrarna emellan. Nu bestämde jag bara att de blev bundna och kastade i ett hörn. Och handen på hjärtat hade nog det rimligaste varit att kultisterna (eller fiskfolket) hade gjort processen kort med dem.
Så här i efterhand känner jag att ag åtmistånde borde låtit dem slå samtliga deathsaves och låtit dem avgöra om rollpersonerna överlevde eller inte. Åtminstånde. Jag märkte att i alla fall en av spelarna tyckte jag lät dem komma undan för lättvindigt. Men det är det problem jag ofta dras med: jag är för snäll mot mina spelare om jag förlitar mig på mina egna beslut. Det är därför jag försöker slå de flesta slagen öppet, för att tvinga mig själva att stå för resultaten.
Det finns alltid utrymme för förbättring!
Den började som ett Oneshot. Tänkt att fylla en lucka när ordinarie SL inte orkade köra en kväll. Det var inte det första oneshotet jag körde i det syftet, men det var just det här som blev avstamp för en oplanerad liten kampanj.
Det börja med en karta.
Bara nått jag snubblade över på google och baserade ett kort litet scenario på; märkliga kultister som håller på med nån slags ritual. Jag ville öppna upp för lite mer rollspelande och smygande än tidigare oneshots hade varit, så alla kultister hade så klart masker och kåpor på sig, de var av alla möjliga olika folkslag (människor, dvärgar, ödlor...) och jag försökte göra tydligt att de inte kände igen varandra när de hade masker på sig. Jag preppade lite monster med kusttema (fiskfolk, en jättekrabba, lite korall-golems), men i övrigt planerade jag inte så mycket.
Spelarna gjorde sina val, slog sina slag, och så småning övergick det så klart till strid trots allt, på grund av lite missförstånd och lite risktagningar. En sak jag själv var rätt nöjd med, men som spelarna nog inte insåg var att den nedre våningen egentligen var under vattenytan, men de luftelementarer som fanns där nere höll vattnet ute som en slags dykklocka av magi.
Spelarna gick till anfall, och för varje luftelementar de dödade började vattnet tränga ner igen mer och mer. Det hela komplicerades ytterligare av att en spelare bestämde sig för att "scouta i förväg". Så istället för ett stridsencounter åt gången lyckades spelarna dra på sig tre på en och samma gång. Så vad som hade varit avsett att vara två lätta och ett utmanande scenario blev ett väldigt utmanande scenario.
Tyvärr föll två av hjältarna, och de andra två var tvugna att fly. Kultisterna segrade och slutförde sin ritual.
Överlag är jag rätt nöjd med sessionen vad jag minns, med två undantag:
Jag hade liksom räknat med att spelarna skulle "vinna" scenariot, så jag hade inte preppat ett slut för vad som skulle hända om kultisterna lyckades. Jag hade en vag uppfattning om vad jag hade tänkt mig, men min improvisation var inte på top. Jag hade inte behövt skriva en novell om vad som hände, men lite mer planering hade inte skadat känner jag. Det blev lite osammanhängande svammel om hur en grotesk, stor varelse (typ mini-chtulhu) reste sig från havet och vandrade inåt landet.
Det jag var mer missnöjd med var hur jag hanterade de två hjältar som gick ner. Eftersom det bara var tänkt att vara ett oneshot, och de gick ner precis i slutet av scenariot precis när vi gick över till en "cut scene", så såg jag liksom ingen poäng med att döda dem. Om de misslyckats med sina deathsaves under pågående spel hade jag inte lagt fingrarna emellan. Nu bestämde jag bara att de blev bundna och kastade i ett hörn. Och handen på hjärtat hade nog det rimligaste varit att kultisterna (eller fiskfolket) hade gjort processen kort med dem.
Så här i efterhand känner jag att ag åtmistånde borde låtit dem slå samtliga deathsaves och låtit dem avgöra om rollpersonerna överlevde eller inte. Åtminstånde. Jag märkte att i alla fall en av spelarna tyckte jag lät dem komma undan för lättvindigt. Men det är det problem jag ofta dras med: jag är för snäll mot mina spelare om jag förlitar mig på mina egna beslut. Det är därför jag försöker slå de flesta slagen öppet, för att tvinga mig själva att stå för resultaten.
Det finns alltid utrymme för förbättring!