D&D Och så tog boken slut

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,599
Location
Ludvika
Det finns en meme som dyker upp då och då om hur det känns att avsluta en bra bok. En slags blandning av extas och totalt förtvivlan. Jag kan ibland känna samma efter att en kul kampanj är över. I alla fall som spelledare. Med andra ord har jag precis avslutat en kampanj i egenskap av SL.

Den började som ett Oneshot. Tänkt att fylla en lucka när ordinarie SL inte orkade köra en kväll. Det var inte det första oneshotet jag körde i det syftet, men det var just det här som blev avstamp för en oplanerad liten kampanj.

Det börja med en karta.

seaside temple.JPG

Bara nått jag snubblade över på google och baserade ett kort litet scenario på; märkliga kultister som håller på med nån slags ritual. Jag ville öppna upp för lite mer rollspelande och smygande än tidigare oneshots hade varit, så alla kultister hade så klart masker och kåpor på sig, de var av alla möjliga olika folkslag (människor, dvärgar, ödlor...) och jag försökte göra tydligt att de inte kände igen varandra när de hade masker på sig. Jag preppade lite monster med kusttema (fiskfolk, en jättekrabba, lite korall-golems), men i övrigt planerade jag inte så mycket.

Spelarna gjorde sina val, slog sina slag, och så småning övergick det så klart till strid trots allt, på grund av lite missförstånd och lite risktagningar. En sak jag själv var rätt nöjd med, men som spelarna nog inte insåg var att den nedre våningen egentligen var under vattenytan, men de luftelementarer som fanns där nere höll vattnet ute som en slags dykklocka av magi.

Spelarna gick till anfall, och för varje luftelementar de dödade började vattnet tränga ner igen mer och mer. Det hela komplicerades ytterligare av att en spelare bestämde sig för att "scouta i förväg". Så istället för ett stridsencounter åt gången lyckades spelarna dra på sig tre på en och samma gång. Så vad som hade varit avsett att vara två lätta och ett utmanande scenario blev ett väldigt utmanande scenario.

Tyvärr föll två av hjältarna, och de andra två var tvugna att fly. Kultisterna segrade och slutförde sin ritual.

Överlag är jag rätt nöjd med sessionen vad jag minns, med två undantag:

Jag hade liksom räknat med att spelarna skulle "vinna" scenariot, så jag hade inte preppat ett slut för vad som skulle hända om kultisterna lyckades. Jag hade en vag uppfattning om vad jag hade tänkt mig, men min improvisation var inte på top. Jag hade inte behövt skriva en novell om vad som hände, men lite mer planering hade inte skadat känner jag. Det blev lite osammanhängande svammel om hur en grotesk, stor varelse (typ mini-chtulhu) reste sig från havet och vandrade inåt landet.

Det jag var mer missnöjd med var hur jag hanterade de två hjältar som gick ner. Eftersom det bara var tänkt att vara ett oneshot, och de gick ner precis i slutet av scenariot precis när vi gick över till en "cut scene", så såg jag liksom ingen poäng med att döda dem. Om de misslyckats med sina deathsaves under pågående spel hade jag inte lagt fingrarna emellan. Nu bestämde jag bara att de blev bundna och kastade i ett hörn. Och handen på hjärtat hade nog det rimligaste varit att kultisterna (eller fiskfolket) hade gjort processen kort med dem.

Så här i efterhand känner jag att ag åtmistånde borde låtit dem slå samtliga deathsaves och låtit dem avgöra om rollpersonerna överlevde eller inte. Åtminstånde. Jag märkte att i alla fall en av spelarna tyckte jag lät dem komma undan för lättvindigt. Men det är det problem jag ofta dras med: jag är för snäll mot mina spelare om jag förlitar mig på mina egna beslut. Det är därför jag försöker slå de flesta slagen öppet, för att tvinga mig själva att stå för resultaten.

Det finns alltid utrymme för förbättring!
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,599
Location
Ludvika
Trots mina missnöjen tyckte jag det var ett kul scenario, och ett par av spelarna uttryckte intresse av en uppföljning (Vi hade ju trots allt en stor lös tråd som härjade runt innåt land). Och jag var på humör för lite deep ones/kultist-vibbar!

VI kom fram till att nästa logiska steg var att försöka hitta mer information om varelsen och kulten, och vilket bättre ställe på svärdkusten finns väl för efterforskningar än självaste Candlekeep!? Men inträdet är så klart dyrt, så först begav sig hjältarna av till Ulsters ruiner på jakt efter en bok tillräckligt värdefull för att ge dem tillträde till biblioteksborgen.

Resan genom svärdskuten var ett ypperligt tillfälle att visa upp efterverkningarna från det monster som nu härjade löst. Stora saltvattenträsk hade börjat breda ut sig, och flera åkrar hade förstörts. Flyktingar från byar anfallna av fiskfolk resten längst vägarna och sökte sig till städerna för beskydd. Än hade inte svälten satt in, men det var uppenbart att för varje åker som förgiftades av saltvatten var svälten ett steg närmare.

Ulsters ruiner bjöd på banditöverfall, jättespindlar, animerade komposthögar, och gnom-lich med smak för urverkszombies och ångpunk! Efter en förvånansvärt snabb och ensidig fight jämfört med hur det gick i templet vid kusten så hittade hjältarna ett omsorgsfullt illustrerat medicinskt uppslagsverk över kroppars uppbyggnad, och beväpnad med denna begav de sig mot Candlekeep för vidare efterforskningar!
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,599
Location
Ludvika
Candlekeep bjöd huvudsakligen på dammigt detektivarbete bland sedan länge bortglömda böcker, med alla de märkligheter som man kan träffa på i ett bibliotek fyllt av både kunskap och magi. Fickdimensioner med te-drickande magiker eller enhörningar i förtrollade gläntor, förbannelser och fällor, och så klart lönnmördare från kulten.

Men, flera historiska böcker och avhandlingar pekade mot en specifik bok om förlorade kulter, som visade sig saknas i biblioteket. Boken spårades till en novis som tagit med sig den till sitt rum. Men en genomsökning av rummet visade att novisen verkade ha varit försvunnen i flera dagar. däremot hittades flera papper om framställandet av gift från marina organismer, och flera giftampuller liknande de som även hade hittats på kultisterna i templet.

Spåren lede vidare ner i katakomberna under fästet, och efter mycket letande hittades slutligen kroppen av novisen i en grotta som ledde vidare ut till havet. Kroppen par spår efter flera grova spjutstick, och i en väska hittade de både den eftersökta boken, samt en likadan mask och kåpa som kultisterna haft.

Vad som spelarna aldrig lyckades lista ut var att fiskfolket utnyttjat kulten för att återuppväcka deras gud, och nu när det var gjort hade de inte längre något till övers för "landfolk" och kapade banden.

Boken avslöjade lite bakgrund om vidundret Melech'sheth, och kulten som var 177:e år försökte uppväcka honom från hans dvala på havets botten. Och den prästordern som dedikerat sina liv för att stoppa dem. Tyvärr verkar prästorden ha decimerats mer och mer för varje gång, och har nu fallit i glömska. Men ett av de senast kvarvarande templet sades ligga på en liten ö som var en del av Moonshae isles.

Våra hjältar lastade sin båt och begav sig ut på havet...
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,599
Location
Ludvika
Hjältarna anländer till den lilla hamnbyn Gail Caladh på en obetydlig liten ö. Vidare efterforskningar i både bok och by uppdagar att templet på ön sedan länge försvunnit. Dränkt i ett hemsökt träsk dit ingen som beger sig återvänder. En av de gamla alvdruiderna som vakade över templet finns fortfarande kvar, och kan berätta om de tre "fyrar" som skyddade templet men nu har förfallit. Hjältarna fortsätter samla information från de olika jägare och äventyrare som håller till på hamnens värdshus.

Även en mystisk tiggare dykare upp och ger ytterligare information tack vare (en av) hjältarnas generositet.

Eldfyren
Bland kullarna söder om träsket där en häxa och hennes tre söner Dub, Dore, och Dein slagit sig ner.

VIndfyren
På slätten väster om träsket, en plats hemsökt av osaliga andar (banshees) som dödar allt levande. Men tack vare att hjältarna lyckats ställa sig in hos alvdruiden får de särskiljda slöjor som hindrar andarna från att känna deras livskraft.

Jordfyren
I den hemsökta skogen norr om träsket där en uråldrig ondska (en Bodak) sägs ha vaknat till liv.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,599
Location
Ludvika
Eldfyren
När hjältarna närmar sig platsen för den första fyren ser de hur jättestora får med guldskimmrande ull strövar runt bland kullarna. Utan för en liten stuga kan de se tre jättar (eller kanske snarare ogres, jag blandade ihop storlekarna lite), en som begrundar ett shackbräde, en som hugger ved, och en som klipper ett får.

De börjar med relativt fredliga diskussioner där jättarna vägrar störa sin mor, men föreslår ett parti shack om saken. Om hjältarna vinner får de träffa häxan, men om jättarna vinner vill de ha en av hjältarna. Det får gruppens cleric att tappa humöret och en strid utbryter. Jättarna besegras, och den första fyren visar sig vara det som först såg ut som ett fågelbad på gården. Men något verkar saknas, och inskriptionerna tyder på att det bör finnas en eldsfär som skall ligga i urgröpningen.

Hjältarna bestämmer sig för att undersöka stugan, där den osynliga häxan är mer än lovligt irriterad över vad som skett. Hjältarna drabbar nu samman med häxans animerade möbler, eldelementaren som lever i eldstaden, och häxans jättelika katt.

Till slut tröttnar häxan på våld och hot från hjältarna och hela stugan reser sig upp på gängliga ben och börjar skaka ut hjältarna. Med dem följer brötet från sönderslagna möbler, och en stor sfär fylld med eld som legat och närt eldstaden ramlar ut med dem.

Med sfären på plats aktiveras den första fyren, och en stråle av eld skjuter upp mot himlen medan häxans stuga vandrar bort över kullarna.

Hjältarna slår sig till ro för natten, och lyckas få sig lite vila trots att de blir avbrutna av en huvudlös deathknight som letar efter sin saknade skalle, och ett helt gäng varulvsriddare (som betedde sig mer som hundar än vargar, de har varit "civiliserade" i många generationer) på jakt. Båda mötena löstes med en kombination av charm, diplomati och artighet (förvånande nog!).
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,599
Location
Ludvika
Vindfyren
Slätten väster om träsket är en dyster plats, konstant insvept i fuktig dimma. Fyra onda andar jagar allt levande som kommer in och suger livet ur det. Hjältarna bevittnar jakten på en stressad hjort. Överallt reser sig stenrösen, allt i från små högar av grus upp till stora kullar av stenblock. Gravhögar byggda av andarna över deras offer.

I slättens mitt hittar hjältarna den andra fyren, omgiven av otaliga stenrösen i alla möjliga storlekar. Andarna återvänder, och den vackre barden bestämmer sig för att försöka charma dessa kvinnliga spöken. Han fångar deras intresse, vilket visar sig riskfyllt när deras beröring börjar suga livet ur honom. Men ett anfall från de andra hjältarna distraherar dem.

En av andarna har dock fattat tycke för barden och skyddar honom från sina systrars dödskrik när de ger sig efter de andra. Tre av fyra systrarna förgörs av hjältarna, men barden räddar den sista genom att låta henne besätta hans ring.

Vindsfären hittas i en av stenrösena och placeras på fyren. En virvelvind sveper rent slätten från både dimma och stenrösen, och sveper även med sig alla de föremål som legat begravda med sina forna ägare. Hjältarna lyckas plocka åt sig ett par föremål när de svishar förbi.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,599
Location
Ludvika
Jordfyren
Påväg till den sista fyren stöter hjältarna än en gång på den mystiske tiggaren (egentligen en ande som hjälper de som är generösa). (En av) hjältarna bestämmer sig för att vara generös denna gång också (Fast den här gången enbart för att de var överbelastade med pengar), men tiggaren berättar för den om Dunmarusul (bodaken) som hemsöker skogen och att man bör undvika dess blick.

Hjältarna söker genom skogen och upptäcker att en jordbävning eller liknande verkar ha vänt upp och ner på ett område, och de hittar flertalet nedgångar. I utforskar jordhålor och gångar, där väggarna består av rötter sammanvuxna rötter och lera. Hrä och var är massgravar uppdagade där "skuggor" nästan blir slutet för hjältarna. Men de lyckas pressa vidare och stöter på corpse crawlers, zombies, en rödmössad gnom som inte alls är road av hjältarnas jordbävningsbaserade magi, och ett levande rotsystem.

Trötta, slitna och rädda lyckas hjältarna hitta på fyren och sfären, och gör en tjurrusning för att få sfären på plats trots Dunmarusul. Det blir fortfarande en hård fajt med hjältarna på reträtt, men artificern offrar sin konstrukt för att hålla Dunmarusul upptagen tillräckligt länge för att de ska kunna fly.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,599
Location
Ludvika
Slutet
Med de tre fyrarna återaktiverade projiceras deras kraft in mot templet i träskets mitt, där den urgamla väktaren i form av en väldigt marmorsköldpadda vaknar till liv och börjar bege sig mot svärdskusten.

Hjältarna drar sig tillbaka till sin båt, nöjda med sitt värv och hoppfulla om att saker nu kommer ordna upp sig. De beger sig till Waterdeep för att ligga lågt ett tag.

Snart börjar ryktena leta sig upp till Waterdeep om hur ett väldigt havsvidunder, en jättesköldpadda av regnbågsskimrande marmor täckt av tång och alger, vältrade sig upp från havet och bekämpade den onda demonen som hemsökt svärdskusten i månader. Om hur efter en titanernas kamp Melech'sheth besegrades och släpades tillbaka ner i havets djup.

Skadorna på svärdskusten kommer finnas kvar länge. Men med enad styrka lyckas dussintals förenade druidcirklar stoppa saltvattenträskens utbredning och får dem att börja sjunka undan igen.

Få känner till hjältarnas insats, och riskerna de tog. men Svärdskusten är nu säker än en gång. I alla fall för stunden.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,599
Location
Ludvika
Var det en fantastiskt välskriven kampanj?

Nej.

Men det var en kampanj helt egenskriven från grunden, med mycket improvisation, som jag faktiskt lyckades slutföra! Trots att jag varit spelledare väldigt länge är det här bara den andra egenskrivna kampanjen jag lyckats slutföra*. Och jag tror spelarna hade hyfsat kul, i alla fall merparten av tiden.

Så för mig är det lite av en milsten trots allt. Och jag har lärt mig mycket om vad jag behöver preppa, för att jag sedan ska kunna improvisera (belöningar visade sig vara en sån sak jag behöver förbereda, för jag suger verkligen på att hitta på kul belöningar på stående fot. Plus namnlistor så klart, men det visste jag redan).

Och jag har insett att jag tycker det är sjukt inspirerande att hitta en cool karta och sen bygga ett scenario kring den, istället för att först hitta på ett scenario och sen försöka hitta/rita en passande karta.

Nå, jag kände att jag behövde skriva av mig lite så här i efterdyninganra (motsvarigheten till att röka en cigarett i sängen, men inte lika stor brandfara). Tack för visat intresse!

*(plus ett par färdigskrivna, köpta kampanjer, och en bunt oneshots där flera varit egenskrivna)
 

TobiasEkwall

Swordsman
Joined
26 Aug 2007
Messages
774
Eldfyren
När hjältarna närmar sig platsen för den första fyren ser de hur jättestora får med guldskimmrande ull strövar runt bland kullarna. Utan för en liten stuga kan de se tre jättar (eller kanske snarare ogres, jag blandade ihop storlekarna lite), en som begrundar ett shackbräde, en som hugger ved, och en som klipper ett får.

De börjar med relativt fredliga diskussioner där jättarna vägrar störa sin mor, men föreslår ett parti shack om saken. Om hjältarna vinner får de träffa häxan, men om jättarna vinner vill de ha en av hjältarna. Det får gruppens cleric att tappa humöret och en strid utbryter. Jättarna besegras, och den första fyren visar sig vara det som först såg ut som ett fågelbad på gården. Men något verkar saknas, och inskriptionerna tyder på att det bör finnas en eldsfär som skall ligga i urgröpningen.

Hjältarna bestämmer sig för att undersöka stugan, där den osynliga häxan är mer än lovligt irriterad över vad som skett. Hjältarna drabbar nu samman med häxans animerade möbler, eldelementaren som lever i eldstaden, och häxans jättelika katt.

Till slut tröttnar häxan på våld och hot från hjältarna och hela stugan reser sig upp på gängliga ben och börjar skaka ut hjältarna. Med dem följer brötet från sönderslagna möbler, och en stor sfär fylld med eld som legat och närt eldstaden ramlar ut med dem.

Med sfären på plats aktiveras den första fyren, och en stråle av eld skjuter upp mot himlen medan häxans stuga vandrar bort över kullarna.

Hjältarna slår sig till ro för natten, och lyckas få sig lite vila trots att de blir avbrutna av en huvudlös deathknight som letar efter sin saknade skalle, och ett helt gäng varulvsriddare (som betedde sig mer som hundar än vargar, de har varit "civiliserade" i många generationer) på jakt. Båda mötena löstes med en kombination av charm, diplomati och artighet (förvånande nog!).
Varulvsriddare! Vilken jävla grej! Det kommer jag ha med någon gång
 
Top