Jag har problem med social fobi, koncentrationssvårigheter, återkommande perioder av ångestproblematik (övertänker allt, oerhört stresskänslig), problem med känsloreglering och humörreglering, exekutiv funktion (har extremt svårt att påbörja/ta tag i/avsluta/byta mellan olika saker), aktivitetsreglering (är antingen överaktiv eller extremt inaktiv) och massa annat gött.
Därför blir jag väldigt frustrerad av rollspelsmaterial där jag behöver vada genom oceaner av ordtung text för att komma till de användbara bitarna. För att kunna rollspela alls är jag helt beroende av återkommande rutiner, men eftersom jag inte på förhand kan veta hur jag kommer känna mig eller må om en vecka blir dessa rutiner extremt kämpiga att upprätthålla.
Jag blir väldigt stressad av prepp. Har jag rätt energinivå kan preppande vara (nästan) lika roligt som att spela, men eftersom jag inte på förhand kan förutse hur jag kommer må/vad jag kommer orka, så har jag väldigt ofta suttit i sitsen där jag motvilligt tvingar mig igenom preppandet för att materialet kräver det (ofta pga dålig informationsekonomi i rollspelsmaterial), vilket ofta dödar stora delar av glädjen med det.
Jag blir nästan alltid väldigt energifylld och mår oerhört bra av att faktiskt spela rollspel, särskilt av att spelleda. Det har extremt sällan hänt att om jag haft en dålig dag så har den inte blivit betydligt bättre av ett rollspelspass. Däremot har jag ställt in fler spelpass än vad jag kanske skulle vilja erkänna när jag upplevt att jag inte pallar med att göra annat än att ligga stilla i ett mörkt rum med ljudisolerande hörlurar på mig, även fast jag egentligen vet att det bästa i den situationen hade vart att vara med och spela.
Jag blir extremt utåtriktad och hypersocial i sammanhang jag tycker är roliga, exempelvis av att träffa massa sköna människor man sällan ser på typ GothCon, så då går jag alltid ut för hårt med resultatet social baksmälla och jag behöver typ låsa in mig i ett par dagar efteråt.
Så på många sätt synkar väldigt mycket av kraven och de sociala förväntningarna som liksom är inbyggda i rollspelshobbyn extremt dåligt med hur jag funkar som människa. Det hade vart väldigt mycket enklare att typ ha TV-spel som hobby istället (vilket jag också hade som primärhobby i många år innan jag kom igång med rollspelandet igen), men rollspelandet ger ett sånt enormt kreativt utlopp som jag aldrig kunnat få uttryck för någon annanstans, då det fick bli rollspelshobbyn ändå.
