Om vi talar om ursprungsfrågan, det vill säga om skaparens verk ska släppas fritt, och gör detta utifrån premissen huruvida vi genom detta sätt kommer att få bättre eller sämre kultur tänker jag mig följande: (OBS!!! Jag talar alltså inte om det moraliska eller icke moraliska i att skaparens dödsbo får mindre pengar, eller om det är rättvist eller orättvist att skaparen inte kan lämna några önskningar om hur hens verk ska förvaltas. Jag talar BARA utefter huruvida det kan skapas bättre eller sämre kultur utefter dessa premisser).
För det första tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att mycket av den viktigaste litteratur som finns idag är vad vi nu skulle kalla fanfiction. God45 nämner bland annat Hercules som användes när man i antikens Grekland behövde en halvgud till sina berättelser. Men det är även viktigt att komma ihåg att några av de mest omtyckta pjäser från denna tid var uppföljare på redan existerande historier (exempelvis Oidipus och Medea). Om vi tittar längre fram i tiden kan vi konstatera att Shakespeares popularitet inte berodde på att han kunde komma på superoriginella berättelser. Romeo och Julia är ett exempel på en historia som Shakespeare inte kommit på utan omarbetat. Många många fler exempel finns naturligtvis. Vi har alltså otroligt mycket "bra" kultur tack vare möjligheten att skapa saker genom andras skapelser.
Emot då? Vad talar för att kulturen blir sämre av att skapelsen blir fri efter att författaren dött? Så som exemplen lytt i tråden så finns det en fara att giriga företag kommer utnyttja detta tillfälle till max och pumpa ut en massa skräp. Det ligger även någonting i detta tycker jag. Sen Cthulhu blivit public domain tycker jag att det kommer en himla massa skräp kopplat till denna mytologi. Å andra sidan kanske det har kommit mer bra saker än dåliga, det vet jag inte.
Sedan finns ju även saker som kunnat bli bra kultur men som hindrats av rättighetesorsaker. Vi kan ju ta Tolkiens verk som exempel, då jag tror att denna diskussion startade på grund av att Fria Ligans kommande Lord of the Rings-rollspel kanske skulle få använda sig av Lord of the Rings-böckerna men inte Simarillion. Såvitt jag läst mig till började I.C,E. när de satt på rättigheterna till att ge ut Lord of the Rings-rollspel även att tillverka soloäventyr som utspelade sig i Midgård. Tolkien Enterprizes (tror jag, rätta mig om jag har fel) menade att soloäventyr var detsamma som romaner. Publiceringen hindrades och de böcker som inte skeppats ut till butiker fick förstöras. Jag tycker inte att kulturen härigenom blev "bättre". Jag tycker inte heller att vi fick "bättre" kultur av att Deciphers Lord of the Rings-rollspel bara fick använda material från filmerna, inte från böckerna. Eller om det stämmer att Fria Ligans rollspel inte får nämnda saker ur Simarillion, om inte dessa saker nämns i Lord of the Rings. Om två stycken stora kampanjer som var snarlika de jag själv skrivit skulle vara på tal att publiceras, maffiga äventyr som förhoppningsvis skulle ge många rollspelare otaliga roliga speltimmar. Men i äventyren omnämns många myter och legender för rollpersonerna, vilka de behöver höra för att klara äventyret. I legenderna nämns saker i Simarillion, vilket gör att kampanjen antingen inte skulle kunna publiceras, eller skulle gjort det i otroligt stympad form. Det skulle inte bidra till en "bättre" kultur i alla fall.Efter Sovjets fall startades för övrigt en tradition i Ryssland där författare använde sig av Lord of the Rings för att förmedla egna politiska eller filosofiska tankar. Nick Perumov är väl för oss den mest kända av dessa författare med böckerna Alvklingan och Svarta Lansen. Jag vet att många inte gillar dessa böcker. Jag tycker de är mycket bra för vad de är och tycker helt klart att deras existens bidragit till en "bättre" kultur.
Summa summarum tror jag absolut att vi kan få "bättre" kultur om rättigheterna upphör när en skapare dött (förutsatt att rättigheterna då blir public domain vill säga, om någon annan bara kan köpa rättigheterna blir det ju ingen större skillnad). Sen finns det ju andra saker utanför den frågeställningen att prata om, vars vikt jag på intet vis förringar.