Konventsrapport Falcon 2024

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,511
Location
Göteborg
I helgen gick Falcon ett av stapeln, Indierummets egna konvent, efter att Kim flyttat till Falkenberg och lagt ned det lilla huskonventet Kimcon och istället hyrt Falkenbergs scoutstuga. Vi var 19 personer som deltog på konventet, och det var fantastiskt. Bara indierummare, bara indielir, fantastiska människor och fantastiska spelomgångar. I konventströtthetens efterdyningar ska jag försöka skriva ihop en liten spelrapport om de omgångar jag deltog i.

På fredagkvällen, efter att ha anlänt, gått igenom lite allmäna förhållningsregler och pitchat lite spel, satte jag mig ned med Anne, @Hellzon och Jacob med en omgång Anatman. Vi besökte en värld som gått under i stridigheterna efter en omöjligt manipulativ och karismatisk visionär vid namn Ella Robespierre hade predikat löften om en bättre värld. De som stoppat henne grundade institutet Structura, och blev snart härskare av vad som fanns kvar av staden. Men Robespierres sinne kunde de inte med att förgöra, utan de förvarade det i sina förbjudna arkiv, där det såklart till slut blev stulet. Det var dock försåtsminerat med extremt kraftiga självdestruktiva tankar, och för att kunna nyttja det behövde revolutionären Ramona hitta någon som kunde desarmera den. Detta triggar igång en massa vändningar och gamla sår och sanningar kommer upp till ytan, om svek, om ånger, om förräderi. Citat från omgången: "Jag har 2% Robespierre flytande i mina ådror. Det är som kokain!"

Efter detta anslöt jag mig till en rejäl omgång Daughters of Verona, med Emil, Benjamin, Iza, Jojjo, Elsa och Anne. Det var maskerad i ögonbindel (populärt i Venedig och i Himmelriket), det var en tiger förtjust i övermogna körsbär, och en elefant i en låda, det var förbud mot musik och matematik, och det var framförallt otroligt vacker poesi. Något som var spännande var att även om vi körde med standardsetupen så slängde vi in många extraroller, vilket gav ett digert persongalleri. Det var tidvis hisnande roligt, sådär som Daughters är. Bra spel för sen fredagkväll. Citat: "Rosor är röda, violer är blå. Det är jag … Grumio!"

Lördagen inleddes med ett pass Kaffe tillsammans med Jonas, @Hellzon, Anne och @Lukas. Fem främlingar är strandade på Schiphol när en riktig storm sveper över Amsterdam. De sätter sig och börjar prata, och öppnar upp sin inför varandra, och visar sig ha mycker mer gemensamt än vad någon av dem kunnat tro. Min rollperson var den förste som öppnade upp sig om sin skamliga hemlighet. Han hade kopierat en utbytesstudents uppfinning och presenterat den som sin egen och med sin vän grundat ett företag baserat på den. Men efter att de blivit osams hade han sålt alla sina andelar i företaget och även rättigheterna till designen, och nu höll företaget på att bli extremt framgångsrikt, och den före detta vännen skulle dessutom gifta sig med hans syster. De andra fyra visade sig ha hemligheter som var kusligt lika. En hade täckt för sin dejtrejpande och uppfostrat dennes barn som sitt, trots att han inte trivdes med sin nya familj, dit han nu var på väg för att fira sin svärfars födelsedag. En hade lämnat sitt barn i Teheran när hon flydde undan ett tvångsäktenskap. En hade just lämnat landet när hans flickvän blivit gravid, och den siste hade en oäkting vid sidan om sin familj. Det var en underlig synkronisering, och en stämningsfull och fin omgång generellt. Citat: "Svärfar skulle haft den här flaskan, men du behöver den bättre!"

Därefter spelade vi ett kort pass Someone has died, ett mycket flamsigt spel där vi grälade om vem som skulle få ärva kungens hästar och Lamborghini. Det var hypnos, fiskbaserat mordförsök, utomjordiskt blod och den krokodilmördande chefsredaktören på Miami Herald, som var ett ansikte på baksidan av advokatens före detta mammas huvud. Citat: "Han gillar däggdjur, som dig!"

Sedan speltestade jag ett spel som går under arbetsnamnet Livsform (fast Jonas tyckte inte att det var ett bra namn) med Jonas, Anne och @Lukas. Spelet är fokuserat på en rollperson och berättelsen om dennas liv. Det gick över förväntan, och vi fick en otroligt gripande och vacker berättelse om Vera, som under sitt liv haft en själsnära vänslkap med Elsa, ett återfunnet syskonskap med halvsystern Doris, och en oförglömlig kärlek med greken Manos, men där alla tre på olika sätt lämnat hennes liv, och hon på sin ålders höst var ensam kvar, och reste ut till medelhavet för att stirra på intigheten. Vi fick följa med henne på hennes resa tillbaka till Grekland och de platser hon besökt med Manos, i jakten på något som fick henne att känna igen, medan vi rumsterade bland hennes minnen från det liv hon levt och de människor hon en gång stått nära. Det var vackert och bräckligt och mycket sorgligt, och det var lfer än en av oss runt bordet som fick tårar i ögonen när Manos, semesterflörten som varit så macho och berättat om alla kvinnor han haft, i scenen som vi visste skulle bli deras sista tillsammans, berättade "Jag ljög … du var min första".

Till sist, nattpasset, en omgång Om natten är alla katter grå med Anne, Elsa och @Lukas. Vi var i Paris, och följde den deprimerade och sjukskrivne katolske prästen Pierre, den av prästen hjärtekrossade och likaledes deprimerade organisten/synthrockaren Genviève, filmmakaren Aude med den nattsvarta världssynen, och Chikara, den homosexuelle kampkonstnären och dansaren. Det var en omgång som fick ta sin tid, med mycket lågmälda och tankvärda samtal. Chikara lyckades hjälpa både Pierre och Genviève genom att på olika sätt sätta dem i kontakt med sina egna kroppar och rädda dem från deras egna tankar, och Aude lyckades få ut sin misärfilm och gick vidare, när hon sade till Genviève "Jag vill göra en film om en katolsk präst som återfinner kärleken till livet genom en homosexuell kampsportare, men jag vill inte göra det om det skulle göra dig ledsen." Varpå Genviève gick med på detta förutsatt att hon skulle få göra filmmusiken, och Aude svarade "Det kommer att behövas både orgel och synth", vilket gav mig en jäkla "där satt den"-känsla. En sådan här grej som verkligen känns som att det måste förplaneras för att klaffa, men som vi fick till organiskt i spel. Jag tyckte att omgången var lite trevande i mitten, men dels är det ett spel som nog gärna ska få vara lite trevande, och dels så blir belöningen när man verkligen hittar berättelsen desto större när man haft en lång tid på sig att etablera rollpersonerna och deras tankar och relationer. Jag tyckte mycket om den här omgången.
 

Kim Nolemo

Veteran
Joined
17 Apr 2017
Messages
160
Fin rapport Simon, alltid kul att läsa om de passen man själv inte hade insyn i :)

En ny upplevelse för mig var att jag aldrig tvivlade på om FalCon skulle bli en succé eller inte. Och trots det blev det över förväntan av fina ögonblick och härliga möten. Anledningen till min avsaknad av tvivel är att jag vet hur underbara alla är och hur fokuset skulle ligga på att ha det bra tillsammans. Och allt det fick jag uppleva i överflöd.

Skickar med min spelrapport samtidigt här också.

  1. Final Girl (Jonas, Jenni, Alexi, Henrik och jag)
B-slasher spel där vi spelade "Gothia Cup"-deltagare som dog av under ett besök på Liseberg, i en satanistisk offerritual. Mycket skratt och komiska situationer när de dog på Kållorado, dansmatta i Arkadhallen osv. Det enda jag kan känna hade blivit bättre var om överlevaren hade blivit den bittre säkerhetsvakten som startade hela karusellen. Men vi fick förklaringen i eftermälet, då det visade sig att testpubliken i Hollywood inte gillat att Djävulen vann i filmen.

Citat: ”Jeg kan ikke svømme, Beste far”

  1. Gastkamaren (Joel, @Vicotnik, Jenni, Jacob och jag)
Vi spelade en kungafamilj i ett historiskt bortglömt litet kungarike i nordvästra europa, Floridien. Den gamle kungen hade dött i strid och lämnade en trasig skara barn och syskonbarn att försöka hitta sig själva i den nya ordningen. Jag spelade Kronprins Gregory, en stoisk man som blivit uppfostrad att regera och inte låta styra sina känslor styra. Vilket ledde honom till att förkasta relationerna med sina syskon. Det visade sig att prins Efraim hade fastnat i tryggheten av sin barndom. Prinsessan Mary sökte efter bekräftelse ute på stadens mindre sedvänliga värdshus och krogar och dominerade sin make, Nikolai. Nikolai i sin tur hadre mördat sin egne far, för att stoppa dennes planer på att överta tronen, men Nikolai lyckades inte stoppa kungen från att bli dödad. Till sist hade vi kusinen till kungabarnen, Jezalin, som hade blivit bortgift till Hertigen av Lyon. Men hon saknade Floridiens slott till den grad att hon valde att mörda sin man och i en scen, som visade hur långt skriden Efraim var i sin galenskap, bestämde de sig för att utnyttja den rådande situationen till att gifta sig och försöka bygga om hela riket till dockhus. Det var skruvad, men fortfarande väldigt sårbar, historia om besvären att inte få göra egna val balanserat mot en gudomlig makt att bestämma över alla.

Citat: ”Jag tar den snabbaste hästen… nej, just det… jag kan inte rida.”

  1. Före-Efter (Jacob, Isa, Emil och jag)
Vi spelade ett maka par före och efter att mannen varit ute och stridit för Sverige i 30-åriga kriget. Han hade missat både födseln av ett av sina bar och år av sin sons uppväxt. Han tog även med med sig krigets mardrömmar hem och en inbildad bensmärta. Historien växlade mellan ungdomlig förälskelse, mänskliga lustar och valet om att älska någon som inte är den man trodde den var. Effekten av att byta mellan före och efter blev extra stark när problemen som hopade sig efter började skina igenom redan innan kriget. Det var även första gången jag lyckats framana tårar i en scen när jag, som Lisen går ner på knä framför hennes make Isodor och ber om förlåtelse för en utomäktenskaplig relation, att jag höjt handen mot vår dotter och byggt upp en avsky mot den mannen som kom hem till de värmländska skogarna och försökte tysta sina demoner med berusningsmedel. I all misär fanns en glimma av hopp och familjens resa mot en potentiell läkning kom i sista scenen då Lisen tog Isodors hand efter en lång dag och de gick för att sova i sin gemensamma kammare för första gången på över ett decenium.

Citat: ”Varför haltar du bara när mamma är hemma”

  1. Kingdom (@Hellzon, Henrik och jag)
Det icke namngivna riket så levde folket ett fredligt och klassindelat liv. Men livet förändras av en rad händelser. Det kommer en rapport från Mästren av St:Filodeus ordern om att okända människor rör sig i bergen till väst. Rykten om fienden från legenderna sprider sig bland akademikerna. Rektorn reser till hamnstaden där Oraklet oväntat dyker upp på rådsmötet och pratar om vargar som ska slita riket i stycken. Trots allt det vill inte handelskammaren skicka ut en patrull för att finna mer information. Vi hann inte spela så länge då vi alla var rätt trötta vi det här laget men klart en setup som jag gärna utforskat mer. Kändes som att vi precis började komma igång när vi la ner.

Citat: ”Nej, du har rätt. Det är alltid vi med rikedomar som lider mest när kriget kommer.”

Längtar redan tills nästa FalCon!
Men tack och lov är det bara en månad till BSK.
 
Last edited:

Hellzon

Långsamma Vargen
Joined
22 Jan 2002
Messages
2,502
Location
Köping
1. Anatman (fredag kväll)
En revolutionär, en sörjande och en visionär adroidkonstruktör jagade efter Ella Robespierres sparade personlighet för varsina syften. Robespierre hade orsakat apokalypsen och världen kontrollerades nu av Structura som hjälpligt hade stoppat henne.

Citat: "Jag har 2% Robespierre i blodet! Det är som kokain."

2. Kaffe tillsammans
Fem resande med mörka hemligheter möttes på Schiphols flygplats. Stormen blåste regnet i sidled och alla flyg var inställda. Det bjöds på finwhisky som någons svärfar skulle haft, diskuterades respr till Aliatra, och mot slutet avslöjades att de flesta hade oäkta barn, eller tagit ansvar för andras barn. En hård omgång.

Citat: "Svärfar skulle haft den här flaskan men du behöver den bättre."

2,5. Someone Is Dead
Svenske (reptil)kungen är död och efterlämnar fyra Lipizanerhästar och en Lamborghini. Hans mor, hans älskarinna, hans hypnotisör och hans psykiater slogs med gift, identitetsbyten, mordavslöjanden, förolämpningar och andra medel om det åtråvärda arvet. En kul omgång.

Citat: "Han gillar däggdjur, som dig."

3. The Job
Målet: En tvåtons marmorstaty. Hindret: Vargar, elektriska golv, två stora karatesnubbar, och så larm förstås. Lätt fixat för Slime, Gullan, Artie Finkle-Winkle och Ivan.

Citat: "Jag litar på dig, jag är bara smal och hal."

4. Kingdom
Det som Kim skriver om ovan. Vi var rätt trötta och körde bara ett vägskäl innan läggdags, men det var en stabil kortrunda, vi verkade överens om att det här hade kunnat byggas vidare på till en kampanj.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,511
Location
Göteborg
"Rosor är röda, violer är blå. Det är jag … Grumio!"

💕 💕 💕 💕 💕 💕 💕 💕 💕
Det där var hans mästerverk, men han hade fler fempoängare. Rosor är röda, violer är blå; om det ändå kunde bli vi två" var den han slog igenom med som poet, och "Rosor är röda, violer är blå, hoppas att jag duger ändå" var inblandad i hela missförståndet med biskop Biondello. Det är viktigt som poet att hitta sin röst, att sätta sin prägel på diktningen.
 
Top