Min konventsrapport. Ska se om jag lyckas komma ihåg alla pass och vilka jag spelade dem med. Alltid svårt.
Första passet var i alla fall
Drakar och benener med
@Pilzefrau, Jonas, Alice och
@Joel. En brokig grupp monster jagade efter äventyrarna som stulit drakens ägg. Det visade sig att hela berättelsen var någon sorts rollspelsomgång ledd av en fjortonårig tonåring i Norge, som vi lyckades manipulera genom en amulett och tankekontrollsmagi. I slutet höll hela världen på att rasa ihop och vi behövde fly från rollspelet. Det var galet och roligt. Jag slog kasst, men Pilze och Joel slog gudomligt, så trots att vi tenderade att lassa på alldeles för mycket trubbeltärningar så klarade vi oss i slutet. Citat: "Det är en bordell förklädd till en ö."
Nästa omgång var …
Livsform, tror jag. Andra gången det spelas. Det var jag,
@Vicotnik,
@Murmelgnu, Anne och Joel. Vi berättade om Sven-Erik Adolphsson, 82 bast och pensionerad journalist, och vi följde honom genom hans liv och minnen, från barndomen med morfar smeden, till hans första skrivmaskin, äktenskapet med Greta, hans dotter Eva och barnbarn Cornelia, hans tid som utrikeskorrespondent under Balkankriget och hur han räddade barn ur ett barnhem i Sarajevo som skulle bombas av serberna, och fann sig anklagad vid sin återkomst för att ha haft olämplig kontakt med den serbiska armén. Nutidsberättelsen handlade om hur han skulle skriva sina memoarer och i detta arbete reste tillbaka till Bosnien, och med hjälp av sin dotterdotter sökte rätt på Vanya, ett av barnen han räddat från barnhemmet. Det blev en tårdrypande återförening och en väldigt vacker scen. Citat: "You, me and Jan Guillou." "Jan who?" "He's a Swedish asshole."
Därefter var det
Kaffe tillsammans med Pilze, Anne,
@Khan och Joel. Natt på Finladsfärjan och fem främlingar sätter sig ned vid ett bord i baren och börjar prata med varandra. Hustrumisshandel, fästmansmisshandel, självmordsförsök, uppsägningar på Volvo Torslanda, slitningar inom punkbandet, viljan att få barn, dåliga insvesteringar och annat gött. Ett vackert slut där Pilzes punkmusiker och Annes partyprisse gick till hennes kammare för att spendera resten av natten tillsammans. Citat: "Har du med dig kistan på Finlandsfärjan?!"
Här någonstans blev det lördag, och vi körde en omgång
Om natten är alla katter grå. Det var jag, Khan, Anne och Vico. En berättelse om gamla oförrätter som stiger upp till ytan i Budapest. En poet och en prostituerad sörjar var och en för sig sin välgörares död. En gangster från Rumänien har efter att hennes boss blivit mördad av en kontraktsmördare som förfört och utnyttjat henne flytt till Budapest och där stigit i graderna och bildat sitt eget lilla imperium. Och en hemlös man som kan spå framtiden i sitt eget blod har sett en skugga komma till Budapest. Spelet hade flera snygga tematiska paralleller, mellan den politiska situationen med Orbán och rollernas personliga situation, mellan kontraktsmördarens relation med gangstern och den prostituerade, och poetens relation med den döde välgöraren och gangstern. Det kändes som en sorts "historien upprepar sig"-tematik som jag gillade, med en spåman som kunde se det hända, men inte kunde hindra det. Citat: "Jag vill hångla med honom och skjuta honom på samma gång."
Jag blir väldigt oklar med tiden, kanske var det nu det blev lördag? I alla fall spelade jag ett pass
Se och göra i Aliatra med Jonas, Pilze, Matte,
@Hellzon och Henrik. Vi körde en ensamresenär och följde Alf Einarsson på hans resa till Aliatra. Alf hade varit präst i en konservativ församling i närheten av Västerås och där hamnat i konflikt då hans kyrka inte tyckte att han skulle få begrava ett odöpt barn i vit kista. I processen hade han förlorat församlingen och hela sin sociala värld, och även till stor del sin gudstro. I Aliatra började han vandra runt i spirituella kval och tvivel, men hade tre omvälvande upplevelser. Först återfann han mänsklig gemenskap när han drogs in på en fest där ingen kunde ett ord svenska eller engelska, men där alla var fulla av värme och glädje och accepterade honom utan att ens riktigt fatta vem han var. Sedan fick han uppe på berget Raüt en spirituell upplevelse och en ny gudstro som inte var grundad i människors regler och småaktighet, utan på skapelsens ofantlighet och skönhet. Till sist lärde han sig att stå upp för andra när han avbröt ett gräl i tunnelbanan. Så när han fick ett mejl från en ur sin gamla församling som antydde att saker och ting verkligen inte stod rätt till där tänkte han först att det inte hade något med honom att göra, men efter en stunds själasökande i meditationstemplet insåg han att han måste återvända och ställa saker tillrätta. Det var väldigt fint hur första gången han var i templet skrev han ned tanken "Vem bestämmer vad som är rätt, jag eller gud?" och andra gången, i slutet av resan, återvände han dit och den här gången skrev han "Håll ut, Stina, jag kommer".
Jag tyckte väldigt mycket om den här omgången. Det var andra gången jag spelade en ensamresenär, och jag gillar hur mycket man kan djupdyka i en enda person när man gör det. Jag tyckte också om att även om det var en osund religiös församling i bakgrunden så var religionen inte bara något dåligt. Alfs resa var inte från en dålig religion till ateism, utan till en annan, mer personlig och sundare, gudstro. Det tyckte jag var fint.
Vi körde en liten turboomgång
Midnatt, för alltid medan vi väntade på att
Psychodrame-gruppen skulle bli klara. Vad som inträffade är naturligtvis sekretessbelagt, men medborgaren Kim vann genom att ha spelat spelet förr. Jag måste bli bättre på att förklara att departementen behöver hålla sina agendor dolda för varandra och för medborgaren, för när Kim insåg vad departementen ville göra så gick han såklart i rakt motsatt riktning, vilket gjorde det väldigt svårt för dem att driva mot sina mål. Citat: "Lita inte på mig! Jag kommer snart att ljuga igen!"
Sista passet på konventet var en omgång
Gastkammaren med Anne,
@nano och Alexi. Två par svenskar köper en vingård i Frankrike för att starta ett nytt och pittoreskt liv som vinodlare. Bakom ytan döljer sig flertalet spänningar och hemligheter. Iris har egentligen bara följt med för att Beata så gärna ville, och är hemligt förälskad i Hella. så hemligt att inte ens hon själv vet om det. Beata är efterlyst för ekonomisk brottslighet hemma i Sverige, och ligger med Marko, som är tillsammans med Hella. Hella i sin tur ligger med mäklaren Océane. Ett snårigt läge, helt klart, med mycket bakomliggande spänningar och historia som plötsligt exploderade när allting kom ut i ljuset, och det slutade med att Iris brände ned gården och hoppade in i bilen med punkaren Hella, som drog därifrån i den gamla Peugeoten, med Cock Machines
Burn the World spelandes på hög volym. Citat: "Vad ska ni döpa henne till?" "Cock Machine, som mattes favoritband?" (sagt om en hund som Beata utan varning skänkte till Marko och Hella, och som Hella senare hade ihjäl på ospecificerat manér. Det var en bra omgång, med ett par sköna högenergiscener. Både jag och Anne skrek en del.
