Discworld: How to Pratchett?

Klingonsylt · 23 Jan 2025

Jag är ju väldigt peppad på att få spela i Terry Pratchetts Discworld när det nya rollspelet släpps, men jag funderar lite på hur man som spelledare ska förmedla den rätta Pratchettkänslan?

Är det någon som har några funderingar/förslag på det här ämnet?

GURPS-versionen minns jag att den hade en del om hur man skulle spela humoristiska äventyr, men jag tänker också på hur språk och stil ska kunna förmedla rätt känsla och hur det ska funka i ett rollspel jämfört med i en bok.

Något jag såg någon prata om i en video var hur Pratchett ofta ger personlighet åt vanligtvis opersonliga saker som t.ex. vädret i det här stycket från Wyrd Sisters:
“The storm was really giving it everything it had. This was its big chance. It had spent years hanging around the provinces, putting in some useful work as a squall, building up experience, making contacts, occasionally leaping out on unsuspecting shepherds or blasting quite small oak trees. Now an opening in the weather had given it an opportunity to strut its hour, and it was building up its role in the hope of being spotted by one of the big climates.”

Gamiel · 23 Jan 2025

Tror Ture Sventon gör liknande lek med beskrivningar. Kanske ta en titt på de böckerna för lite inspiration i liknande still.

Gerkub · 23 Jan 2025

Har säkert tjatat om det här innan, för jag tipsar alltid om det här gratis fan-gjorda spelet, som verkligen lyckas få fram den känslan. Även om ni inte använder det systemet så finns det säkert inspiration där att hämta. Jag har inte spelat GURPS-versionen men när vi spelade det här så kände jag verkligen igen mig, som om jag var en karaktär i böckerna: https://jocher-symbolic-systems.itch.io/discworld-a-one-in-a-million-chance-at-adventure

Genesis · 23 Jan 2025

Nu var det ett tag sedan jag läste Pratchett, och när jag gjorde det var det på tyska, men en sak jag tänker kännetecknar honom är folk som tar löjliga och oviktiga saker, inklusive dem själva, på stort allvar.

Rymdhamster · 23 Jan 2025

Primära saker i Pratchett jag hade tagit med mig till rollspel är:

Gå all in på trooper. Ha hemliga brödraskap som har kåpor med huvor, onödigt komplicerade och invecklade ritualer, hemliga knackningar och handskakningar, lösenord etc... Allt på en gång. More is more! Så till den grad att du börjar driva med trooperna i sig.

Gör tvärvändningar och gå direkt emot trooperna, vid dramatiska tillfällen. Den egentliga superskurken har inget brödraskap utan bokar bara bord på närmaste trevliga restaurang.

På samma sätt; folk gör precis vad man kan förvänta sig att de skulle göra. Förutom några personer som inte gör det. Exempelvis häxor som gör precis allt förutom att använda magi.

Låt "nyckelpersoner" vara fullkomligt medvetna om att det här så här det funkar, och låt dem utnyttja det. Rollpersoner så väl som SLP:er (utvalda SLP:er).

Och det centrala med pratchett har för mig alltid varit sammhällssatir och kritik. Riktigt svidand och bitande sådan, maskerat bakom ett (Förvisso väldigt välgjord) skynke av humor.

Och fundera inte allt för mycket på det där med humor. Försök inte aktivt tvinga in skämt. Slappna av och fokusera på det absurda istället, och låt skämten komma naturligt. Det varierar säker från grupp till grupp, men i nästan alla grupper jag spelat i skämtar vi ganska fritt. Tricket här är att göra samma sak, men istället för att betrakta det som "out of game" och "out of character" så låt det faktiskt vara en del av spelet!

Och ge spelarna lite utrymme för alla de där fåniga galna idéerna som man ofta kanske bara skrattar bort och följer upp med "men vad gör ni egentligen". Låt dem göra vad de skämtade om, och ge dem en ärlig chans att lyckas med det.

JohanL · 23 Jan 2025

Rymdhamster said:
Slappna av och fokusera på det absurda istället, och låt skämten komma naturligt.

Det här håller jag med om - dråpliga situationer är något som är enklare att sätta upp än skämt.

Möjligen om du har några vitsar antecknade.

Mikl · 23 Jan 2025

Jag såg för ett tag sedan en post på ett annat forum som jag tyckte var tankeväckande, inte bara angående humorn i Discworld utan även om humor i rollspel i allmänhet. Även den postaren hade läst GURPS-versionen:

`One of the biggest problems with Discworld, as the old GURPS supplement pointed out, is that while the *stories* are funny, the *characters* are almost all serious and playing in straight.`

Jag har varit med om att spelare försökt för mycket, gjort ”tokroliga” rollpersoner och forcerat humorn. Men resultat kan bli allt annat än roligt. Bättre att låta rollpersonerna vara seriösa och världen stå för det absurda.

lupmet · 23 Jan 2025

En gång i forntiden, när jag skrev en bokblogg, gjorde jag en observation att Pratchett håller upp en spegel emot vår värld – men det är en mycket bucklig spegel. Han tar olika begrepp och allegorier och tolkar och applicerar dem bokstavligt. Hur många gånger har han inte poängterat att Ankh-Morpork är den ultimata demokratien ("en man = en röst; Patriciern är mannen och har därmed rösten")? Han gjorde tolkade principen om att kunskap är makt (power) och härledde "Books = Knowledge = Power = (Force x Distance ÷ Time)" och skapade därmed B-Rymden (L-Space på engelska). Just denna logiska orsak-verkan gör att världen fungerar. Han lär ha sagt att "om du konstruerar en värld med flygande grisar måste du ta i beaktande hur folk anpassar sig till grisskit ifrån skyn" – och däri ligger mycket av hemligheten tror jag. Om du hittar på något galet behöver du skapa ett logiskt ramverk hur det har påverkat världen. Om du har en religion där unga jungfrur offrar sitt mångudinnan för att sitta vid deras sida resten av evigheten, då får du räkna med att den unga jungfrun på altaret inte alls vill bli räddad – hon kommer ju få det bättre!

Som konstaterats så agerar alltid personerna seriöst utifrån världens inneboende logik, det är vi som utomstående observatörer som ser vansinnet i det hela. Tag en allegori och tolka den bokstavlig och drag logiska slutsatser. Vi säger "kasta inte sten i glashus". Vem är så galen att de bygger ett hus av glas!? De får lägga ned en förmögenhet i på gardiner för att kunna sova om nätterna. Ingen kvinna kommer gå i kjol eller klänning (såvida det kanske är en mycket speciellt typ av hus…). Grannarna vet allt om vad de gör. Grannar som ständigt gör polisanmälningar om osedlighet (särskilt i badrummet). Men glas är inte jättestarkt, det behövs nog rätt tjocka väggar… Glashus = växthus, dvs. enormt varmt. Spinn vidare på det.

Jag är övertygad om att Skivvärlden är spunnen ur rollspel och därför fungerar alla vanliga rollspelsäventyr.

Gamiel · 23 Jan 2025

Gamiel said:
Tror Ture Sventon gör liknande lek med beskrivningar. Kanske ta en titt på de böckerna för lite inspiration i liknande still.

I den här podepisoden diskuteras bl.a. språket som används i Sventon: Om Ture Sventon 7 september 2017 - Snedtänkt med Kalle Lind | Sveriges Radio

Klingonsylt · 19 Feb 2025

Började fundera på svenska översättningarna och tänkte jag skulle läsa igenom dem igen. Är det förresten någon som minns vad Skivvärldens väderstreck hette på svenska? Alltså Hubwards-Rimwards och Turnwise-Widdershins?

lupmet · 19 Feb 2025

Vridvart och motvridvart om jag inte minns fel utan att kontrollera något. Navet har jag för mig pinnen i mitten heter på svenska och Kant...vart?

Genesis · 19 Feb 2025

lupmet said:
Vridvart och motvridvart om jag inte minns fel utan att kontrollera något. Navet har jag för mig pinnen i mitten heter på svenska och Kant...vart?

Konstiga översättningar. ”Vart” känns ändå rätt främmande i svenskan. Jag hade sagt antingen vridåt och motåt, eller kanske medvrids och motvrids, eller till och med medåt och motåt. Och navåt och ringåt, eller kanske till och med lötåt. Alternativt ”ut” istället för ”åt”. Eller till och med moter, meder, naver och löter? Många möjligheter!

Khan · 19 Feb 2025

Genesis said:
Konstiga översättningar. ”Vart” känns ändå rätt främmande i svenskan. Jag hade sagt antingen vridåt och motåt, eller kanske medvrids och motvrids, eller till och med medåt och motåt. Och navåt och ringåt, eller kanske till och med lötåt. Alternativt ”ut” istället för ”åt”. Eller till och med moter, meder, naver och löter? Många möjligheter!

Kanske utgår ifrån nautiska termer? Lovart och sådär?

Genesis · 19 Feb 2025

Khan said:
Kanske utgår ifrån nautiska termer? Lovart och sådär?

Sant, och SO har faktiskt ”något stycke i godtycklig riktning ofta i nekande sammanhang; konkret el. abstrakt” som en definition av ”vart”. Men ”motvridvart” är ändå erbarmligt, kan jag tycka.

Monokel · 20 Feb 2025

Länge sen jag läste Pratchett, men en sak jag förknippar med hans sätt att skriva är fotnoterna. De hade jag velat ha med för att fånga känslan i böckerna.

Variant 1: inför ett tärningsslag får en spelare flika in en fotnot i form av fakta, historia eller anekdoter. Den som ska slå får då fördel på sitt slag (eller kanske nackdel, beroende på fotnotens innehåll?).

Variant 2: vid ett misslyckat slag får en spelare flika in en fotnot för att ändra det misslyckade resultatet till lyckat. Fotnoter fungerar som kroppspoäng: rollpersonen har ett visst antal från start och när alla förbrukats kommer Döden.

Variant 3: spelare får flika in fotnoter för att återfå kroppspoäng, turpoäng, erfarenhetspoäng, eller vad man nu har för poäng som behöver ökas.

Khan · 20 Feb 2025

Monokel said:
Länge sen jag läste Pratchett, men en sak jag förknippar med hans sätt att skriva är fotnoterna. De hade jag velat ha med för att fånga känslan i böckerna.

Variant 1: inför ett tärningsslag får en spelare flika in en fotnot i form av fakta, historia eller anekdoter. Den som ska slå får då fördel på sitt slag (eller kanske nackdel, beroende på fotnotens innehåll?).

Variant 2: vid ett misslyckat slag får en spelare flika in en fotnot för att ändra det misslyckade resultatet till lyckat. Fotnoter fungerar som kroppspoäng: rollpersonen har ett visst antal från start och när alla förbrukats kommer Döden.

Variant 3: spelare får flika in fotnoter för att återfå kroppspoäng, turpoäng, erfarenhetspoäng, eller vad man nu har för poäng som behöver ökas.

Variant ett och två låter klockrent.

Jocke · 20 Feb 2025

Många, men inte alla, discworldböcker handlar om att en ny teknisk lösning, filosfisk ide eller dylikt ställer till det och avslutas med att tekniken nu bara är en vanlig del i folkets liv. Så det är ju en grund att skiva sina äventyr runt.

Jocher games · 20 Feb 2025

lupmet said:
En gång i forntiden, när jag skrev en bokblogg, gjorde jag en observation att Pratchett håller upp en spegel emot vår värld – men det är en mycket bucklig spegel. Han tar olika begrepp och allegorier och tolkar och applicerar dem bokstavligt. Hur många gånger har han inte poängterat att Ankh-Morpork är den ultimata demokratien ("en man = en röst; Patriciern är mannen och har därmed rösten")? Han gjorde tolkade principen om att kunskap är makt (power) och härledde "Books = Knowledge = Power = (Force x Distance ÷ Time)" och skapade därmed B-Rymden (L-Space på engelska). Just denna logiska orsak-verkan gör att världen fungerar. Han lär ha sagt att "om du konstruerar en värld med flygande grisar måste du ta i beaktande hur folk anpassar sig till grisskit ifrån skyn" – och däri ligger mycket av hemligheten tror jag. Om du hittar på något galet behöver du skapa ett logiskt ramverk hur det har påverkat världen. Om du har en religion där unga jungfrur offrar sitt mångudinnan för att sitta vid deras sida resten av evigheten, då får du räkna med att den unga jungfrun på altaret inte alls vill bli räddad – hon kommer ju få det bättre!

Som konstaterats så agerar alltid personerna seriöst utifrån världens inneboende logik, det är vi som utomstående observatörer som ser vansinnet i det hela. Tag en allegori och tolka den bokstavlig och drag logiska slutsatser. Vi säger "kasta inte sten i glashus". Vem är så galen att de bygger ett hus av glas!? De får lägga ned en förmögenhet i på gardiner för att kunna sova om nätterna. Ingen kvinna kommer gå i kjol eller klänning (såvida det kanske är en mycket speciellt typ av hus…). Grannarna vet allt om vad de gör. Grannar som ständigt gör polisanmälningar om osedlighet (särskilt i badrummet). Men glas är inte jättestarkt, det behövs nog rätt tjocka väggar… Glashus = växthus, dvs. enormt varmt. Spinn vidare på det.

Jag är övertygad om att Skivvärlden är spunnen ur rollspel och därför fungerar alla vanliga rollspelsäventyr.

This really is it! I min erfarenhet eftera tt ha spelat en mängd Discworldäventyr är att en liksom måste ta världen på största allvar. Det finns ingen humor i världslogiken. Saker är inte roliga FÖR att vara roliga, de är roliga för att logiken dikterar att saker är absurda eller förvånande. Karaktärerna anser ju inte att världen är rolig. Det är inte roligt att få grisskit i huvudet. Det är jobbigt och irriterande och måste regleras i lag eller kanske genom nödjakt. Karaktärer drivs sällan av hjältemod eller storhetsambition (annat än de som är "onda") utan snarare av mer basala saker, självbevarelse, rädsla, kärlek, eller andra högst relaterbara mänskliga drivkrafter.

En sak som känts mycket efffektivt i mina spelsessioner är att också inkludera det som är vardagligt mänskligt i situationer som är extraordinära. Vad jag menar är att mitt i mötet med greven, the big bad evil, inkludera att grevens syster passerar rummet och att den uppblåste grevens pondus som i ett trollslag verkar förbytt till underdånighet enbart för att plockas upp igen när systern lämnat rummet. Eller under en scen inkludera något relaterat till vardagssysslor trots att scenen fokuserar på något högst fantastiskt.

Klingonsylt · 20 Feb 2025

Genesis said:
...Jag hade sagt antingen vridåt och motåt, eller kanske medvrids och motvrids, eller till och med medåt och motåt. Och navåt och ringåt, eller kanske till och med lötåt. Alternativt ”ut” istället för ”åt”. Eller till och med moter, meder, naver och löter? Många möjligheter!

Hur blir det som adjektiv? Är porten i riktning mot navet den navre porten t.ex.?

Klingonsylt · 20 Feb 2025

Jocher games said:
Karaktärer drivs sällan av hjältemod eller storhetsambition (annat än de som är "onda") utan snarare av mer basala saker, självbevarelse, rädsla, kärlek, eller andra högst relaterbara mänskliga drivkrafter.

Jo när man skapar sina karaktärer ska man nog undvika att tänka cool eller heroisk i första hand

Discworld: How to Pratchett?

Swordsman

Myrmidon

Gelékub

Ni dés ni maître

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ

Champion

Warrior

Swordsman

Myrmidon

Swordsman

Swordsman

Ni dés ni maître

Kondottiär

Ni dés ni maître

Korrektionsglas som fästs framför ena ögat

Kondottiär

Man med skägg

Jocher Symbolic Systems

Swordsman

Swordsman