Klingonsylt
Swordsman
Jag är ju väldigt peppad på att få spela i Terry Pratchetts Discworld när det nya rollspelet släpps, men jag funderar lite på hur man som spelledare ska förmedla den rätta Pratchettkänslan?
Är det någon som har några funderingar/förslag på det här ämnet?
GURPS-versionen minns jag att den hade en del om hur man skulle spela humoristiska äventyr, men jag tänker också på hur språk och stil ska kunna förmedla rätt känsla och hur det ska funka i ett rollspel jämfört med i en bok.
Något jag såg någon prata om i en video var hur Pratchett ofta ger personlighet åt vanligtvis opersonliga saker som t.ex. vädret i det här stycket från Wyrd Sisters:
“The storm was really giving it everything it had. This was its big chance. It had spent years hanging around the provinces, putting in some useful work as a squall, building up experience, making contacts, occasionally leaping out on unsuspecting shepherds or blasting quite small oak trees. Now an opening in the weather had given it an opportunity to strut its hour, and it was building up its role in the hope of being spotted by one of the big climates.”
Är det någon som har några funderingar/förslag på det här ämnet?
GURPS-versionen minns jag att den hade en del om hur man skulle spela humoristiska äventyr, men jag tänker också på hur språk och stil ska kunna förmedla rätt känsla och hur det ska funka i ett rollspel jämfört med i en bok.
Något jag såg någon prata om i en video var hur Pratchett ofta ger personlighet åt vanligtvis opersonliga saker som t.ex. vädret i det här stycket från Wyrd Sisters:
“The storm was really giving it everything it had. This was its big chance. It had spent years hanging around the provinces, putting in some useful work as a squall, building up experience, making contacts, occasionally leaping out on unsuspecting shepherds or blasting quite small oak trees. Now an opening in the weather had given it an opportunity to strut its hour, and it was building up its role in the hope of being spotted by one of the big climates.”