Hur ofta bör man strida?

Jag anser att strid är en oöverträfflig del av rollspel. Samtidigt vill man inte ha för mycket av det goda (då man dessutom kan dö).

Så hur ofta bör det bli strid?

För egen del anser jag att man gärna bör nosa på en strid vid åtminstone varje spel möte. Och minst var och varannat spelmöte bör man ha åtminstone en mindre, kanske relativt ofarlig, strid.

Stor strid minst vart femte-tionde spelmöte eller en-två gånger per äventyr.

Spelar man ett spel med realistiska regler eller svaga rollpersoner bör man krydda med mycket slagsmål. De är ofta ganska ofarliga men lika roliga som strider med blanka vapen.

2-4 gånger per kampanj typ.

Så sällan som möjligt.

Beror dock helt på vilket spel det är jag håller i handen. Somliga spel försvinner ju en stor del av systemet om strider aldrig blir av. Så då blir det istället så sällan som det tillåts runt bordet utan att någon blir besviken över att strider saknas.

Beror väldigt mycket på vilket spel. Och vilken typ av kampanj/äventyr man kör.

Allt från flera strider per speltillfälle till inga strider alls kan vara rimligt, beroende på.
.

Beror verkligen helt och hållet på spelet.

I vissa spel är strider det centrala och tar upp största delen av spelmötena medan andra spel klarar sig helt utan. För mig är båda delarna helt ok, bara det stämmer med temat och förväntningarna.

Hur ofta bör man ha sociala interaktioner, hur ofta bör man utforska en plats eller ett slutet utrymme, hur ofta bör man leta ledtrådar, hur ofta bör man resa längre avstånd, hur ofta bör man ha downtime-aktiviteter, hur ofta bör man hoppa framåt/bakåt i händelseutvecklingen, hur ofta bör man rulla tärning, hur ofta bör man samskapa och samberätta, hur ofta bör man kolla upp vart den där grejen är på kartan, hur ofta bör man slå på en tabell, hur ofta bör man gå upp i level, hur ofta bör man ses för att spela, hur ofta....

Alla sådana här frågor beror så så extremt många olika faktorer att det är i princip omöjligt att ens ha en diskussion om.

Jag svarar här givetvis utifrån mitt personligen föredragna sätt att spela rollspel, min personloga favorittyp av äventyr etc. Självklart "beror det på", men i just mitt fall…

Conan said:

Så hur ofta bör det bli strid?

Click to expand...

Helst aldrig. Möjligen kanske nån gång per kampanj, och då bara om spelarna fuckat upp. Strid är alltid ett fail state – man har misslyckats med att komma på en tillräckligt smart lösning, eller misslyckats med att göra de rätta förberedelserna och planerna.

När man fuckat upp bestraffas man med att behöva avbryta rollspelandet för att rulla plast och räkna matte, och spela ett brädspel där man riskerar att bli av med sin rollperson.

Finns inget givet svar på den frågan, som flera andra redan påpekat. Från aldrig till ofta, beroende på kontext.

Men visst, om jag ska försöka svara utan att gräva ner mig i personliga preferenser kring spelstil. Jag vi antar ett typiskt trad-spel med äventyrsfokus som begränsning? Typ i stil med nya DoD? Är det relativt komplicerade regler, inte mer än 1 strid per spelmöte, idealt lite mer sällan än så. Är det enklare regler kanske 1-2 ggr. Oftare tenderar att stjäla fokus från allt annat. (Men igen, även sådana spel kan ju ha segment av äventyr där strid knappast är något som är relevant, eller sådana där det är rimligt att hela spelmötet upptas av det.)

Rent upplevelsemässigt piggar det upp med någon form av konflikt där det hettar till vid varje speltillfälle. Denna kan, men behöver inte, vara i form av en strid – det fungerar bra med en verbal konflikt där anseendet står på spel t.ex. Fem timmars spel utan att det hettar till någon enda gång och jag känner mig allt lite besviken efteråt.

Jag tycker generellt att strid är roligare i brädspel än i rollspel. För mig är story det mest spännande i rollspel och om jag säg är på väg till klocktornet för att nästa moment i storyn finns där och om jag då blir hindrad på vägen av ett gäng random rånare känns det bara som ett störande hinder. Sen kan det absolut finnas kul strider också, men då vill jag generellt helst att de ska ha en avgörande dramaturgisk funktion. Sen tycker jag om när det finns alternativ till strid så att man inte känner sig dragen i ett koppel. Det är även kul när man använder strid på kreativa sätt tycker jag.

EDIT: Men som många sagt så beror det väldigt mycket på. Dels på spelstil och vilket spel man spelar men även vilket humör man råkar vara på.

Visst kan strid vara riktigt kul att genomföra men kan också vara en av de tråkigaste delarna av kvällen också. Beror inte bara på vilket regelsystem utan även vilka man spelar med. Det är inte heller så att alla i gruppen behöver hålla med om hur roligt det är... Vissa kan tycka det är riktigt roligt medans andra lider igenom stridsscenen.

Säger som de flesta andra: det beror på. Jag har inget emot strider om de passar in och är hyfsat snabba, som i DoD23. Beroende på grupp och spel kan det vara spännande med en större, taktisk strid någon- eller några få gånger per kampanj. Men överlag så vill jag inte ha alltför mycket fokus på strider.

En sak till: HUR striden genomförs är viktigt. CoC:s evighetslånga pingpongstrider är oftast inte så kul, mest tröttsamma. Men den enda gång vi (än så länge) kört DoD-23 fungerade striderna (två stycken) utmärkt, och tillförde spelet något.

Den bästa striden är den som inte blir av. Det måste finnas konflikt och spänning, men det får gärna undvika att bli strid för ofta. Däremot så "retar" jag gärna spelarna och försöker provocera dem till att lösa problem med våld. Men jag tycker att mina spelare är ganska bra på att undvika det så jag skulle uppskatta att det kanske händer vart tredje spelmöte eller så i snitt. Men det kan vara olika för olika spel, mest beroende på vad spelarna har gjort för rollpersoner.

Jag undviker att göra SLPs och situationer som måste leda till strid. De bästa striderna är de där rollpersonerna är aktiva med att stega upp och initiera striden. SLPs kan absolut hota med våld, bära omkring på vapen, ge sig på andra SLPs osv. men jag strävar efter att låta rollpersonerna vara de som till syvende o sist bestämmer sig för att slå för initiativet.

Jag tycker att en bra och spännande strid kan vara den absoluta höjdpunkten på en spelsession, ett äventyr eller en hel kampanj.
Jag väljer en tät, spännande, dramatisk och fartfylld strid över spelare som fastnat i analysparalys över vad de skall göra härnäst eller som långdraget rollspelar sina karaktärer i någon relativt ovidkommande vardagssituation 10 gånger av 10.

Det är ett jättebra sätt att få saker att hända, få folk fokuserade på situationen och att introducera lite insatser, har extremt sällan varit med om att strider upplevs som tråkiga av någon jag spelat med. Alla stridssystem är berättelseskapande, konfliktmekaniker är narrativa mekaniker.

Det beror lite på hur konsekvensfulla dom är. Är det 50/50 att nån i sällskapet dör under en strid så verkar 1-2 gånger per kampanj räcka. Är det istället nån ynka procent eller aldrig får man kolla på vilka andra faktorer som istället dominerar. Vinna/förlora resurser, problemlösning, inlärning, vibes, narrativ katalysator etc. Med sådana faktorer kan det istället röra sig om 1-2 gånger per pass.

Det får gärna ofta vara så att något står på spel, men strid med vapen behövs inte. Det är mer något vi vant oss är det som betecknar ”stå på spel” när detta bara är ett av många sätt.

Så ofta som spelgruppen känner är lagom.

Vill spelgruppen ha strid var femte minut då har man strid var femte minut och vill spelgruppen ha strid en gång var femte spelmöte så har man strid var femte spelmöte.

Så länge alla är överens och har roligt så gör man rätt.

Så ofta som ens karaktär finner det nödvändigt.

Jag gillar ju system som är hyfsat farliga, så strider bör man undvika. Våldshandlingar, hot om våld odyl kan ske då och då men regelrätta "rollspelsstrider" tycker jag inte har något egenvärde.

Under vårt senaste spelmöte kastade sig RP in i en strid de väldigt lätt hade kunnat undvika. De tvingades fly och deras bästa vän omkom (Onkel Zander, känd från Zonernas Zoologi och Hindenburg, min älskade ). De ångrade sig.