Christoffer
It's all pig.
Jag tänker det beror på vad det är för arbete man lägger ner och hur det genererar spelande. Jag spenderar ju ytterst sällan speciellt mycket tid på förberedelser mellan spelpassen. Oftast ligger de snarare som tankar under spelpass. "Aha, ok men SLP x känner ju såhär kring det här skeendet och kommer känna såhär utifrån detta...." osv. . Det största arbetet med förberedelserna ligger snarare innan spel drar igång öht, sen gör jag allt som oftast samma arbete som spelarna, jag spelar de karaktärer jag har ansvar över. Möjligt jag skriver ner lite tankar från SLPs sida om läget spelet befinner sig i för att inte glömma bort det, men jag planerar ju aldrig scener eller mer detaljerat vad en SLP ska göra. Ibland kanske jag måste fundera lite off-screen mellan spelmöten, "aha men vi gjorde allt detta, så SLP x och y har ju haft två dygn på sig att fly landet, hur långt kan de ha kommit då?"Känner ni igen er? Hur motverkar ni sådant här?
För mig påverkar nog just att den sortens förberedelser att peppen inte faller, det är ju dels inte mycket jobb i sig, dels är det rätt naturligt och kommer inifrån karaktärerna, jag skapar ju ingen story att förmedla eller kommer på en ball scen att visa upp, utan peppen byggs ju upp på interaktionen med just de jag spelar med. Jag vill ju spela med just dem för att se hur deras karaktärer och mina interagerar och vad som kommer ut av just det.
Spontant tänker jag det gäller att hitta ett sätt att förbereda saker på som gör att man blir pepp på spelpasset som kommer. Är det att preppa en scen med vilka SLPs som kommer vara på plats och vad de vill och vad de kommer göra så kör på, tappar du peppen kanske det mer handlar om att fundera över vilken typ av prepp skapar spelpepp hos dig och sikta på att göra sådant och skita i det andra som dödar peppen?