clarence redd
FrostByte Books
Det senaste året har jag börjat använda soloreglerna i TREY även när vi spelar i grupp. Jag tänkte dela med mig av hur vi gör.
Kort om hur våra sessioner fungerar. Jag preppar en startscen i förväg. När spelet börjar använder vi Oraklet i TREY för att leda oss genom äventyret och svara på våra frågor. Det här pågår under hela sessionen och skapar äventyret interaktivt under spelets gång. Tillsammans fyller alla spelare - även spelledaren - grundberättelsen med innehåll, detaljer och mening. Regler för Unexpected Events och Story Tokens skapar en balans mellan osäkerhet och struktur.
Eftersom jag har svårt för fantasy, så spelar vi mest 1900-talsmysterier och lite sci-fi. Vi letar ledtrådar, pratar med vittnen, kollar upp platser, spanar på misstänkta och rotar i gamla arkiv. Och hamnar i bråk. Senast spelade vi grävande journalister på 1940-talet som sökte efter försvunna soldater. Nästa omgång blir på Hawaii under 1980-talet, med stor inspiration från Magnum PI (ja, man har mustasch och kör Ferrari!).
En stor skillnad mot vanligt spel är min roll som spelledare. Den har förändrats till en slags spelguide, som är mycket friare. Jag fungerar som en vanlig spelare och ingriper minimalt, eftersom jag inte heller vet vad storyn kommer att handla om.
Mitt ansvar är att kunna reglerna, se till att alla får prata, komma med inspiration när vi fastnar och att begränsa orimliga idéer.
De gemensamma uppgifterna är att slå tärningar, tolka resultatet, berätta, klura, föreslå alternativa lösningar, beskriva scener, gestalta NPC:er.
Det är några saker jag gillar med det här.
Alla berättar tillsammans utifrån samma förutsättningar och har lika stor makt över berättelsen. Och lika stort ansvar.
Spelledaren får också spela! Hen behöver inte hålla reda på plottar och platser och gubbar. Och då kan hen släppa taget och leva sig in i scenerna.
Minimal prepp. Det räcker med en genre och en startscen för att komma igång. Spelledaren kan göra slumptabeller och utveckla spelvärlden i förväg om det känns kul, men det är bara en bonus.
Oraklet är en neutral part som driver berättelsen framåt. Äventyren blir inte beroende av ”GM fiat.” Alla har fiat.
Kort sammanfattat: Det här är skitkul! Jag kan nu spela mer rollspel med mina vänner utan att koka skallen. Jag kan preppa de lätta och roliga delarna om jag får feeling. Jag får fördelarna av samberättande, men med tydliga regler för själva berättandet. Varm rekommendation.
Kort om hur våra sessioner fungerar. Jag preppar en startscen i förväg. När spelet börjar använder vi Oraklet i TREY för att leda oss genom äventyret och svara på våra frågor. Det här pågår under hela sessionen och skapar äventyret interaktivt under spelets gång. Tillsammans fyller alla spelare - även spelledaren - grundberättelsen med innehåll, detaljer och mening. Regler för Unexpected Events och Story Tokens skapar en balans mellan osäkerhet och struktur.
Eftersom jag har svårt för fantasy, så spelar vi mest 1900-talsmysterier och lite sci-fi. Vi letar ledtrådar, pratar med vittnen, kollar upp platser, spanar på misstänkta och rotar i gamla arkiv. Och hamnar i bråk. Senast spelade vi grävande journalister på 1940-talet som sökte efter försvunna soldater. Nästa omgång blir på Hawaii under 1980-talet, med stor inspiration från Magnum PI (ja, man har mustasch och kör Ferrari!).
En stor skillnad mot vanligt spel är min roll som spelledare. Den har förändrats till en slags spelguide, som är mycket friare. Jag fungerar som en vanlig spelare och ingriper minimalt, eftersom jag inte heller vet vad storyn kommer att handla om.
Mitt ansvar är att kunna reglerna, se till att alla får prata, komma med inspiration när vi fastnar och att begränsa orimliga idéer.
De gemensamma uppgifterna är att slå tärningar, tolka resultatet, berätta, klura, föreslå alternativa lösningar, beskriva scener, gestalta NPC:er.
Det är några saker jag gillar med det här.
Alla berättar tillsammans utifrån samma förutsättningar och har lika stor makt över berättelsen. Och lika stort ansvar.
Spelledaren får också spela! Hen behöver inte hålla reda på plottar och platser och gubbar. Och då kan hen släppa taget och leva sig in i scenerna.
Minimal prepp. Det räcker med en genre och en startscen för att komma igång. Spelledaren kan göra slumptabeller och utveckla spelvärlden i förväg om det känns kul, men det är bara en bonus.
Oraklet är en neutral part som driver berättelsen framåt. Äventyren blir inte beroende av ”GM fiat.” Alla har fiat.
Kort sammanfattat: Det här är skitkul! Jag kan nu spela mer rollspel med mina vänner utan att koka skallen. Jag kan preppa de lätta och roliga delarna om jag får feeling. Jag får fördelarna av samberättande, men med tydliga regler för själva berättandet. Varm rekommendation.
