Torbern Klason
Veteran
- Joined
- 28 Feb 2025
- Messages
- 8
Det var dags för vår grupps 7e äventyr i dimmiga dalen. Vi försöker klara av alla äventyr i varje vädersträck. Så vi har klarat av resan till utkante, Riddar Rös, Apelsborgen, Trolletin, Orakelgrottan, sedan två hemmagjorda: Vagnhilds vrede & kidnappningen av plufsplyte.
Det är fyra spelare på åldern, 7, 9 och 11 år, samt deras pappa på 46 år. Till hjälp så får vi använda lite SPL's såsom Utkantes nya borgmästare Oulof Honuningstunga (alt Fantasy's svar på Donald Trump) och De Övergivnas Armé dvärg bard (världens längsta dvärg Mim Gyllenklave) https://www.facebook.com/Deovergivnasarme.
Spelarna heter:
Det hela börjar med att en galen profet, som har en förmåga att dyka upp i varje äventyr med dåliga nyheter, slår upp dörren till värdshuset tre hjortar att ropar ut att slutet är nära. Omvänd er, den mörke fursten är på väg tillbaka. Det sker onda ting i templet purpurbrand. Och i vanlig ordning så går solen i moln och det blir det blixt och dunder, och det börjar regna paddor. Alla blir bländade av blixtarna och när de får tillbaka synen så är han borta och det regnar paddor över Utkante. Borgmästaren Oulof kommer springande och frågar var äventyrarna är, för min tebjudning har gått åt pipan och så visar han upp ett tekrus där det simmar omkring ett par grodor i. I UTKANTES NAMN KRÄVER JAG ATT NI GÖR NÅGOT ÅT DETTA PADDREGN. Med de orden så lämnar Oulof äventyrarna. Annabella kommer fram till äventyrarna och berättar att hennes hemliga sällskap sänt folk till templet purpurbrand men ingen har kommit tillbaka, genom bokhandeln, som herr Silversporre bedriver (
Måns Waldenström gav ut en pdf som heter Möten i Utkante, där man kan läsa mer om honom) har de fått information att det finns en nyckel nere i gruvan och en bok som ska hjälpa dem att komma fram till templet. Hon undrar om äventyrarna kan gå till gruvan och leta fram boken och nyckeln. Hon säger att dvärgen Mim Gyllenklav har enligt sina sånger tydligen dräpt den vita döden där i gruvan. Mim ser dock likblek ut och förklarar stammande att det var någon en ål som han dräpte och den var albio....och det var i en bäck i närheten av gruvan. Han ursäktar sig med att Barder har rätt att extrapolera lite grann utifrån sina äventyr, för annars blir inte deras sånger bra.
Sagt och gjort ger sig alla av mot gruvan med dvärgen Mim som vägvisare. På vägen dit passade jag på att spela upp diverse ljud av korpar, ugglor, vargar och andra djur så de fick känna som om de var i en skog. Spelarna höll sig på tårna och en kväll blev en bortrövard, när hon gick ut för att jaga mat till kvällsmåltiden. De andra blev oroliga och spårade sig fram till en glänta där ett gäng kultiser tänkte offra henne till Sathmog. Gruppen formerade sig i ett bakhåll och anföll från flera håll. Överraskningsmomentet lyckades riktigt bra. De fann också några svartalfer som skulle offras och de var så tacksamma att de gav äventyrarna lösenordet till gruvan.
Sedan gick allt bra fram till gruvan. Väl där så ropade de utlösenordet och de blev ledda till Maladuk som INTE var vid Masugnen utan var inne i torget, vid statyn av Bothild. Maladuk och spelarna beslöt att försöka arbeta tillsammans men hon vill INTE gå ned i gruvan då alla som gick ner där kom inte tillbaka. Dock kunde hon sända ned en svartalf med dem som kunde visa vägen till graven. Knappt kom de ned så drogs svartalfen ned under vattnet och försvann. Allt som fanns kvar var en sko som flöt omkring. Här passade jag på att spela lite läskiga ljud från en gruva samt ljud från Aliens vs predator för att få lite bättre stämning. Efter lite om och men kom de till Bothilds spöke som gav dem uppdraget att dräpa den vita faran. Dvärgen Mim fann plötslig att något bet tag i honom och ville dra ned honom. Genom ett under så lyckades de få ta på ett rep som fanns bundet omkring honom och dra upp honom. Halvdöd förklarade han att något läskigt bet tag i hans ben. De fick hela upp honom och efter lite tankearbete så gick de ut ur gruvan och fick tag på ett vildsvin. Med detta på en änterhake och med ett rep så började de fiska. Sagt och gjort så dök den vita döden upp och gick till anfall. Dvärgen Mim tappade balansen och föll i vattnet. Den vita döden slog ned Orla och Galvander. Makander bankade till ormen med sin stridsyxa och träffade svansen emedan Krisanna knivade den. Nästa runda började med att den vita döden bet sig själv i svans och jag rullade så illa att den typ tog en tredje del av sina kp..... Sedan tog Makander och Krisanna och bankade livet ur den.
Efter ha styckat upp sjöormen och plockat ut Bothilds yxa, så gick de tillbaka till Bothild som tog yxan och ledde dem till sin krypta. Eftersom spelarna inte fattade hur de skulle få upp dörren fick Bothild berätta det för dem. Väl där inne lade sig spöket till ro i sin kista och tog yxan med sig. Spelarna fann på en pidestad en nyckel och den fann också en bok. MEN OH NO! När de tog dessa ting hör de hur något börjar rulla och hela graven börja rasa samman. Sedan får de fly ut a'la indiana jones med två enorma stenar som rullar efter dem och vill krossa dem. De klarar sig precis ut. Väl ute på torget i gruvan så ser de hur allt bakom dem faller samman. Maladuk är nöjd med då märker de att dvärgen Mim är borta. Antagligen krossad av stenar.
De beger sig tillbaka till utkante utan att något direkt händer. Väl framme vid Utkante hör de sång och musik. Det visar sig att Dvärgen Mim LEVER ?!? och han sjunger och berättar för alla hur han SINGLE-HANDED slog den vita döden till döds. Alla hyllar Mim. När de frågar honom hur han överlevde så berättar han att han beslöt sig att fly till masugnen och sedan krypa ut genom en smal gång. Sedan fångade han ett vildsvin och red på detta tillbaka till utkante.
Annabella blir glad över nyckel och boken men de ser hur Oulof (borgmästaren) nu blir kompis med Mim. Spelarna anar oråd och undrar vad som egentligen sker bakom kulisserna..... Är Oulof verkligen en god person eller är han ond? Vem är egentligen den där dvärgen Mim? 2 gångar har de räddat och hjälpt honom och varje gång tar han äran..... Vi får ser....
Det är fyra spelare på åldern, 7, 9 och 11 år, samt deras pappa på 46 år. Till hjälp så får vi använda lite SPL's såsom Utkantes nya borgmästare Oulof Honuningstunga (alt Fantasy's svar på Donald Trump) och De Övergivnas Armé dvärg bard (världens längsta dvärg Mim Gyllenklave) https://www.facebook.com/Deovergivnasarme.
Spelarna heter:
- Orla Månsilver (färdig från DoD boxen) alvjägare
- Makander av Halvsundeet (färdig från DoD) Anka Riddare
- Krisanna den djärve (färdig från DoD) hobbit tjuv
- Galvander alv-Magiker
Det hela börjar med att en galen profet, som har en förmåga att dyka upp i varje äventyr med dåliga nyheter, slår upp dörren till värdshuset tre hjortar att ropar ut att slutet är nära. Omvänd er, den mörke fursten är på väg tillbaka. Det sker onda ting i templet purpurbrand. Och i vanlig ordning så går solen i moln och det blir det blixt och dunder, och det börjar regna paddor. Alla blir bländade av blixtarna och när de får tillbaka synen så är han borta och det regnar paddor över Utkante. Borgmästaren Oulof kommer springande och frågar var äventyrarna är, för min tebjudning har gått åt pipan och så visar han upp ett tekrus där det simmar omkring ett par grodor i. I UTKANTES NAMN KRÄVER JAG ATT NI GÖR NÅGOT ÅT DETTA PADDREGN. Med de orden så lämnar Oulof äventyrarna. Annabella kommer fram till äventyrarna och berättar att hennes hemliga sällskap sänt folk till templet purpurbrand men ingen har kommit tillbaka, genom bokhandeln, som herr Silversporre bedriver (
Måns Waldenström gav ut en pdf som heter Möten i Utkante, där man kan läsa mer om honom) har de fått information att det finns en nyckel nere i gruvan och en bok som ska hjälpa dem att komma fram till templet. Hon undrar om äventyrarna kan gå till gruvan och leta fram boken och nyckeln. Hon säger att dvärgen Mim Gyllenklav har enligt sina sånger tydligen dräpt den vita döden där i gruvan. Mim ser dock likblek ut och förklarar stammande att det var någon en ål som han dräpte och den var albio....och det var i en bäck i närheten av gruvan. Han ursäktar sig med att Barder har rätt att extrapolera lite grann utifrån sina äventyr, för annars blir inte deras sånger bra.
Sagt och gjort ger sig alla av mot gruvan med dvärgen Mim som vägvisare. På vägen dit passade jag på att spela upp diverse ljud av korpar, ugglor, vargar och andra djur så de fick känna som om de var i en skog. Spelarna höll sig på tårna och en kväll blev en bortrövard, när hon gick ut för att jaga mat till kvällsmåltiden. De andra blev oroliga och spårade sig fram till en glänta där ett gäng kultiser tänkte offra henne till Sathmog. Gruppen formerade sig i ett bakhåll och anföll från flera håll. Överraskningsmomentet lyckades riktigt bra. De fann också några svartalfer som skulle offras och de var så tacksamma att de gav äventyrarna lösenordet till gruvan.
Sedan gick allt bra fram till gruvan. Väl där så ropade de utlösenordet och de blev ledda till Maladuk som INTE var vid Masugnen utan var inne i torget, vid statyn av Bothild. Maladuk och spelarna beslöt att försöka arbeta tillsammans men hon vill INTE gå ned i gruvan då alla som gick ner där kom inte tillbaka. Dock kunde hon sända ned en svartalf med dem som kunde visa vägen till graven. Knappt kom de ned så drogs svartalfen ned under vattnet och försvann. Allt som fanns kvar var en sko som flöt omkring. Här passade jag på att spela lite läskiga ljud från en gruva samt ljud från Aliens vs predator för att få lite bättre stämning. Efter lite om och men kom de till Bothilds spöke som gav dem uppdraget att dräpa den vita faran. Dvärgen Mim fann plötslig att något bet tag i honom och ville dra ned honom. Genom ett under så lyckades de få ta på ett rep som fanns bundet omkring honom och dra upp honom. Halvdöd förklarade han att något läskigt bet tag i hans ben. De fick hela upp honom och efter lite tankearbete så gick de ut ur gruvan och fick tag på ett vildsvin. Med detta på en änterhake och med ett rep så började de fiska. Sagt och gjort så dök den vita döden upp och gick till anfall. Dvärgen Mim tappade balansen och föll i vattnet. Den vita döden slog ned Orla och Galvander. Makander bankade till ormen med sin stridsyxa och träffade svansen emedan Krisanna knivade den. Nästa runda började med att den vita döden bet sig själv i svans och jag rullade så illa att den typ tog en tredje del av sina kp..... Sedan tog Makander och Krisanna och bankade livet ur den.
Efter ha styckat upp sjöormen och plockat ut Bothilds yxa, så gick de tillbaka till Bothild som tog yxan och ledde dem till sin krypta. Eftersom spelarna inte fattade hur de skulle få upp dörren fick Bothild berätta det för dem. Väl där inne lade sig spöket till ro i sin kista och tog yxan med sig. Spelarna fann på en pidestad en nyckel och den fann också en bok. MEN OH NO! När de tog dessa ting hör de hur något börjar rulla och hela graven börja rasa samman. Sedan får de fly ut a'la indiana jones med två enorma stenar som rullar efter dem och vill krossa dem. De klarar sig precis ut. Väl ute på torget i gruvan så ser de hur allt bakom dem faller samman. Maladuk är nöjd med då märker de att dvärgen Mim är borta. Antagligen krossad av stenar.
De beger sig tillbaka till utkante utan att något direkt händer. Väl framme vid Utkante hör de sång och musik. Det visar sig att Dvärgen Mim LEVER ?!? och han sjunger och berättar för alla hur han SINGLE-HANDED slog den vita döden till döds. Alla hyllar Mim. När de frågar honom hur han överlevde så berättar han att han beslöt sig att fly till masugnen och sedan krypa ut genom en smal gång. Sedan fångade han ett vildsvin och red på detta tillbaka till utkante.
Annabella blir glad över nyckel och boken men de ser hur Oulof (borgmästaren) nu blir kompis med Mim. Spelarna anar oråd och undrar vad som egentligen sker bakom kulisserna..... Är Oulof verkligen en god person eller är han ond? Vem är egentligen den där dvärgen Mim? 2 gångar har de räddat och hjälpt honom och varje gång tar han äran..... Vi får ser....