WRNU:s filmklubb 2025 v16

Detta är WRNU's filmklubb för v16 2025 – #638 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Jag har just varit på premiärvisningen av Sinners, som är Ryan "Black Panther" Cooglers senaste film.

I salong 8, för även om filmen kommer att gå på deras XL-duk framöver så lade de ändå premiärvisningen i en salong så liten att den inte ens har lyxstolar. Crazy.

Anyways, det här är en riktigt bra film. Det är 1930-tal, och Smokestack-tvillingarna (kallade "Smoke" och "Stack", båda spelade av Michael B Jordan) kommer tillbaka till Mississippi efter sju år i Chicago. Med sig har de en himla massa pengar och dryckjom och grejer, och nu ska de starta sitt eget dans- och dobbelställe. Samtidigt har de en liten kusin som inte är så liten längre, som mot sin pastors-pappas vilja mest vill spela gitarr och göra musik. Filmen spenderar ganska mycket tid med att bygga en riktigt anständigt drama-soppa av jobbiga relationer, svek, sorg, familjegroll och naturligtvis, eftersom i stort sett alla i filmen är svarta och det är södern och det är 1930-tal, rasism.

Also vampyrer. Vilket jag inte hade velat veta från början, men å andra sidan hade jag nog inte gått och sett filmen annars. Så: gå och se filmen, den är jättebra. Ta inte reda på mer än du redan vet. Trust me.

Det är alltså ingen liksom jätte-reveal, men det dröjer ett tag och jag hade nog helt enkelt föredragit att få upptäcka det själv.

Nå. I alla fall. Det här är en väldigt bra film. Ruskigt bra skådespelad av alla inblandade. Snygga kostymer. Härlig användning av musik – filmen behandlar musik-scenerna som nästan lika viktiga som action- och dialogscener; musiken får ta tid och vara berättande. Ibland känns det nästan lite musikal, eller som att filmen pausats för en musikvideo – men inte på ett dåligt sätt, utan på ett sätt som förstärker filmen.

BETYG: 4+/5

Jag och flickvännen har sett The Thicket (2024), en western som utspelar sig nånstans i början av 1900-talet. Tydligen baserad på en roman med samma namn, och ett projekt Peter Dinklage varit inblandad i under tio år.

En lite deppig, bitvis spännande film som landar på betyget ”helt okej”. En krankisk trea.

Jag såg Late Night with The Devil (2023) på HBO (eller bara Max som det av oklara skäl heter nu).
Filmen handlar om att en Johnny Carson konkurrent på 1970 talet ska göra sin stora återkomst efter en tids dalande tittarsiffror i samband med en Halloween-special. Formatet är rätt kul, det börjar med en biografi om Jack Delroys uppgång och fall. Hur han alltid jagat Carson, men aldrig kommit fram. "Nu har vi hittat dessa masterband med allt från showen, och kompletterat med back stage foto". Så själva sändningen går i 4:3 och sjuttiotalsfärg, medan det som utspelar sig bakom kulisser och i reklampauser är 16:9 och i svartvitt.
Och det hade nästan räckt så.
David Dastmalchian är lysande i rollen som Late Night värd, och man bryr sig om hur det går för honom. Gästerna är en blanding av seriösa och oseriösa med en James Randi-kopia som ska avslöja olika medium och spiritister.
Men är allt fejk?
Slutet tycker jag inte riktigt höll samma nivå som resten av filmen. Men det blir ändå 4 av 5.
Det är skräck, men inte så läskig skräck. Så man kan sova efter att ha sett den.