Nekromanti Odöda vs Vandöda

På svenska finns mig veterligen åtminstone två ord för 'Undead': Odöd resp Vandöd. Eon använder 'Vandöd', medan Drakar och Demoner använder 'Odöd', liksom en del översatta skräck/fantasyromaner jag läst. SAOB på nätet har inte nått fram till 'V', så jag kan inte slå på 'vandöd', men artikeln om 'Odöd' beskriver inget som liknar den gängse fantasydefinitionen av ordet. Svenska wikipedia pekar båda orden till 'odöd'-artikeln.

Vilken tycker ni, undrar jag då, är den bättre termen? Själv föredrar jag 'vandöd'. Den klingar bättre, och medan 'odöd' liksom torde vara synonymt med 'icke död', antyder 'vandöd' mer att någon är 'felaktigt död', så att säga; och det verkar mycket mer träffande. Finns det kanske rentav ytterligare termer?

Sedan undrar jag också; vad tycker ni är den bästa översättningen av 'lich'? Rent entymologiskt sett har ordet proto-indoeuropeiska rötter, och är besläktad med svenskans 'lik' (alltså död kropp). Eon använder helt sonika en försvenskning, 'lisch', medan DoD alltid använt 'dödsgast', mig veterligen. Å andra sidan finns dödsgastar också i Eon, och är där en svagare typ av vandöd jämfört med lischen. Fast okej, att försöka -översätta- ordet bättre än vad som redan gjorts är kanske fruktlöst, jag är mer ute efter, ja, förslag på alla tänkbara saker en dylik vandöd hade kunnat kallas på svenska. (Alltså en magiker som frivilligt gjort sig till vandöd för att få evigt liv). 'Lisch' är en fattig försvenskning liksom, och 'dödsgast' är så jävla gjort.

- Ymir, öppen för förslag

Vandöd, hel klart... låter tuffare. Lich.. hmm .. Gast räcker väl? och sen med en unik personlighet och historia...

På Erebaltor.se snackade vi om detta och fick det här utförliga svaret:

[ QUOTE ]

Så här är det: (Och detta börjar bli lite väl OT) "Död/dött" är perfekt participformen av verbet "dö". Denna form är adjektivisk och betecknar något som har hänt. (Om någon har dött, kommer denne därefter att vara död/ha dött.) Om någon är död förutsätter detta att personen har dött. En punktuell händelse i förfluten tid har inträffat. (Punktuell därför att döden i sig själv bara kan inträffa vid ett givet tillfälle.) "Död/dött" är alltså i sig själv perfektiviskt (och då inte ur temporal synvinkel), och står varken i imperfekt eller presens (en nominalfras böjs inte efter tempus i svenska). Däremot kan formen ingå i en sats med ett huvudverb i vilket tempus som helst, därav mångtydigheten... Imperfektformen av "dö" är ju f.ö. inte "dött" utan "dog".
Motsvarande adjektivisk presensform kallas presens particip och betecknar något som håller på att hända. "Döende" alltså. Denna form är egentligen inte heller en tempusform utan betecknar något som är pågående (progressivt). Också presens particip kan ingå i en sats där huvudverbet kan stå i vilket tempus som helst. Han är döende. Han var döende. Han har varit döende, etc.
Min poäng med att märka ord var att både "odöd" och "vandöd" är ungefär lika dåliga/bra ord ur en semantisk synvinkel, samt att "gengångare" är den bästa översättningen av "undead". Valet mellan "vandöd" och "odöd" är ju rent estetiskt egentligen. Vissa tycker att det ena ordet är "snyggare" än det andra helt enkelt...

[/ QUOTE ]

Intressanta frågor, jag har varit i landet av larvae, manae och lemurer så länge jag inte riktigt tänkt på de där frågorna så mycket Vandöd tycker jag dock låter bättre än odöd av samma anlending som du skrev.

Lich var lite lurigare, vare sig lisch eller dödsgast känns väl så där klockrent. Vandrande lik tror jag att jag har sett för liknande varelser någonstans.

Jag tycker vandöd är klart bättre än odöd. Odöd låter mest som en bokstavlig översättning av engelskans undead (och det gör detsamma om så är fallet eller ej, jag tycker det låter så) och indikerar mest att det är fråga om någon som inte är död och inget mera. Vandöd däremot har, tycker i alla fall jag men det kanske bara hör ihop med mina asociationsbanor, även ett element av förvridning i sig. Jämför t.ex. med vansinnig och vanartig. Vanartig är även intressant då det även finns en o-variant av detta, nämligen oartig, och den senare är klart mildare. Oartig kan vem som helst vara då och då, även den som vanligen är mycket artig. Vanartig däremot tyder på någon som är rent ouppfostrad och helt oförmögen att visa vanligt hyfs och folkvett. På samma sätt är en vandöd inte död på vanligt vis men ej heller levande, utan en fördömd och förvriden blandning av de båda tillstånden.

Lich har jag inget bra översättningsförslag på.

/Anders

Så här tyckte (och tycker jag).

Jag har aldrig sett DoD's dödsgastar som licher. I DoD har jag alltid sett en 'Lich' som en nekromantiker som blivit odöd. Att det är magikunskaperna som avgör om man är en lich, snarare än typen av odöd.

Dödsgastar har jag alltid sett likvärdigt med Nazgulerna.

Jag läste förut att rollspels-lichen är påhitt av Gary Gygax, inspirerat av ondingen i Loyd Alexanders "Den svarta kitteln" vilken det även gjordes en disney film om.
Men var sjutton har den filmen tagit vägen? Jag såg den på bio när jag gick i lågstadiet, sen har jag aldrig hört någonting om den filmen någonsin. Jag läste de 2 böckerna när jag gick på mellanstadiet, har för mig jag tyckte de var bra.

Re: den svarta kitteln OT

..såg den på bio när den kom, och den var kass... den gjordes under Disneys bottenperiod, när filmbolaget hade blivit av med de gamla veteranerna från storhetstiden, och inte fått "den konstnärliga nytändning" (eller vad man nu ska kalla det) som kom med Den lilla sjöjungfrun och Aladdin. En ganska hafsigt tecknad och förvirrad film.. de hade tagit sig vatten över huvudet. Ingen film som Disney vill prata om längre... Har ju inte kommit ut på nytt som "klassiker"..

Omg. Vad var det där? "Min ordbajs-fu är starkare än din"?

Ordet "dead" har samma grammatiska status i engelskan som ordet "död" har i svenskan. Varför skulle ordet "odöd" vara mindre semantiskt korrekt än ordet "undead"?

/Kalle, som inte skulle lyssna för mycket på viktigpettrar på Erebaltor.se om han var Traffaut.

Kanske inte - men Dante har väl rätt i att odöd egentligen inte har med varelser som rör på sig efter döden att göra vilket väl undead har.

- Är det inte Fingal Olsson som sitter där borta?
- Är inte han död?
- Jamen han rör ju på sig!

Lich var lite lurigare, vare sig lisch eller dödsgast känns väl så där klockrent. Vandrande lik tror jag att jag har sett för liknande varelser någonstans.

Click to expand...

Håller med, lich är svår då den inte finns i vår mytologi. Jag tror att du är inne på rätt spår med att skapa ett helt nytt ord, men man kanske bör hitta ett smidigare uttryck, tex:

* Dödsvandrare
* Skuggvandrare
* Skuggdöd
* Dödsskugga
* Ben-ande
* Dödsvakare
* Dödsväktare
* Hjärtlösing

eller någon annan kombination av de delarna (eller varianter med tex stoft, ondska, mörker, natt osv).

En intressant fråga i skapandet av ett ord för fenomenet är om det anses att man måste vara magiker för attt göra det eller kan man vara något helt annat och studera en besvärlig ritual, ta risken och sedan bli en ''lich''?

Om man måste studera magi så mycket att man är en magiker kanske vi ska fundera kring ord som innehåller magiker och liknande, till exempel skuggmagiker, medan om mer vem som helst kan bli det så kanske vi vill ha ett neutralare ord som till exempel skuggvandrare.

Den tredje vägens politik

Ett tag på 80-talet sökte jag efter argument för vilket som var korrektast, men gav till slut upp.

Gengångare är sedan många år den term jag använder i mina rollspel och kampanjer.

Lich översätter jag som likmagiker ibland, men i de flesta kampanjer som dödsmästare. De kampanjerna är etablerade under AD&D-reglerna och då var lich inte bara en gengångarmagiker utan en ruskigt supermäktig sådan. Dödsmästare gav rätt klang där för mig även om det inte låter ett dugg likt rent ordmässigt.

Odöda och Vandöda

Jag kör med att detta är två olika sätt att vara gengångare på.

Odöd: Person/varelse som varit död - dödat på ett mer eller mindre normalt sätt - men nu rör på sig.

Vandöd: Person/varelse som blivit dödad på ett ovanligt sätt och nu på grund av detta går igen.

Exempel: Reanimerat lik från helt vanlig kyrkogård = Odöd. Vampyr = Vandöd. Person som medelst alkemi och magi återvänder som en lisch = Vandöd. Person som dött av hög ålder men återvänder för att läxa upp släktingar = Odöd.

En intressant fråga i skapandet av ett ord för fenomenet är om det anses att man måste vara magiker för attt göra det eller kan man vara något helt annat och studera en besvärlig ritual, ta risken och sedan bli en ''lich''?

Om man måste studera magi så mycket att man är en magiker kanske vi ska fundera kring ord som innehåller magiker och liknande, till exempel skuggmagiker, medan om mer vem som helst kan bli det så kanske vi vill ha ett neutralare ord som till exempel skuggvandrare.

Click to expand...

Magiker har inte riktigt rätt ondskefulla klang. Kanske skugghäxa? Dödsbesvärjare?

Eller så slaktar man ett befintligt ord och modellerar om det: Deincarnator.

För min del så använder jag både vandöd & odöd faktsitk. Tycker att de bäge funkar lika bra för min dela iaf.

/ Johan K, som måste lämna in sin data imorogn till reperation.. =/

Problemet med lischar (Jag gillar faktiskt den försvenskningen. Det låter slemmigt.) är att "lich" är en spelmässig term, och inte något som en person i spelvärlden kanske skulle kalla varelsen (om det inte är en high fantasy-värld typ Warcraft eller en värld där de existerar i parti och minut).

Om jag på fullaste allvar skulle kalla varelsen för något så hade jag använt mer beskrivande termer, typ "han studerade konstig magi och är nu en förvriden styggelse mot allt som är heligt!" istället för att ha ett namn motsvarande zombie eller vampyr. Bra svenska ord som betyder något som skulle kunna ha mytologiskt ursprung i världen och därmed användas av en spelvärldsinvånare har redan radats upp i tråden och jag känner mig inte inspirerad nog att hitta på egna just nu.

Dödsgast vs. Dödsriddare?

Jag har aldrig sett DoD's dödsgastar som licher. I DoD har jag alltid sett en 'Lich' som en nekromantiker som blivit odöd. Att det är magikunskaperna som avgör om man är en lich, snarare än typen av odöd.

Dödsgastar har jag alltid sett likvärdigt med Nazgulerna.

Click to expand...

Är det inte dödsriddare som är den varelse som avses (mäktig person som går igen), om vi nu snackar gammal DoD-terminologi? (Mina Monsterboken 2 och GDD befinner sig ca 10 mil härifrån så jag kan ha helfel.)

Dewil

Tja, I care not...

Själv bryr jag mig föga, eller inte alls, om man kallar de för odöda, vandöda eller skendöda eller antidöda eller vad som heslt.

Det var ett svar på frågan, inte min personliga ståndpunkt.

Här är iaf ursprungsinlägget:
[ QUOTE ]
Och i en adjektivisk betydelse "något som inte ännu är dött". Det finns f.ö. två "odöd", det ena stammar från ordet "odö" med betydelsen "fruktansvärd, horribel", det andra från "o-död", dvs. "icke-död". "Gengångare" är egentligen det ord som bäst motsvarar engelskans "undead" rent semantiskt.

"Vandöd" verkar vara en nybildning som används i vissa rollspel. Det enda problemet med det ordet skulle kunna vara den betydelse som ordets beståndsdelar kan föra med sig. "Van-" betyder ju "fel, felaktig" i t.ex. "vanskapt", "vanföreställning" och liknande. "Vandöd" skulle då betyda "fel-död" och kunna ge associationen "ngt som har dött på ett felaktigt sätt", vilket ju stämmer när det gäller folktrons spöken, men knappast när det gäller en död kropp som animerats av en nekromantiker i Ereb.

[/ QUOTE ]

Re: Dödsgast vs. Dödsriddare?

Tycker både dödsriddare och dödsgast instämmer på den beskrivningen.

Har för mig att dödsriddaren hade en fysiskt form men inte dödsgasten.
Brukade se det som att dödsgasten var mer av krigartyp, medans dödgasten var med av magikertyp.

Jag antog att dödsriddare var något som var tagit från D&D, för jag tänkte på det gamla datorspelet Death Knights of Krynn när det begav sig.