Search results

Det var en intressant tid. Hade precis börjat nosa på utrikiska spel, och fått upp ögonen för friform. Började skriva mer vuxna och avancerade äventyr, och lekte en del med berättartekniken. Massor. När jag var sjutton så spelade vi kontinuerligt åtminstone en gång i veckan när det var skola...

Halvalvens förmåga är den jag tycker är lätt roligast. Jag är en Johnny som måste få känna att mitt karaktärskoncept är något eget och något jag själv kommit på; och halvalven bjuder på väldigt mycket flexibilitet som jag tror att man skulle kunna göra många intressanta builds av; och de...

Ett ganska riskabelt trick, tycker jag. Om man vet att en spelare har blivit våldtagen och finner övergrepp obehagliga i verkligheten, så tycker jag att man är en ganska vårdslös spelledare om man anspelar på sådana saker i ens rollspelande. Jag skulle påstå att det både är verklöst (spelare...

Låter bättre. Jag har inga invändningar. Förutom att Baron Munchaussen inte längre är något rollspel. Men det kan jag leva med.

Gestaltandet borde vara en viktig gränslinje, men det är nog svårt att tänka så, eftersom man kan fråga sig om det inte finns ett stort mått av rollgestaltande även i vissa brädspel. Det finns många spelgrupper som menar att ett mått av teater och inlevelse är en viktig del av behållningen av...

Utmärkt. Sådana där testsidor är perfekta för att man skall få en känsla för hur ett visst manér skulle kunna kännas och upplevas i en serie. Dessutom var du klok och proffsig nog att variera dig mycket mellan dessa rutor, vilket hjälper enormt för att man skall få en bättre överblick. Vad jag...

Jag har ingen aning. Men jag tipsar dig om att fråga på Boardgamegeek's forum (de har en särskild designeravdelning) där det finns åtminstone några självpublicerare med tillräcklig erfarenhet för att kanske kunna erbjuda dig några alternativ. Men när det gäller sådana här stora och ambitiösa...

Vilka/vilken version är det som har de särskilda ras- och yrkesförmågorna? Det är nämligen den feature som jag gillar allra mest, men jag vet att man strömlinjeformat bort dessa i senare versioner.

Jag hade inte sett det, men *dang* vad smart! Vi har ju hela tiden pratat om svårigheterna med att få in rollspel på leksaksaffärer och nå unga spelare, men att tydligt och uttryckligen rikta in sig på rollspelande föräldrar (eller lärare, ungdomsföreningsledare, storasyskon, bla bla) var ett...

Det här tycker jag var det bästa svaret. Ganska självklart, egentligen, när man tänker efter. Simulationister frågar sig inte vad regler har för syfte i något metaperspektiv eller vad de fyller för roll i någon "story". Det borde jag ju ha kunnat räkna ut med arslet, egentligen. Men det kunde...

Ja, riktigt så där matematiskt välbalanserat blir det förstås aldrig i tradspel. Men efter några spelsessioner så skaffar man ändå viss koll på vad rollpersonerna förmår, och om en session blir på tok för lätt och långtråkig för spelarna så drar jag ju upp motståndet i kommande sessioner. Så...

Det är just därför sådana som jag låter systemet vara detsamma, medan man ändrar fiktionen - precis som vanligt. Såsom jag skrev i förra inlägget; vi gillar historier om grisodlare som växer, mognar, blir bättre och till slut spränger dödsstjärnan och besegrar kejsaren...

Det där var kanske dåligt valda exempel; för allt det där är ju "upprepning av samma som bara blivit bättre". Istället för att slåss mot svartalfer så slåss man mot orcher, och sedan mot resar, liksom. Om utmaningarna hela tiden är jämna; så är det bara kulisserna som har ändrats. Det där med...

Det är förstås olika beroende på vad man vill uppnå med striderna i rollspelet. Men de här är några system som gjort ett stort intryck på mig, av väldigt olika anledningar: Usagi Yojimbo's taktikkort Wushu-strider, där två samurajer står och blänger på varandra, för att sedan ta varsina språng...

Ja, det är helt idiotiskt. I ett spel som D&D; fine. Där handlar progression om så mycket annat än om bara sifferhöjning; spelarna får fler resurser och förmågor - fler valmöjligheter och fler saker att administrera under deras rundor. Det gör att spelet blir mer utmanande allteftersom man...

Folk har mer pengar nu, är min gissning. Förut premierade vi praktiska ting såsom billig fulöl, tyst omgivning och stora bord, men nu måste vi ha snobbiga ölsorter bryggda på vaktelägg och omge oss av bleka kufar som går omkring i kåpor för att kunna ha kul.

Jag har tyvärr inte spelat det, men jag vill ändå tipsa om Tom Vasels videorecension, som kanske kan ge viss inblick i spelet: <object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/G1tHfBDL2x8"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed...

:gremgrin: Välkommen till rollspel.nu. Vi är - som du ser - galna i apor på det här stället.

I min mening så är grejen med Drakborgen att det går snabbt. När spelmakare har försökt att skapa riktigt strategiska äventyrsspel (såsom Runebound och WoW: The boardgame) så dras man direkt med problem i form av downtime när ens tur är över; eftersom varje spelares tur tar så lååååång tid. Och...

Jag är särskilt förälskad i katten och råttan. Väldigt intressant manér på den bilden, förresten. Påminner mig lite om Sergio Aragonés (han med Groo och de små klottren i marginalerna i MAD). Jag kan inte teckna alls på det viset, men jag är väldigt förtjust i den linjeföringen. Det ser liksom...