Search results

Hurra! Ta hand om dig, Dante!

Jag laddar upp telefonen några procent och skriver ut vägansvisningar, sen kommer jag! Finns det eluttag på BA?

Varje tisdag och fredag postar jag en artikel om en av Apocalypse World's playbooks. Snart ger jag mig ut på vägen och korsar landet. Här är The Driver. The Driver Came the apocalypse, and the infrastructure of the Golden Age tore apart. Roads heaved and split. Lines of life and communication...

Bara en grej till jag undrar över... Är det där en bröstvårta? Och, jag har svårt att bestämma genus på personen på bilden. Bra, eftersom playbooksen antyder att det finns en massa oklart könade individer i spelet.

Vitt säljer!

Du skulle ju kunna eskalera hotet istället för kraven. En besvärjelse är alltid lika mäktig som dess offer är vidrigt, men svårigheterna som rollpersonerna ställs inför blir allt värre, så de behöver eskalera för att hänga med. Du skulle ju kunna se väsendena som något att rollgestalta...

Jag hade en sån spelare! Hon var lajvare.

Gött att ha dig ombord! Jovisst! Jag tänker att det blir en halvlek med paus där jag pustar ut, och sedan ger jag mig på LE-playbooksen om intresset varit tillräckligt stort för de vanliga - Och det verkar det ju som att det är! Det kanske till och med kommer finnas chans att få htra n lmltrd...

Jag tänker att framförallt att du, om du vet vad du vill uppnå med spelet, kan kommunicera detta i stil, bilder, osv. Och till oss! Låter hella sweet!

Kalla mig konservativ, men jag tycker det blir lite meckigt och bäddat för konflikt eller förvirring om man blandar kreativa agendor i ett spel. Like, om en spelare är inställd på att det handlar om svåra kval och att göra det bästa av situationen, och en spelare är inställd på "det här är...

Det är den frågan som avgör vad spelet handlar om! Ska rollpersonerna ha ångest så blir det ett drama om vad man är beredd att offra för en större sak. SKa rollpersonerna inte ha ångest så blir det Hannibal Lecters eller Kapten Kurtz origin story, om Hannibal och Kurtz var...

Det vet jag inte, så brukar jag köra! Okej, med "ingen prepp" så menar jag ingen preppad story, miljö preppar vi, lite snabb på tangenterna där. Och jag spelar "inte för att vinna" så tillvida att om fiktionen/plattformen dikterar att min rollperson skulle göra ett oförnuftigt val så gör han...

Haha, det kan ju vara ett problem. Nå, jag använder begreppet i en vidare mening. Jag tycker inte att bakomliggande filosofi, metod och mål kan separeras kliniskt, och för att "play to find out what happens" räcker det inte med att inte preppa, utan man får även plocka in aktiv acceptans...

Vi har en hög bilder i litet format liggandes på bordet, sedan hugger en spelare en bild när en SLP introduceras. Mycket enkelt. Blir nog bökigare över internet, om inte annat för laddningstiderna.

Ska rollpersonerna ha ångest och ånger för det de gör?

Det som är så svårt med den definitionen är att det inte definerar vad spelet är, utan snarare vad det inte är. Så, vad är det som fyller hålet där vinstintresset fanns? Jag föreslog nyfikenhet, du föreslår djärvhet, bägge skulle kunna förklara det ganska väl, men det beror väl på spelaren...

jjjjjaaaaa, okej då. För mig så innebär "spela nyfiket" som spelare att jag bejakar vad än som kommer, vinst såväl som förlust. Det är inte en specifik attityd till konflikter, utan mer en stil, ett kluster av idéer. Men då gillar jag å andra sidan att heja på min rollperson också.

Om man inte spelar sin rollperson för att vinna, är då inte nyfikenhet drivkraften? Vad är drivkraften då? Få till en bra historia? Eller ska vi hålla uppsåt och kreativ agenda utanför det här? Går det?

Play to find out what happens. Spela nyfiket.

Det kan man också acceptera och vara nyfiken på! Liksom, det känns lite fel och orättvist att ge så mycket barter till brainern, men vad händer faktiskt i spel? Eller okej, kanske inte en så stor grej egentligen. :gremsmile: