Search results

Jag älskar Hunter the Reckoning så mycket! (Vilket syns på mitt användarnamn!). Jag älskade att sätta upp en enda 13de generationens vampyr som skurken för flera sessioner eller en hel liten kampanj. För det är superläskigt för hunters! Du vet inte vem vampyren är, du vet inte vem de...

Det är exakt min poäng! Man behöver jobba tillsammans för att ha en chans.

WOD trådarna som gjorde det? :D

Grejen här är att det där är Forsaken som absolut inte är lika röjigt som Apocalypse. I Apocalypse är man krigare med många medel som räddar en om saker går fel och är individuellt superheroisk. I Forsaken är man mycket bräckligare och svagare. Fokuset i strid är att samarbeta i flock och nöta...

Det är synd för Hunter the Reckoning är så förbannat bra. Men bilderna gjorde det svårt att sälja in. Liksom, i vilket av de andra spelen är settingsens mörka anti-hjälte en snubbe som säger galna saker på ett forum och tror att behovet att sova 6 timmar per natt är en konspiration?

Den värsta clashen mellan saker i ett WOD spel var i Hunter the Reckoning. Inte 5ed rebooten där man inte spelar folk med krafter utan i den gamla där man spelade Imbued. Så i fiktionen var the Imbued normala människor som fick usla krafter och visioner som var svåra att skilja från mental...

276: Det här rummet i ett tempel av vit marmor innehåller tio vackra nakna kvinnor och tio vackra nakna män. De gyllene varelserna lever i ett paradis där vin, druvor och stekt kött uppstår från intet. De är alla gjorda av guld. Döda eller levande är de värda tiotusen guld styck. De är helt...

Vi spelar ju Nwod juat nu och där är lösningen alltid att köra på det med en bil! :D

Jag gillar hur det i Vampire är omöjligt att besegra folket som är mäktigare än dig (deras generation är bättre än din) utan att bilda en fackförening (coeterie) och sedan diablerisera dem (äta de rika). Liksom, det är osubtilt som en slägga i ansiktet men det behöver vara det!

Jag tror Vampire fungerar bäst när det inte får dig att vilja vara en vampyr, och när det inte får dig att inte vilja vara en vampyr, utan när det får dig att oroa dig för att på sätten som betyder något så är du redan en vampyr.

Lägst på totempålen Vampire där man försöker få folk att inte låta 100% av skiten rulla ner på en och typ, försöker att inte äta sina mänskliga vänner eller få sparken från sitt skitjobb på solglasögon affären (fastän man aldrig ens ser solen) är superkul!

Du spelade din Path of Cathari så snyggt också! Du gjorde många grejer som inte alls var ”Vad du hade gjort ändå” utan saker som var moraliskt nödvändiga enligt en omänsklig etik! :D

Jag tror att Vampire mår bäst av att alla vet varför de är där och att alla är får använda sina styrkor som rollspelare. Gör man det kommer man få ut en magisk upplevelse ur det.

Werewolf är så nästan det bästa spelet i världen men det är så kass på så många sätt. Du kan inte ha strider som utmanar Ahrounen och inte slaktar Ragabashen. Och strid är inte kul. Men det bästa systemet i Werewolf är Renown och Rank. För varulvarnas samhälle är en fruktansvärd hederskultur...

Vill man vara en tight grupp i Mage så rekommenderar jag antingen en stark anledning att vara det… Eller att Teknokratin försöker genomför en pogrom. Det är sammarbeta eller dö.

Jo, 100%. Det är ett bra sätt att spela på. Man bara sätter dem i samma område och så kommer de studsa intressant mot varandra ibland.

Jag hatar alla delar av WOD där för att förklara något måste jag prata om en annan game line. Och ärligt talat? JAG tycker det är coolt. Jag älskar Week of Nightmares. Och de andra super geeksen gillar det också. Men jag vet spelare som spelat Vampire i 10 år, gives no shit about resten av game...

Ja! Sjukt dumt!

Man, The Avatar Storm suger så hårt. Jag tänker på dem som delar av samma fokus på att göra det mer till Hellblazer och mindre super weird.

Jag tycker det här är det värsta med 3ed Mage. Och Werewolf 5ed gör samma där Gaia är död. Jag slutar bry mig när kriget är över! Vi går från en viktig kamp som de goda killarna är i underläga till till ”Allt är kört”. Och då blir jag antingen fatalistisk eller så slutar jag bry mig. Sedan är...