Search results

Det blir mycket plussande. Personligen ogillar jag det, men andra är mindre känsliga. Finns det någon anledning till att du inte använder D&D-mekaniken rakt av, utan gör en variant?

Om du inte kan träffa bordet när du kastar tärning - använd en burk eller nåt att slå i. Om du knockar en miniatyr (vilket du kommer göra idag igen pucko) eller kastar en tärning under soffan (vilket du kommer göra varje gång du kastar åt sidan för att inte träffa minisarna - det är inte...

Om du tycker att det känns lätt att SL:a och/eller skriva äventyr anstränger du dig för lite. Låt någon annan ta över istället.

Kanske kan spelarna välja själva när det är dags att byta årstid. Kanske kan man bara levla genom att det blir vinter. Om man då har xp för guld eller motsvarande blir det en risk-reward situation: hur mycket guld vågar man gå runt med innan man säger "fuck it, låt oss ta det lugnt och vänta in...

Jag läser för närvarande WhiteHack (whitehackrpg.wordpress.org). Det är trettifyra sidor, och verkar hittills mycket bra. Om det är tidssparande eller inte beror väl mest på var man vill spara tid. Återkommer med en recension till helgen.

Det enda spel jag någonsin använt BV i är Trudvang, eftersom de exploderande tärningarna gör att man kan hugga av nåns svärd direkt. Men ja, det är ett problem att bokföring är tråkigt. Å andra sidan funkar det ju för bågar.

Jag funderar på att lägga till någon sorts brytvärde (på vapen) i Blood & Bronze, eftersom - det är roligt när saker går sönder - det ger en "wohoo, jag hittade något!" känsla utan att man hittar magiska saker - det gör att striderna blir mer dynamiska, när man måste byta vapen, slita till sig...

karaktärsdrag/feat. för då kan man kombinera den som man vill med de färdigheter som passar och så slipper man ha en färdighet som bara den som är vacker har (vilket skulle innebära att alla andra är skitfula vilket såklart inte stämmer - skitful är precis lika användbart som karaktärsdrag/feat).

Framförallt gillade jag pusselmekaniken, att äventyret är så lätt att klara men så svårt att klara på ett tillfredsställande sätt, och att det kändes så fräscht.

...är det bästa äventyr jag läst i år. Jag misstänker att det skulle kunnat varit det bästa jag spelat också, om jag nu inte hade läst det utan spelat det istället. plus: det verkar gå ganska smärtfritt att porta till vilket system som helst, så länge spelvärlden inte är för glättig och...

Hurra! Dessa två uppdateringar skulle göra forumet 100% bättre. Resten skulle vara tårtan på moset!

använder ni ett D&D-system i grunden?

Min - enligt mig - mest lyckade användning av en multi-ledtråd var bilden ovan som jag snodde till ett teknochock-scenario. Premissen var enkel: en av rollpersonerna fick ett fysiskt foto (bilden) instucket under dörren. Den rökande figuren var inringad och någon hade skrivit med svart tusch...

Det här gillar jag. Mina föräldrar har en fågelbok som funkar på samma sätt: när du läser om trasten står det "något större än en lärka" vilket förstås säger ingenting om man inte redan vet asmycket. Nästa fråga blir då: hur kommunicerar man det här? När spelarna vill gå upp i bergen, säger man...

jag tycker en bra ledtråd ska dold i en annan ledtråd: - ett kvitto på olycksbådande saker, "aha hon bygger en bomb!" - men det innehåller också information om var man handlat och vem som betjänade en - ett bankutdrag "aha hon tog ut pengar på casinot!" - men hon fick också lön från Evil...

Jag håller på med ett spel (Blood & Bronze, men det hör egentligen inte hit). Jag skulle vilja att spelets innehåll erbjöd olika "svårighetsgrader". Med svårighetsgrad menar jag här inte främst att du får -3 på slaget utan att risken att du misslyckas _inklusive_ risken att din rollperson dör...

Det beror förstås på om man med mekanik menar att någon slår tärning och att 4+ är framgång, eller om ens tankehorisont kan täcka in mer. Men visst.

Man kan göra dem till vilket spel som helst. Det blir dock enklare (och kanske bättre) om mycket av äventyret finns underförstått i reglerna, i premissen eller i den samlade erfarenheten. Typ en dungeon: där finns det redan en massa spelresurser i form av monsterböcker, slumpmötestabeller...

Svavelvinter är/kan vara en sådant spel, eftersom spelet följer spelvärldens metafysik ganska väl.

Det är en avvägningsfråga. Det enkla svaret är att du kan göra allt som vi skulle vara bekväma med i ett annat socialt sammanhang. Om du är osäker, så går mycket av gränsen vid hud mot hud.