Search results

Star Wars episode 1-3 var en accelererande besvikelse när jag såg dem på bio. Tycket Hayden Christiansen var så fel som någon kunde bli för rollen som Anakin. Men nu när jag ser om filmerna inser jag att de är mycket bättre än jag gav dem cred för då – och att Hayden faktiskt gör bra ifrån sig...

Suveränt! STOR applåd! Önskar att alla historiska rollspel på det här sättet görs tillgängliga för alla oss som föredrar PDF framför papper.

En annan take är att fråga sig vilka spel det är man ständigt läser om eller på annat sätt återvänder till – och fortsätter att se storheten hos. För mig handlar det då sällan eller aldrig om reglerna, utan om att värden som målas upp fascinerar. Jag nämnde Oktoberlandet i mitt förra inlägg, men...

Jag har alltid använt ordningen vätte (liten, ettrig, illvillig, inte särskilt intelligent; mer flockvarelse än en social grupp) - svartalv (något mindre än människa, socialt organiserad, mormalintelligent, brutal etik/"ond") - ork (stor som en människa och något starkare, socialt organiserad...

För det skönlitterära värdet: Oktoberlandet

Nog har det hänt att jag spelat ett spel så mycket att jag tappat intresset för det: - Fantasy enligt DnD blev tjatigt och repetitivt efter några år - Vampire blev tröttsamt och lite fånigt efter intensivt spelande - Cthulhus rytm av undersöka & inte fatta något, undersöka & fortfarande inte...

Tack för klargörande information – det höjer definitivt förväntningarna. Hoppas på en snabb leverans så jag kan få sätta tänderna i texten!

Jag blir nyfiken på vad du fyllt bok 4 med. Jag har prereleasutgåvan, och varje kapitel i den motsvarar en av böckerna 1-4. Att just kapitel 4 kan svälla till nästan 350 sidor är förvånande – det hade jag snarare väntat mig av något av de tre andra kapitlen! Ser fram mot att läsa :)

Beställt bägge!

Bläck är oslagbart, men blyerts är nödvändigt på t.ex. karaktärsblad där saker ändras allt som oftast. Men i mina anteckningsböcker är det reservoarpenna som gäller. Känslan är oslagbar, och resultatet mycket snyggare än alla andra alternativ.

Om vi skiljer mellan språkhantering och berättarkonst så finns det författare duktiga på det ena eller det andra, men betydligt färre som är mästare på både ock. Om vi lägger till angelägenhetsgrad (det där att slå an något som folk känner igen sig i och som väcker reflektion) och att vara...

Hjalmar Söderberg (prosa) och Harry Martinsson (poesi) toppar bland "de gamle" (även om det finns många, många fler riktigt goda författare, såväl män som kvinnor!). Jag är mer osäker på nu verksamma författare, men Niklas Rådström och Theodor Kallifatides imponerar bland många andra. Och om vi...

Allt som luktar "nu skall vi kränga ännu mer som egentligen inte behövs". Som specialtärningar för specifika spel (de är en styggelse!), kort för att hålla reda på saker, spelmarker och annat krafs. Och lådor – jag har aldrig gillat lådor i rollspel – de hör till brädspelens värld, inget anat...

t12 rullar för länge, precis som t20. Bläh. t10 är inte en av de platonska kropparna. Bläh. t4 för svår att plocka upp. Bläh. t8:an är för kantig. Bläh. Återstår t6. Det finns anledning till att den är vanligast – den är bäst!

Ser här mot slutet av året min lista på topp tre för 2020 och inser hur fel jag hade! Anlita aldrig mig som orakel... Istället för mina förmodades spel blev årets höjdpunkter bland nya spel bara ett: Nordiska väsen (som jag då avfärdade, men som är riktigt kul!). Jag har köpt och läst många...

KULT utan AW-motorn och utan fokus på gore (inte minst vad gäller bilderna!). KULT skulle klara sig utmärkt med reglerna från Cthulhu Dark, och med mer fokus på det gnostiska än på bodyhorror skulle det äntligen bli spelet jag alltid velat att det skulle vara!

Ogillar starkt: - Tunga eller på andra sätt otympliga spel. Jag vill kunna läsa dem i sängen, liggandes på rygg. Jag köper inga tunga eller stora böcker, de må vara hur bra som helst. Coriolis grundböcker är maxstorlek. Så Nordiska väsen går t.ex. fetbort, likaså Noir (dubbelt upp; både storlek...

Inte fantasy, men fantastik: Ursula LeGuin prövade en hel del i sna böcker. Se t.ex. The Dispossed (utopisk anarkism) eller The Left Hand of Darkness (genderproblematisering). Så det går, och det kan bli bra, när fantastiken testar gränser och prövar utopier.

Jag började läsa på 70-talet. På mitt lokala bibliotek fanns ett par hyllmeter SF och annan fantastik (men mest SF); Asimov, Clark, Strugatskij, Sam J Lundvall och några andra då kända namn i Sverige på SF-sidan, Tolkien, Lewis, LeGuin, Garner och några få till på fantasysidan. Det var allt, så...

Som en av de som försökt få ett ett fantasymanus utgivet kan jag bara hålla med; det går inte att ens få det läst. "Fantasy" i hop med "svensk" och "debutant" = ”osäljbart” i förlagens ögon. Men du har rätt i att det ges ut en massa svensk fantasy ändå; men det är – som jag förstått det – på små...