Search results

Absolut. Fantasy, och det självrefererande slukhål av fantasilöshet genren har hamnat i, är också en sån term som skulle må bra av lite go kritisk diskussion. Jag är med på vad du menar, men jag är nog mer inne på att rollspel och dess undervarianter är mediet och inte genren. Tänker att ett...

Tack för bra svar! Nu förstår jag bättre. Jag tror att en anledning till att jag bryr mig är att jag har en aversion i allmänhet mot att blanda ihop en modell med det modellen beskriver. Jag menar inte att du eller någon annan här faktiskt gör det, utan det är något som jag tycker är ett större...

Om det är så självklart, varför blir folk irriterade? (Inte så att jag blir irriterad :gremwink: snarare kliar det i nån sorts diskussionsnerv av nån anledning). För mig handlar det nog om att de begreppen upplevs som en kvarleva från ett svalnat ”kulturkrig”(som @EvilSpook beskriver ovan) och...

Jag får upplevelsen att indie och trad inte är neutrala benämningar, utan väldigt godtyckliga indelningar som inte säger alls mycket om hur spelen är förutom för de som verkar vara investerade i den här uppdelningen. Spel som är indie (som i independent) kan vara hur ”traddiga” som helst. Trad...

Det är sant! Ihopklumpningen är inte dålig i sig om den hjälper oss att uttrycka oss och göra världen begriplig. Men jag kan tycka att man kan få ifrågasätta förenklingen när olika ”läger” bildas. Där man försöker passa in verkligheten efter förenklingen, snarare än tvärtom. Minns när jag var ny...

De är dåliga termer, för att de leder till tråkiga återvändsgränder i resonemang. Jag tror det spär på ett slentrianmässigt positionerande snarare än en strävan av att vilja förstå eller diskutera spel på dess egna meriter. Och därför gillar jag @Christoffer s inlägg, för jag blir inspirerad att...

Otroligt generöst att de släpper en över 300 sidor lång gratisversion av spelet. Jag blir också påmind om ett av mina favvo datorspel som barn:

Nu blir det OT, jag tänker sånt växer fram rätt naturligt medan man spelar? Man börjar som en fattig äventyrare som vill leta skatter och genom allt som händer blir det till en sorts meningsfull historia, utan att det behövs regler för det egentligen.

Aha, så t ex om man inte gör heists så händer ingenting? Det finns ingen ”svält”-mekanik eller liknande? Jag tycker ändå det låter rätt ball och ska ta tag i att läsa det.

Hur menar du att man inte har någon egentlig anledning? Jag har inte satt mig in i Blades in the Dark än.

Ralph Adams Crams smått mardrömslika korthistoria The Dead Valley (1895) utspelar sig utanför Ängelholm. Kort och märkligt läskig.

Spinner vidare: de lever så tätt inpå sin(a) Gud(ar) och sin andliga värld att enbart vissa av deras mystiker kan, genom omständiga ritualer och att försätta sig själva i trans, interagera med vår fysiska verklighet.

Jag tror också att ton, tilltal, grafisk formgivning, och såna saker kan spela roll till viss del. Kanske inte för att ”tvinga” folk att spela som man vill, utan för att spelet kan hitta sina människor lättare.

För att nyansera lite: jag fattar att det går att anpassa spel efter tycke och smak, och det är bra! Jag tänker mest på att det kan uppstå en spänning mellan reglerna och spelarna som kan bli sjukt intressant och leda till oförutsedda saker. Det är därför jag gillar att åtminstone till en början...

Fattar inte hur man INTE spelar efter hur spelet är skrivet? Eller, vad är poängen med att ens ha ett spel?

Låter som effektiv användning av tiden! Tycker tid också är en utmanande aspekt, att få till en ”tillfredsställande” one-shot i rimlig tid. Vilket är väl ett av tillfällena då ”nej” kan kännas stressigt och antiklimaktiskt.

Jag har inte lata spelare, jag menade mest att jag har oroat mig för att om det blir stopp så blir det automatiskt tråkigt, vilket jag inte tror är sant egentligen.

Bra diskussion om sådant jag funderat på ett tag. De få gånger jag varit spelledare i spel med exogen slump (mycket bra ord) med binära utfall har jag varit orolig att spelarna ska tycka det är tråkigt att misslyckas. Oftast har det inte varit tråkigt (vad jag vet) men ”fallera framåt” har ändå...

M.R James kortnoveller är otroligt bra. De är som klassiska spökhistorier men alltid med något eget och sällsamt över sig. Lovecraft måste vara inspirerad, speciellt kanske historien om den svenske greven Magnus. J.K Huysmans - Lá-bas eller I avgrunden på svenska, är också toppen. En torr...

(Kan också lägga till att det här handlar främst om spel där exogen slump förs in i fiktionen, som @Genesis så väl uttryckte det)