Search results

Jag testade att elda lite på mitt fransiga Mörk Borg-bokmärke och det gick bra. Var beredd att släcka för jag tror det går rätt fort när det väl brinner.

Den här kom idag, så ikväll ska jag (metaforiskt) kröka ner mig rejält.

Nu har ni sålt in Glorantha till mig. Hur börjar man med Runequest då?

I mutant: år noll-kampanjen som jag spelar i kan man få man poäng även för att ha agerat på motstridiga sätt angående ens stora dröm, om man ställs för dilemman, tvingas offra saker, etc. Kanske inspirerat från Mouse Guard eller Torchbearer?

Minns att i PodCon snackades det nån gång om en lång kampanj som mest gick ut på att rollpersonerna åt frukost, vilket lät befriande på nåt vis, skönt att inget måste hända? Tänker också på teknobabbelspelet Apollo 47 där du är en astronaut som utför vardagliga sysslor på ett månuppdrag och...

Som en äkta mytisk saga

Jag har sett pbta-hacks helt utan tärning, men det är klart att det blir lite läsande ändå. För min lite ADD:iga hjärna hjälper de mig att hålla lite struktur på spelandet, och efter ett tag brukar jag inte ens tänka på att jag använder dom. Tänker att det finns också andra typer av inlevelse...

Jaha, ja för mig är t ex Moves i Apocalypse World lika ”mekaniskt”. De hjälper SL och spelare att driva på händelserna på ett ganska formaliserat vis, utan att iaf sl slår tärning.

Jo visst, men du måste börja någonstans. Spelet är inte ett tomt papper, utan utgår från vissa tankar och förhållningssätt som gruppen måste vara överens om. Visst finns det regler som inte innehåller matte eller tärning. Jag tror att regler kan stödja inlevelse och flow på olika vis, och...

Jag fattar att regler kanske inte är så viktigt för folk som har spelat i 20 år och har en massa erfarenhet och kan köra lite på känsla vad som är bra. Men det är varken särskilt hjälpsamt eller intressant. Regler för mig handlar inte om att optimera karaktärer, utan är (bör vara) grundläggande...

Det är komisk 50-tals noir-känsla, speciellt Grim Fandango där du jobbar på en resebyrå i dödsriket. Ett av ”pusslen” är att framföra en beatnik-spoken word-dikt på ett hippt kafé, t ex (minns inte riktigt varför, men det är ökänt för att vara långsökt).

Jag ögnade igenom texten och blev imponerad, väldigt välskrivet för att vara ofärdigt! Jag får lite Lucas Arts peka-och-klicka-spel-vibb av världen, typ Grim Fandango eller Sam & Max Hit The Road. Ser fram emot att följa fortsättningen! Edit: och Discworld! Bra grejer helt enkelt.

Western 4 var det andra spelet jag köpte (efter Whitehack 2e) för att som folk har påpekat här hur böckerna är otroliga i sin detaljrikedom och glädje att förmedla den. Egentligen tror jag inte reglerna i sig är problemet, de skulle kännas mindre svåra om man t ex introducerade komplexiteten...

The Tomb of the Serpent Kings var det första jag någonsin spelade (30+ år gammal). Till en början förstod jag inte helt poängen med varför vi skulle ner i grottan. Men redan i första rummet var jag livrädd, vilket följdes av en riktig adrenalinkick. Det var mörkt, livsfarligt och alldeles...

Åh jag minns att jag såg det i butik, men då hade jag knappt spelat rollspel. Minns att jag tyckte det såg spännande ut. Jag borde verkligen beställa det :)

Ouff vad fint! Går det att få tag på Odd Soot i Sverige eller är det drivethrurpg som gäller?

Ja det kanske är det som kan leda till förvirring. Men jag tycker man kan ana det lite i hur spelet är skrivet. Om det på ditt karaktärsblad står "Jag heter Grog och är en orc från Västland och jag har en yxa" så kommer du vilja använda den yxan, kanske på ett orcigt, destruktivt vis (och om...

Jag förstår. Jag blev förvirrad av termer från teorin så jag kanske ska undvika använda sådana om jag inte är hundra på vad som menas. Jag tror snarare jag tänkte på hur spelet/scenariot är uppbyggt och hur det är meningen att man som spelare ska förhålla sig till det. Att påverka världen genom...

Aha jag förstår. Tänker mer på skillnaden att agera enbart utifrån vad ens karaktär kan göra i världen och vad en kan göra som berättare om karaktären. I många spel går det ihop men visst finns en skillnad?

Visst finns det något inom rollspelsteori som heter author stance? Att istället för att agera genom en person i en värld så berättar du saker om personen, typ hur den upplever saker, dess innersta känslor, etc. Innan jag började spela rollspel så lyssnade jag på actual plays som spelades lite...