Search results

Spelmöte #6: A collapse, and a few cookies I sheriffkontorets dunkel harklar sig Tularosa Tom Taylor sedan han skummat bevisen mot van Horns falsksmyntarliga, och förklarar för Josephine att han inte har jurisdiktion över Burl van Horns trakter, eftersom Oscuro minsann ligger uppe i Lincoln...

Spelmöte #5: A Desire for Fire Cassidy kommer tillbaks mitt i natten, urförbannad, och uppmanar César och Alodia att låsa in sig med gevär utifall det blir skjutande av. Han letar sedan upp Josephine hos Brahms. Det blir ett litet intermezzo där Brahms blir pistol whipped innan han och van...

Jag hade en gång en spelledare som, när min rollperson fick sms, hade förberett dem som sms som han skickade till mig i samma ögonblick. Det var ett av de koolaste grepp jag nånsin sett i rollspel. En spelare vi har i Western nu är en som inte spelat rollspel på typ 20 år, men är back with a...

Spelmöte #4: You mess with the bull, you get van Horn Efter mötet med apacherna är restan av resan till Diego Callistros dammiga gård händelselös. Rollpersonerna, framförallt César, blir väl mottagna av den gamle officeren som berättar för dem att Baumann har gjort en del studier en bit öster...

Jag har så många spelgrupper att jag inte ens vet ålder och yrke på många av spelarna. Men det är 100% vitt, mycket akademiker, kulturfolk, datanissar och arbetslösa sossfall, fyra kvinnor och en transperson, resten är mer eller mindre skäggiga snubbar.

Samhällen i omstöpning är på många sätt de mest tacksamma att utforska i fiktion. De är dynamiska och fulla av konflikter och drama. Men det finns andra varianter också. En del fiktion utforskar framgångsrikt uråldriga och statiska men bräckliga tillstånd, lite som det du beskriver Ram. Detta...

för de av oss som lyckas leva så länge har vi tänkt fira och se tillbaka på Neotech med en middag på Tim Ho Wan i Hongkong. Helt seriöst, det är planen. Möjligtvis byter vi mot en mer fancy restaurang, för förhoppningsvis är jag rik då.

vi ska verkligen försöka bli bättre på att dela med oss av uppdateringar, det är bara så svårt för vårt team att hinna med både regelknåpande, skrivande och promotion på en gång.

Jag kände exakt likadant när jag såg den!

Den är ju helt fruktansvärt rollspelig om inte annat. Man blir sugen på, jag vet inte, en kampanj om vad spelledarpersonerna har för sig när rollpersonerna inte är där.

Jag älskar fluffet som hyperspecifika, smala färdigheter skapar. Jag älskar att jag i mina texter till Eon IV kan ge slp:er färdigheter som krama vänner, kväva folk med kuddar, sunt förnuft eller övervåld. Men jag ser samtidigt problemet, givetvis. Eon IV löser det ganska smart. Man har på...

ja, precis den.

Jag har över tid upptäckt att jag vill spela delvis helt andra saker än jag vill spelleda. Som SL vill jag helst av allt spelleda antingen episk dockskåpsfantasy, eller episk, mörk urban fantasy, eller episka scenarier i icke-europeiska historiska miljöer. Som spelare vill jag helst av allt...

Jag tycker Prosopope har de bästa rollformulären. Tyvärr kan jag inte hitta någon länk till dem eftersom jag inte kan stava rätt till den förbannade titeln. Någon annan får gärna försöka.

that's awesome. vilket spel är det?

Alice Alice är min rollperson i vår SaKVal-kampanj The Stars are Right, på Harvard 1959, samt även i den uppföljare vi nu påbörjat, som utspelar sig 53 år senare i New York. Jag var den enda i spelgruppen som valde att spela samma rollperson som förra gången, istället för att göra henne till...

Det händer mer än på länge. Vi jobbar för fullt på regelsystemet, boken om om Pearl River-deltats megastäder är nästan färdig, och en ny frilansare hjälper oss att ta itu med anon-manifestet, där sanningen om den teknologiska singulariteten avslöjas. Vi i regelteamet håller för tillfället på att...

Inget spel har förmodligen lärt mig så mycket som Western. Jag var helt ointresserad av den eran, nästan, men i processen att spela, spelleda och skriva för Western har jag blivit nästan löjligt insatt i allt från den kinesiska migrationen till Amerika till vad gårdar kostade, hur danshallar...

sure, men, det finns högvis med precedents för att dikter ger litteraturpriset, mycket långt tillbaka i tiden. Rabindranath Tagore, Frederic Mistrál, för att bara nämna de två jag är mest bekant med. Så att man kan få priset för lyrik är väldigt väl etablerat.

Dylan är ju nu inte den förste musikern som fått priset. Rabindranath Tagore sysslade förvisso både med prosa, poesi och musik, men samlingen som mer än något annat gav honom priset, Gitanjali, var egentligen en samling sångtexter - åtminstone är det vad titeln beskriver dem som.