Jag vet inte, enda gången i livet jag sett mamma dansa av glädjefnatt var när Dylan vann nobelpriset. Det var extremt värt det. Förmodligen topp tio ögonblick överlag when all is said and done.
mjo, men det roliga med Erdöz är att han inte är jättekänd, utan bara jättebra på att vara överallt. Blixt är lite för mycket av en kändis för att det ska vara roligt på samma sätt.
Fett! Det var verkligen inte ett spel jag trodde skulle ta den pokalen. Jag hade definitivt trott att Vaesen skulle ha mycket större appeal utomlands. Intressant också att diskrepansen är så stor mellan svenska och utländska backare i det här fallet. Fria Ligan måste ha stött på en enorm...
Det finns ju omständigheter som hade underlättat. Ibland måste jag tex ta hand om min dementa mamma som inte kan prata. Under sådana tillfällen hade jag lätt kunnat bli uppringd och spontant agera i någons spelmöte. Om man på ett motsvarande sätt har kompisar som jobbar jour eller är nattvakter...
Jag ser inte fördelen med det. Jag gillar att spela alla olika karaktärer och klarar fint att spela dem mot varandra. Men you do you! Hoppas Alienòr-exemplet iaf kan inspirera lite. Spelet är gratis att ladda ner här!
Metoden är ju väl beprövad på lajv. Mina lajvar-kompisar har under annat umgänge ibland suttit på standby med sin telefon och sms:at satan, eftersom de remotely agerar SLP åt någons karaktär på ett pågående lajv.
Men jag ser inte vad den skulle tillföra i rollspel. Vårt medium har ju den...
Men det viktigaste av alla achievements:
Ha skrivit officiellt material till ett spel det faktiskt är svårt på riktigt att få jobba med (Vampire, Star Wars, D&D).
om ni får kalla kårar av namn som "Samfälligheten" och "Villaföreningen" bör ni verkligen se den nya skräckfilmen 1BR, som handlar om en galen sekt med ett slags villaförenings-tema. Trailern är givetvis spoiler men:
Vad är sektens ideologi och teologi? Vad tror sekten på, mer specifikt? Det är väldigt svårt att komma på ett passande namn till en rörelse om man inte har den minsta inblick i den rörelsens självbild.
Alla barebones-system jag stött på har det fundamentala problemet att de inte håller för halvlånga kampanjer och uppåt, då deras granularitet inte är tillräcklig för att möjliggöra en gradvis förbättring av rollpersonerna utan att dessa konvergerar mot att antingen bli arketyper som bara är...
jo, därav att jag skrev "öppet sinne". Det finns säkert fallgropar, men alla jag spelat med har tursamt nog varit väldigt toleranta och använt settingkunskap som en styrka istället för en black om foten.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.