Search results

Det här är också väldigt bra. Kejsardömet bara kollapsade under sin egen tyngd, som du säger. Då kan det ju finnas flera olika mystiska saker som historiker och forskare kan gräva upp, men ingen "enda stor hemlighet". Men till exempel kan man, om man rotar i gamla luntor från den tiden, börja...

Jo, det behöver väl ett annat namn än det totalt klonkiga Amfibiekejsardömet. Jag kallar det sådär för att jag försöker undvika "hittepånamn". Så hellre "Paddriket" än Bufonidiska riket, även om det där låter rätt bra. En tanke jag har är att amfibierna såg sig som speciella därför att de...

Det här är guld. Jag visste inte vad jag skulle göra med det där med grodor och paddor och deras giftiga sekret. Jag hade en känsla av att de skulle ha tillgång till en sorts magi som kretsade kring det, men det kändes för gonzo, på nåt sätt, med grodor som slickade på sig själva och fick...

Annwyn är ju i stort en hednisk värld, dvs "gudarna" är bara ovanligt mäktiga varelser som lever på berg eller i underjorden eller i vissa fall i andra dimensioner. På sätt och vis är ju ugglorna en sorts "gudar", liksom Kardinaldjuren. In i denna värld kom sedan Barfotakungen, som jag tänker är...

Jag skriver just nu om Amfibiekejsardömet: grodornas, paddornas och salamandrarnas gamla rike, som i många, många somrar — ”i tusen somrar” — härskade över stora delar av Annwyn, i synnerhet i de lummiga skogarna och vågmarkerna söder om Krickdala. Amfibiekejsardömet anlade imponerande städer i...

Allas förslag är guld. Ett och annat känns som att det är för konkret och detaljerat för just den här listan, på nåt sätt. Men just nu ser tabellen eller listan ut som nedan, och jag älskar den rätt mycket. Jag tycker att man kan plocka nästan vilka två, tre saker som helst från den, och hamna i...

Suftus är så himla bra, känner jag återigen när jag läser det. Underbart skrivet. Jag älskar de dunkla begären och beskrivningarna av antagonisterna. Spelar ni det?

Såhär. Jag har jag börjat sammanställa en lista över teman, bilder och troper att använda som inspiration när jag sent omsider ska skriva ett par äventyr till Krickdala; om inte annat måste jag ha ett sådant klart till sommarlovet, för då väntar sig dotter och fru att återigen få klä sig i räv-...

En bra fråga, som jag inte riktigt har nåt bra svar på, faktiskt, annat än: nej. Nej, de är något annat. Alltså, de här dösingarna, som är folkslaget åskgubben tillhör, är ju en sorts andar. Innan de blev det -- skogens mäktiga andar, liksom -- genom att begå en sorts magiskt självmord under...

Jag snubblade förresten nyss över en konstnär, Ed Binkley, som känns som att han målar bland annat dösingar. Älvalika, men liksom... aristokratiska och arroganta. Ibland är de för otäcka, och ska de vara dösingar får man nog dessutom byta ut vissa kostymer mot en sorts bronsåldersestetik, men...

Nu har jag skrivit ihop en variant som jag tror att jag tycker om. Jag skulle vilja ha ett par andra namn: "Gammelfar" är för likt ugglornas "Gammelmor", och har inte alls känslan av gammaltestamentlig åskgud. Oden har ju en del bra binamn. Sköldskakaren. Vandringstrött. Etc. Kanske något sånt...

Jo, de är motsatser till varandra i nästan allt, och jag har till och med en tabell i något arbetsdokument, som ser ut typ såhär: UGGLOR KORPAR Sagor, gåtor och mystisk erfarenhet Arkiv, akademisk kunskap och religiösa lagar Multiversum Dödsriket Moder Fader Talspråk Skriftspråk...

Jag gillar den här tanken. Jag är inte säker på vart den ska stoppas in i alltihopa, men det är en klockren formulering av vad ett eller annat är en metafor för. Det är något med det stora, mörka slottet på dödens strand, och fokuset på att kriga mot mörkret och alltings slut med svärd och...

Det ligger verkligen något i detta. Det är nog bättre att han så att säga lurar sig själv, inte sitt folk. Eller att han blir lurad? Konceptet med att han "egentligen älskade sig själv mest" känns... jag vet inte, lite för abstrakt för det här spelets sagoaktiga ton. Jag skulle vilja ha något...

Korparna. Akademiker med en sorts germansk-nordisk kultur. Stränga, dystra. En sorts prästerskap som flyger mellan de dödas och de levandes värld, och som upprättar ändlösa arkiv över världens händelser för att vid tidens slut kunna döma allt och alla, och som bannlyser och uppfostrar de rädda...

Jo, det är nog inte omöjligt att det blir en serie böcker också av detta, förr eller senare. Fast jag håller tanken långt ifrån mig, för att bevara en sorts återfunnen inre hobbyist. Jag tycker så mycket om att pyssla här på forumet och hemma med dottern utan att tänka att det ska bli något mer...

Tjusiga namn. Det är precis så jag också tänker mig dem. Jag började skriva ihop någon text om Krickdalas namnskick, som ska ligga någonstans på datorn... här:

"Jag har funnit en del märkliga artefakter under mina utgrävningar österut, professor Eisenhill. Ni vet lika väl som jag att ugglorna -- bäst att sänka rösten när man talar om det goda vingfrälset -- ni ursäktar mig om jag håller fast vid en del gamla vidskepelser, professor Eisenhill, kom ihåg...