Search results

Man skulle kunna tänka sig att det i en fullständigt globaliserad fas av framtiden, en sorts cyberpunkperiod där allt är flytande och till salu, och där alla etniciteter och nationer är totalt upplösta, så dyker det upp en sorts konservativ, småfascistisk motrörelse, när megakorporationerna...

En variant att överväga tycker jag är att det kanske är djungeln själv som skapar terraformeringen, lite som i Nausicäa, där den förgiftade skogen renar jorden och atmosfären från strålning och miljögifter. Så istället för att säga att Venus klimat har blivit jordliknande, och att en djungel...

Mitt eget Tistelriddare försöker emulera lite av känslan i världen, men de yrken man kan välja, till exempel, men är egentligen inte tänkt att återskapa så mycket av den typiska handlingen i Ghiblis filmer; snarare är det nog en sorts mysigt Call of Cthulu med skogens smådjur. Och det har ju...

När jag själv suttit och klistrat ihop mitt Tistelriddare här i sommar, har jag märkt att de illustrationer som så att säga känts som att de har saknats när jag varit klar med texten, har varit av två slag: 1. Bilder som ringar in en viss stämning. Det bli då ofta bilder av karaktärer som rör...

Jag tänker nog inte att det ska tryckas, i alla fall inte just nu. Det här är på något sätt min lilla hemliga balkonglåda där jag bara skriver saker för att jag älskar det, och vägrar släppa in tanken på att det ska publiceras eller bli något "riktigt" av det. Jag vet inte. Jag arbetar ju som...

I Annwyn, världen där Krickdala ligger, hopkurat vid gamla landsvägen och stora floden, under ugglorna och månen, kommer ibland en väldig storm, som smådjuren tror öppnar en port mellan världarna. Så det kan väl passa att släppa betan till Tistelriddare en stormnatt. Siktade egentligen på att...

Jag har faktiskt lyckats få till lite spel i Krickdala med familjen. Så en padda som tillverkar och säljermystiska leksaker, en räv med hatt, och en fladdermusbibliotekarie har sökt efter försvunna födelsedagskalasgäster, åkt båt till kusliga gamla Dimköping, hemsökts av osynliga väsen, och...

Man kunde ge ankorna en bredare känsla än att de är "vresiga"; de är ett skingrat och orättvist behandlat släkte (är de det?), lagda åt mörka sinnesstämningar; melankoli, bitterhet, en känsla av att vara utvalda av ödet att lida och göra stora ting; isolation, nostalgi; och vrede, förstås. Då...

Om settingen är i någorlunda närtid vill jag av någon anledning ha en cyberpunkig och förtvivlad och pågående apokalyps, hellre än en fulländad sådan; alltså hellre megastäder, neon, brinnande sopkontinenter, nihilism, insektsprotein, superkapitalism med reklam på månen, fascism, etc, (Marshall...

Du vet, jag började liksom i andra änden på nåt sätt, och tänkte rent praktiskt att "vad kan få ett födelsedagskalas att försvinna i tomma intet på ett kul sätt", och då dök idén om Den Celesta Arkanan upp. Fröet till den kom för länge sen, i någon annan Krickdalatråd, där någon -- jag tror att...

Jomen precis så tänker jag. Jag gillar också öppningsscenen. Därefter tänker jag att det ska finnas ett par olika trådar att dra i, som leder vidare till gäster och platser man kan ta den ordning man känner för. Jag tycker om att ha en struktur där det nästan alltid finns i alla fall en två...

Det här känns som en separat sorts spöke eller nån sorts älva. Som kan tala genom att man drar en stråke över en fiolsträng, eller spänner en fiolsträng mellan två grenar. Så Kommer rösten vibrerande. Underbart.

Älsk på alla svar! Jag tror att spökena, klumpigt och ovant, kan manipulera silver. ”Silvergastar”. Då kan man få en blandning av fenomen: Underligt böjda skedar och gafflar i bestickslådan. Som bokstäver som går att pussla ihop till HJÄLP. Eller till skurkens namn. Silvret bakom gamla speglar...

Ett litet grubbel. Filar på introduktionsäventyr till Tistelriddare. Rollpersonerna anländer något sent till ett födelsedagskalas i en trädgård, och finner att alla gästerna är försvunna. En kall vind går genom träden och får dem att viska kusligt. Det är kväll. Maskeradmasker i guldpapper och...

Man vet att man var barn på åttiotalet när den meningen får en att känna nostalgiskt mys istället för fasa.

Jag skulle ha gissat det. Och jag lutar som sagt åt den motsatta sidan, och har aldrig riktigt fattat den Ginsbergska varianten förrän precis nu, inatt, när jag ställde upp saker och ting såhär; jag undrar om det inte är så att den glädje som mer "improviserande" eller "samberättande" spelare...

Fast jag tänker att där den Ginsbergska spelskaparen vill ha ett spel som ger upphov till ett tomrum, en öppenhet, så att vemsomhelst mitt under speltillfället kan komma på att hela New Jersey blir tyngdlöst och lyfter från jordens yta, och svävar iväg bland molnen, och där man sedan tillsammans...

Till Tistelriddare kommer det finnas en massa sådana vita fläckar både i historien och nuet och på kartan. Tror jag. Men dessa får väl eventuella spelledare fylla i, snarare än spelarna. Jag grubblar på att slänga ihop nån mekanik för spel i själva Krickdala, där spelarna får vara med och skapa...

Intressant. Jag gör också detta i hög grad, men åt mig själv, så att säga; när jag väl kommit på att amfibierna är typ ottomanska riket, och att korparna är typ till hälften isländska och germanska akademiker och typ till hälften katolska kyrkan, och att ugglorna är typ rysk-mongoliska...

Detta är guld. Men jag har märkt att jag har svårt för det, trots att det låter enkelt. Jag har ganska lätt för att hitta på och beskriva kosmologi, historia, mystiska platser, hemligheter, allt sånt. Eller jag gillar i alla fall att göra det. Det vill säga sådan som ligger på nivån Sauron...