Search results

En tanke. Jag älskade beatpoesi när jag var ung, ni vet, Ginsberg och Kerouac och det där spontana, ”first-thought-best-thought”, jazzimprovisationen, ”angel-headed-hipsters searching for an angry fix”, och jag har vänner som rappar, som är fantastiska på att fristila, som drar fram ett rim ur...

Bomber under bordet Alfred Hitchkock lär ha sagt ungefär att en scen där en familj äter middag är tråkig, men att exakt samma scen föregripen av en kort sekvens där vi sett någon placera en tickande bomb under border, blir olidligt spännande. Jag har nog nämnt det här förut, i någon annan tråd...

Min önsketråd! Tack @Mogger ! Jag håller med om mycket som sägs i tråden och tar med mig allt in i mitt framtida settingskrivande. Jag har ju övat på skönlitterärt skrivande i mitt yrke i tjugofem år snart, så min kamp, om uttrycket ursäktas, är nog inte i första hand att skriva någorlunda...

Alltså snälla gör det! Jag känner att jag har stort behov av det som skulle dyka upp i en sådan tråd; min världsbok till Tistelriddare har svällt till uppemot två- trehundra sidor nu. Jag skulle gärna läsa vad andra tänker om detta med att skapa spelighet istället för ändlösa...

Fantastiskt. Jag kommer att tänka på en del noveller av Borges, och på Moebius, och en del mer flippade Lovecraftgrejer. Drömvärlden och så. Uluth är ett underbart namn. Älskar att han där i mitten heter Almodovar, och projicerar sina drömmar i ett tak, och att kugghjulen och pumparna låter som...

Rannsakare är ett himla bra namn på något.

Jag tyckte att det funkade alldeles utmärkt utan skiljetecken. Det skapade en hetsig jobbig känsla som fick mig att tänka på mutanterna i Dark Knight Returns kanske. Jag älskar också att din bild är att man kan ta in hela grejen på en sekund. Det var liksom inte jätteenkelt att läsa. Jag...

Det enda rimliga nu är att @Christoffer aldrig klargör vad han egentligen menade, och att ytterligare andra kommer med fler förslag, och så bygger vi genom åren upp olika sekter och fraktioner som så småningom börjar bedriva krig mot varandra om den sanna tolkningen. * Nej, din tolkning låter...

Jag tolkar det såhär. CoC handlar om att lösa mysterier, och sakta få sin naiva tro på ett rationellt begripligt kosmos sönderslaget, och ersatt mot dreglande vansinne och en dyster insikt om att allt som finns är krälande fasa och likgiltigt idiotmörker. Och då bör rollpersonernas dialoger...

Utmärkt! Jag lägger till detta. En te-entusiast. Tekannan får du egentligen tacka @Mogger för, det var han som målade upp en så trevlig scen i en annan tråd, där en person satte sig i en ruin och bryggde te. Vad gäller tid och så vidare, så absolut, jag tänker att det finns typ "Lång vila" och...

Det här låter lite halvt som Sysselsättningen "Lånare", som stjäl och snyltar och lånar, och ska betala tillbaka alltihop när hon gräver upp den gömda skatten hon har en karta till, eller när hon får sitt arv, eller nåt. Men det finns också, som du säger, något gulligt och kanske lite sorgligt...

Fick rådet i en annan tråd att låta Rollpersonerna ha små egenheter som de gör, kanske för att trösta sig själva eller återfå utmattning och sådär -- eller i alla fall var det i den riktningen mina tankar rörde sig. Om jag inte minns fel har väl Fria Ligan ofta en "signature item" som...

Jag tror att jag tänker mig landsbygden kring Krickdala som lite för ruffig och ociviliserad för att ha ett system med postvagnar. Det verkar kanske märkligt, med tanke på att det ju faktiskt finns ett tåg som tränger rätt långt åt både öster och väster, men det finns där mest för att jag älskar...

Jo, det är en cool struktur. Fast som det ser ut nu i Tistelriddare så sätter man samman en sällsamhet och en sysselsättning, och minst en av dem är nog ändå lite speciell och häftig. Så man kan vara en gammal ärrad soldat som numera är konditor eller bokhandlare, eller en fotograf som har ett...

Alltså jag älskar att tänka kring postgången i historiska miljöer och fantasyvärldar, och håller helt med om att det är en underskattad källa till äventyrande. Jag skulle kunna tänka mig att bygga ett helt rollspel bara kring rollpersoner som är postryttare; en sorts weird-west planetary...

Det slog mig för övrigt här ikväll att jag kanske börjat lite i fel ände, och att jag istället för att tänka ut "lantliga scener" kunde ha börjat med de frågor som jag faktiskt skulle vilja ställa till spelarna om deras rollpersoner, och som jag som spelare skulle uppskatta och bli glatt...

Ska kolla, tack!

Mycket fina! Tack! Jag tycker om soldaten och gårdfarihandlaren med stor hatt!

Båda dessa är guld. Jag älskar i synnerhet den första, med depression och exil och självdestruktivitet. Det känns som att det kan bli en utmärkt uppdragsgivare, till exempel. En grävling som har gjort sig en förmögenhet på sin exklusiva glassbutik, men som nu, från en dag till nästa, helt enkelt...

Jo, så är det ju. Jag formades som rollspelare på 90-talet, långt innan alla sorters story-games och vad det kan tänkas heta numera. Jag hade liksom slutat spela redan när Vampire kom. Så min ingång till mekanik är egentligen väldigt simulationistisk: regler, tycker jag väl fortfarande, bör bara...