Search results

- Någon har hängt upp tygleksak på en gren. Ägaren måste ha tappat den under en resa. Den är lappad och lagad och sönderälskad. Vilken var din favoritleksak när du var liten? Vad hände med den? Berätta för dina reskamrater eller för Berättaren. - En gammat trött hare med grå morrhår står och...

- En myrstig leder rakt över vägen, eller över den lilla träplattformen där tåget har stannat för att släppa av passagerare. Myrorna bär blad och tallbarr till sin stack, på ett rakt led. Ni stannar till och tittar på dem en stund. För ett Ödespoäng: Vilka av er beundrar myrornas flit och...

Jo, den är nog för specifik. Jag ville egentligen ha något om att "Är du en herde för en annan sorts flock", men det blev för tydligt en referens till kristna bilder, tyckte jag. Jag antar att balansgången handlar om att hitta saker som är avgränsade nog att inte bara vara: "Du ser ett träd som...

Jo, jag håller nog med dig här, som sagt. När jag läser om Aliatra gillar jag förresten formuleringen om att de 400+ sidorna är "potential" mycket; så ser jag på mina egna ändlösa tabeller också: just som en massa världsinformation som man inte behöver läsa igenom och sålla i innan, utan som man...

Gårdfarihandlaren har nog en stor, lunkande ekoxe lastad med sin slöjd. Jag har faktiskt inte tänkt på om det finns kanaler eller inte. Jag tror att det ska vara något som man i så fall precis precis har börjat med, som ses ungefär så excentriskt som att hålla på med flygmaskiner. Jag undrar...

Jag tror att det i alla fall till hälften kan handla om vilka som är de förväntade spelarna. Jag skriver ju detta i första hand för att spelleda för folk som aldrig spelat rollspel förut, och jag inbillar mig att det funkar för dem att få en liten instruktion om hur det är tänkt att man kan...

Landsbygden utanför Krickdala. Hela spelet bygger ju på nån sorts Pastoral Fantasy: det Susar i Säven, Fylke, Studi Ghibli. Så jag tror att åtminstone en del av varje spelsession kommer att handla om att vandra omkring på blommande ängar, sitta på långsamma tåg och titta ut på landskapet och så...

Om det är deras fiender som satt namnet på dem så eventuellt "kapitalistmedlöpare", eller, om du vill ha nåt som ligger bättre i mun, bara "medlöpare".

Jag lutar alltmer åt att träden själva ska vara fullständigt "lovecraftianskt" obegripliga. En sorts grönt, bortomvärldsligt kollektivt medvetande, vars motiv eller planer inte går att förstå. Ibland sänder träden en grön mardröm som får en bondgråd och alla dess djur att gå under i en explosion...

Egentligen inga frågor på detta, även om jag uppskattar feedback och också fler förslag på "råd till berättaren". * Trädens värld bör förbli främmande och obegriplig. Här är några riktlinjer som Berättaren kan hålla i huvudet när Rollpersonerna möter ålderträd: - För att ett träd ska kunna...

Jag gillar ”Den röda klassen”. Enkelt, ändå lite mångtydigt. Lite som ”Den högsta kasten”.

Man kan ju om man vill göra annat blodigt och klasskampigt, utan att nödvändigtvis ha in ordet blod. Revolutionens öppna ådror Gator röda av kamp Fanor röda som vårt blod Våra sår vattnar framtiden Nu smög sig blodet in där ändå, på ett ställe. Men ändå. Himla inspirerande projekt!

Drömmens geografi: Yatrier och tirthar "Drömvarelsernas namn på sig själva är yatrier, som på ett av världens gamla språk — eller kanske någon annan världs språk, vars inbyggare har besökt den gröna drömmen för länge sedan — betyder ”pilgrimer” eller ”vandrare”. * Ibland måste en yatri lämna...

Ja, det är kanske inte så bra ändå. Det är svårt att hitta rätt ord, för det ska funka på allt från swamp-thing-liknande odjur till John Bauerska tummelisa-tjärn-prinsessor och påfågelsvarelser. Om jag börjar i andra änden, och tänker mig vilka det är som hittat på namnet på de här varelserna...

Nu blir det lite Sandman. * I nordöst, nära Åksbergen där korparna lever, finns en alldeles spegelblank, svart tjärn bland de höga granarna och mossklädda stenbumlingarna. Det sägs att den som stiger ner i tjärnen aldrig återvänder, och att underliga väsen ibland stiger upp ur den: alldeles...

Jag gillar detta mycket. Det passar också perfekt in i den lite "buddhistiska" känsla som jag vill att de gröna varelserna ska ha. Träden vill inget: de vill slippa vilja saker. För träden är separation en sorts lidande. Att tvingas bli en enda individ, ensam och avskild från allt annat, gör...

Såhär kanske: "Det enda vi fruktar är två av de långa årstiderna: kristallårstiden, då himlen blir till is, och sandårstiden, då jorden under våra rötter försvinner. Sandårstiden har aldrig kommit, men vi frukar den ändå, för vi vet att den finns. Och det är ni smådjur som kommer att få den att...

Ja! Stop-motion animerad med små dockor och modeller, som den där rävfilmen av Wes Anderson. Men en stämning som blandar Det Susar i Säven och typ... Twin Peaks, på så sätt att det handlar om kusliga mysterier kring excentriska karaktärer i en småstad i skogen.

Läste om istider och "the silicate weathering cycle" och en del annat, och om buddhism, faktiskt -- för jag undrar om inte träden på sätt och vis -- utan att det skrivs ut explicit naturligtvis -- är en sorts buddhister, i sin etik, sin världsbild. Jag tror det finns mycket inspiration att hämta...

Sååå bra. Jag tror att denna insikt finns bevarad i kodifierad form i smådjurens kollektiva minne och i deras äldsta myter --- eftersom det har hänt katastrofer tidigare när någon har skadat skogen. Man har vissa tabun kring skogen och träden, vidskepelse och hänsynstagande som man inte riktigt...