Search results

Nope. Dock fundersam kring formuleringen "mini-megadungeon". Tar mini och mega ut varandra så att det bara är ett omständligt sätt att säga dungeon?

När jag hittade tillbaka till hobbyn 2012 var det genom OSR vars principer löste en del problem jag upplevt men inte kunnat sätta fingret på i mitt tidigare rollspelande. Jag utgår fortfarande i stor utsträckning från OSR:s principer när jag skriver eller spelleder, till exempel i De fördömda:

Det låter för mig som ett stort problem. Jag tänker att oavsett om gruppen spelar med fokus på problemlösning eller på att skapa en dramatisk berättelse behövs någon slags friktion för att det ska bli intressant. Om inte ett "nej" så åtminstone ett "ja, men". Dessutom bör spelandet såklart vara...

Inför ett spelpass där jag är spelledare fungerar jag som en administratör. Jag styr upp på tid och plats, förbereder äventyr, en eventuell spellista med musik med mera. Med min lokala spelgrupp är det inte mycket jobb. Vi har fasta rutiner och alla vet vad som gäller. Oftast är det inte mycket...

Jag har samma preferens. Vill leva mig in i rollpersonen. Det är så jag tycker rollspelandet blir som mest intressant.

Det håller jag med om. Jag ville bara nämna att uttrycket "spelledaren som underhållare" har ett visst bagage. Mer cateringfirma än någon som arrangerar en fest, för att spinna vidare på din tidigare liknelse.

Uttrycket "spelledaren som underhållare" tycks ofta associeras till att spelledaren ska roa spelarna medan spelarna bara är där för att bli roade. En väldigt skev ansvarsfördelning alltså, gissningsvis sprungen ur den äventyrstradition där rollpersonerna inte förväntas vara drivande utan mest...

Det där tycker jag är jättelätt att undvika när jag spelleder egna kampanjer. Det är bara att förbereda saker allt eftersom det är troligt att de kommer i spel. Med köpeskampanjer är det svårare. Då finns ju materialet redan, ofta tillsammans med en tänkt riktning eller kanske till och med ett...

Som skelleftebo ser jag världen på följande sätt ... För övrigt är jag inte mycket till norrlänning. Jag jagar inte, fiska inte, kör inte skoter, klär mig inte i Helly Hansen, snusar inte, dricker inte hembränt (eller någon alkohol alls för den delen) och pratar inte "norrländska", vilken för...

Jag har svårt att relatera till vissa resonemang i denna tråd. För mitt spelledande har förberedelserna ingenting med spelledaren som underhållare att göra. Jag förbereder för min egen skull. För att ha en solid och intressant bit av spelvärlden att utgå ifrån när jag sedan improviserar och...

Jag upptäckte Finlir helt nyligen. Trevlig lyssning. Välbehövligt med en ny diskussionspodd när de flesta andra somnat in.

Jag tror att jag började spela 1986. Min granne Tobbe fick Mutant-boxen, gissningsvis när han fyllde år. Det tog ett tag innan vi förstod oss på spelet. Vi gillade fantasy och science fiction och hade spelat massor med bräd-, tv- och dataspel innan men rollspel var annorlunda. Friare, mer...

Det borde inte ta lång tid. Jag gör det enkelt för mig. Ritar med blyerts på rutat papper. Det som kan vara lite knepigt är att rita så att andra förstår vad som är vad. 🙂

Om alla rollspel vore så skulle jag sluta spelleda. Det kan i och för sig vara kul med förberedelser, men inte i den omfattningen. Skulle tro att min nuvarande kampanj landar på ca 1:5 under löpande spel, 1:3 om jag även räknar in förberedelser som att läsa regelboken, världsboken och...

Så är det absolut. Just 5E känns för mig som ett spel som kräver väldigt mycket förberedelser. Mycket regler och världsinformation att sätta sig in i. Motstånd som ska vara balanserat. Upplagt för att spela med kartor och miniatyrer. Rent allmänt försöker jag som spelledare att dra ner på...

Liten uppdatering. Arrangemanget En ulv i fårakläder är anmält och godkänt. Äventyret är skrivet till 80 %. Resterande 20 % är inte svåra att skriva, bara tråkiga. Jag har ännu inte bestämt om jag ska snygga till den kartskiss jag använt vid speltest eller om jag ska ta någon till hjälp att göra...

Namnlistor och slumptabeller är bra tips. Jag har stor nytta av båda i min nuvarande kampanj som är en slags spelardrivet intrigspel. Att begränsa den yta där rollpersonerna rör sig är också bra. Det blir helt enkelt mindre för spelledaren att beskriva. Min tidigare nämnda kampanj utspelar sig i...

Tror inte jag testat den varianten men det låter schysst.

Inte testat men jag gissar att det skulle kännas på samma sätt.

Vi upplever uppenbarligen PbtA olika. Min känsla när jag spelar PbtA är att spelledaren delvis agerar som en motspelare. Det är såklart enligt spelets regler, och jag fattar att syftet är att spelet ska bli spännande, men känslan kvarstår ändå för mig. Jag kan ha roligt med PbtA trots reglerna...