Search results

Jag tänker på en spelare i min grupp (en annan än zombie-spelaren) som pushade sig till att spela lika konfrontativt som vi, fastän hen inte alls var bekväm med det. Hen kände att "jag ska väl också klara det här!", liksom. Det var inte frågan om att vår spelare skulle ställa sig upp och gå ut...

Helt rätt. Huvudsaken är att man nämner det i förväg och öppnar upp för det tycker jag, oavsett om det är formaliserat eller ej. När jag har spellett på konvent så brukar jag fråga "Finns det något som ni känner er obekväma med i spel? Sex? Brutalt våld? Barn som råkar illa ut?" innan vi...

Ja, precis. Att benämna och att sätta upp ramar gör hela skillnaden för tillit och ångestpåslag. Ifall man inte nämner och sätter på kartan att: - Det kan kännas obehagligt - Det är tillåtet att känna obehag - Det är tillåtet att signalera sitt obehag - Det är tillåtet att slippa det som känns...

Men skulle du inte avsluta en scen om någon av deltagarna kände sig obekväm?

Jag utnämner denna artikel till den slutgiltiga auktoriteten på området! (med... min egen auktoritet?) HYBRID är panikroligt.

Jag har en helt annan erfarenhet av Space Alert. Såvida vi inte spelar träningsuppdragen, eller har Pilzeman som kapten (som har spelat spelet 1000 gånger) så är det helt omöjligt för en person att hålla allting i huvudet under tidspress, och man måste börja delegera. Typ "Du får täcka blå...

Asbra tips! Man kan också använda djur som bas för en karaktär, eller "leda med kroppsdelar." Prova att tänka dig en karaktär vars centrum ligger i t. ex näsan, axlarna, bröstkorgen, skrevet... Prova att låta centrumet var tungt, lätt, smidigt, otympligt... Hur sitter, pratar och rör sig en...

Det här är väl inte ett knep heller, men det viktigaste du behöver för att gestalta en SLP är att veta vad de vill. Vad vill de just nu, och vad de vill ha från rollpersonerna? Det näst viktigaste är att veta om de är högre i status eller lägre i status än de andra personerna som är närvarande...

Jag har använt liknande beskrivningar! Jag gillar att ge metaforer eller andra ord som väcker tankar och bilder i huvudet på spelarna. För att spelarna ska få en relation till spelledarpersonen så tycker jag att det är viktigare att väcka sådana tankar och bilder med evokativa beskrivningar, än...

En sak som vi gjort den här kampanjen är att skriva ut och klippa ut 270 foton på tjockt papper. (3x3 per sida) När spelledaren introducerar en ny SLP så väljer vi ett foto till den. Jag har märkt att vi inte har beskrivit spelledarpersonernas utseende utöver dessa bilder. Jag vet inte om det...

Diskuterade vi inte möjligheten att använda taggar istället för kategorier någon gång?

Du, och gizmo, och Gurgeh har ju helt rätt. Jag hatar ju ordet "verklighetsflykt", men jag kom hem igår natt, hög på rollspelsmöte och ville skriva. När jag vaknade idag och såg rubriken på min egen tråd tänkte jag "Åh nej, suck", :gremlaugh:

Jag tror att för många av oss på det här forumet så är det inte de konkreta, specifika saker som bränner sig fast i hjärnan efter ett spelmöte, utan andra saker. Om man som jag (som startat två av de trådar du listar) spelar impro/forge/story now så tänker man aldrig på hur man väver intrig...

Verklighetsflykt kanske är, som flera andra påpekat, fel ord i sammanhanget. Men vad du skriver i andra stycket, "för att du slipper dig själv" tycker jag sätter fingret på det jag vill diskutera. Slipper man sig själv när man spelar, läser eller tittar? Jag tänker att man kan möta sig själv...

Lycka till!

Jag startade den här tråden med tanken "strong choice", alltså att uppmana till ställningstagande. Vi kanske ska strunta i det och prata om våra personliga erfarenheter istället, så som du gör här, Elin. Mina personliga erfarenheter då: Iallafall sedan jag var en sisådär 18 år (jag började...

Jag är inte ute efter konsensus eller så, bara höra om din personliga magkänsla. Hur det "ska" vara när saker känns rätt för dig. Man kan fråga på andra sätt också: Gör tanken på att möta något som är svårt i livet i rollspel dig tänd eller avtänd? Jag tänker på barn, de övar på att få grepp...

Arvidos gråter alltid när hans rollpersoner dör.

fear and exclusion: persons with severe mental illness should be feared and, therefore, be kept out of most communities;authoritarianism: persons with severe mental illness are irresponsible, so life decisions should be made by others;benevolence: persons with severe mental illness are childlike...

En sak jag tänkte på när jag skrev det här inlägget. För mig är genus en skitbra ingrediens till rollspel, just för att det väcker känslor. Vi har en känslomässig koppling till vissa saker, eftersom de finns därute i våra egna liv och gör oss rädda, trötta, ledsna eller arga. Saker som genus...