Search results

Re: [MS Paint Adventures]FRAME 7 Välj svårighetsgrad SVÅR

Re: [MS Paint Adventures]FRAME 4 TA TAVLA

Det här är ju anledningen till att man vill spela narrativistiskt: Det handlar om våra liv.

Nä, jag tror inte att du sabbar spelet, men när du plockar bort en sådan här gräns så plockar du bort lite av friktionen som stimulerar i spelet. Det märks inte först, då känner man "Åh, jag kan göra vilken rollperson jag vill!" men eftersmaken blir lite mindre spännande. "Åh... jag kan göra...

Fan, kul att kulthacket sprider sig!

Okej, det är inte bajs, egentligen. Men det är inte mig, och det känns lite genant. Jag kan se charmen med det, och blir lite glad att du gillar det.

Jag med! Jag spann loss lite på det i en post-apokalyptisk setting: http://apocalypse-world.com/forums/index.php?topic=2413.0

Gilla

Nu är det vansinnigt off-topic, men jag fortsätter mitt Star Wars-rant. I och med Star Wars prequels och, gissar jag, extended universe, så blev "Darth" en tradition av lärjungar istället för Anakins tragiska öde. Yoda blev en offentlig figur istället för Lukes mentor. Jedi blev en maktfraktion...

neeeeeej det är baaaaaaajs

Re: Berättelser från Staden och improtekniker En annan sak som är lite otäckt med att ge ut spelet är att jag inte vet om det är spelet i sig eller jag som får berättelserna att bli lyckade. Har de här idéerna förmedlats till spelarna genom spelets design, eller för att jag har varit personligt...

Re: Berättelser från Staden och improtekniker Jag trodde inte att någon väntade sig att jag skulle ge ut det där spelet längre. It's complicated. När jag skrev Berättelser från Staden första utgåvan så ville jag rädda rollspelshobbyn och bevisa en poäng för alla. Jag var inte nöjd med den...

Hittade den. http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=ORWPCCzSgu0#t=356s Plinkett gör en del härliga poänger om filmmakande. Det är förstås inte riktigt de poängerna som jag försöker göra nu, men... ta en titt. Väcker det inte känslor för er när originalen jämförs med de nya...

Och det där med att utgå från relationer: Relationer är som guld, eller krut, eller knark. Det liksom, zoom, drar till sig din uppmärksamhet rakt från hjärteroten om du gör det rätt. Det är när relationer som jag är som klistrad - Relationer ger mig bånge! Så där var det också som att skala...

Jag började med improteater för att det var en sådan kick! Frihet! från prestation, krav, regler och dömande. Affekt! att bli berörd, omskakad, stimulerad. Flow! att delta, agera, skapa, lyssna, följa med! Utmaning! att sätta sina färdigheter på prov och se omedelbart resultat, att bli verkligt...

Jag kör stenhårt på improtekniker och lumpleys tekniker för MC:ing. Jag tänker inte utifrån ordet story, utan utifrån orden rädslor, drömmar och relationer. Vi gör våra roller, spelarna har varsin och jag har ett gäng, och så spelar vi ut deras liv, liksom. Ingen riktig spelgrupp...

Det är ju skillnad på att improvisera och improvisera. Utifrån det som Cassius skriver så gissar jag att hen improviserar äventyr (eller delar av äventyret), vilket också brukar bli ganska käs. Utifrån det jag vet om dig så gissar jag att du spelar utifrån improstrukturer, vilket är teh bomb.

Ja, det stämmer. Max: Förtydliga, tack!

Har vi förbisett en del av Maxs inlägg? Förutom wilmers inlägg så tolkar jag er som att ni snackar om hur utförligt regelsystemet ska vara i sin helhet, inte hur utförligt spelets fokus ska vara beskrivet i regler.

Sluta fråga och skriv!