Search results

"Kortväxta människor" är en betydligt större grupp än "dvärgar" när vi pratar människor.

De som vi stöter på i Willow är nog ungefär lika mycket människor som Tolkiens hobbitar är - det vill säga egentligen inte.

Fantasydvärgar - som till exempel de i Tolkiens böcker som fått stå förebild för de flesta efterföljarna - är inte ett släkte av kortväxta människor. De är överhuvudtaget inte människor, och oftast inte ens avlägset släkt med människor.

Finns väl precis alla tänkbara varianter beroende på värld - inklusive möjligheten att det inte finns några dvärgväxta människor i en värld med fantasydvärgar.

Bara delvis. Är du i en dungeon så är grundregeln i AD&D att ju längre ner desto värre fiender - och sen är det väldigt mycket upp till spelarna/rollpersonerna att avgöra när de vill vända och gå hem igen. Möten ute i vildmarken å andra sidan kan involvera monster av vilken level som helst...

Vi vet inte säkert vad hammarslagen eller trummorna kommer ifrån. Troligen orcher som signalerar, men det är bara en kvalificerad gissning.

Nja, just skapa var vad Morgoth (eller Melkor som han fortfarande hette då) väldigt gärna ville göra, men inte kunde göra helt på egen hand. Världen skapades av att Ainur (Valar och Maia) sjöng fram den under Erus ledning. Melkor hade ... lite annan musiksmak än de andra kan vi säga, och...

Eller så är det så att de existerade i den skapade världen innan Sauron trädde in där.

Det finns egentligen ingen information alls om Väktaren i Vattnet, eller om de namnlösa varelserna djupt där nere. Vi får (långt senare) veta att Sauron inte vet något om dem, då de är äldre än vad han är, men det är allt.

Det finns ju en del som saknas från det där Venn-diagrammet. T.ex historiska rollspel, och överlappet mellan science-fiction och horror.

Om man tittar på ursprungliga D&D så var det i högsta grad ett simulationistiskt system. Jag antar att tanken var att i verkliga världen så styr vi inte över vilka egenskaper vi föds med, så varför skulle man göra det i spelvärlden? Många efterföljande rollspel kopierade sedan D&D på den...

Att Aragorn har väntat med att reparera svärdet är en sak. Vad som förvånar mig är att han burit omkring på det trasiga svärdet - jag har svårt att förstå poängen med att släpa runt på ett trasigt svärd när han hade kunnat lämna det i säkert förvar i Rivendell.

Och på vilket sätt skulle försök till simulation vara i motsättning till levels? Ta till exempel ett av de mer klassiska rollspelen med levels: AD&D 1e. Spelsystemet där är i grunden simulationistiskt, med levels som en del av systemet. Naturligtvis är det inte en perfekt simulering av någon...

Nä. Finns åtskilliga färdighetsbaserade system där du kan spendera erfarenhetspoäng fritt bland färdigheterna utan att det behöver ha något att göra med vilka färdigheter du använt. Finns färdighetsbaserade system som använder levels (Rolemaster/MERP är väl de mest kända exemplen.) Färdigheter...

Nej, du har nog alldeles rätt, utan det är nog klassifikationen av enskilda spel som "trad" eller "OSR" eller liknande som är felaktig då merparten av spelen går alldeles utmärkt att använda till bägge spelsätten.

Jag sa inte att man inte skall inspireras av böcker och filmer. Jag sa att man inte skall ha dem som modell för rollspelsscenarion. Böcker och filmer har nästan alltid en berättelse i grunden. Om huvudpersonen hade gjort helt andra val i mitten så hade det blivit en helt annan berättelse och...

Jag skall inte säga emot dig, utan det ligger nog en hel del i det där, men det är värt att notera att baserat på det synsättet så är det ju inte spelen i sig som är (eller blir) "trad" utan det är deras äventyr och hur de spelas.

I samband med en diskussion om rälsning i rollspel och vid en jämförelse mot rollspel, så skulle jag kalla fenomenet för rälsning i böcker/filmer också. En viktig skillnad är naturligtvis att sådan rälsning inte är ett problem i böcker/filmer, utan där är det helt enkelt det normala sättet att...

Rälsningen i böcker/filmer har inte med läsare/tittare att göra utan är en naturlig konsekvens av det där finns en författare som bestämmer allt som skall hända, medan personerna i boken/filmen inte har något att säga till om. Skillnaden i rollspel är att där övertas författarens roll av SL, men...

Nej, huvudpersonen hade inte kunnat ta andra val - eftersom författaren bestämde att de skulle ta just de val som gjordes. Min poäng är att personerna i en bok eller film inte har några egna viljor utan är till 100% kontrollerade av författaren. Oftast försöker man skapa en illusion av att...