Utöver Kaigons kommentarer:
Om magikern flyttar in sig själv i en oubliette drar han med sig den magiska väven från khoran (Mundanas fysiska plan) till oubliettens avlägsna, dunkla värld. Koncentrationen existerar då inte längre i förhållande till Mundanas tidsflöde, utan till oubliettens...
En mycket snarlik figur är den mayinkatekiska gudakonungen Ogotaï i Thorgal-sviten om "Landet Qa", "Tanatlocs ögon" och "Den galne gudens stad".
Att förklara Ogotaïs backståry är en major, major spoiler på några av de absolut bästa Thorgal-albumen, vilket i sin tur är bland de bästa...
I Eon finns en slags vag ogre-motsvarighet som kallas "odjur". Det har lite samma klang, så om man vill undvika "rese" är det kanske ett bra substitut?
Jag gjorde en liten men viktig ändring i mitt inlägg, som jag tycker förtjänar en förklaring. Jag strök påståendet att den traditionella nostalgin över det gamla var "reaktionär". Kinas historiska förflutna var storslaget och hade en sällsam skönhet, och även om vi aldrig får inbilla oss att det...
Jag läser inte så jättemycket, men jag tittar väldigt mycket på film. Där är det tydligt att olika kulturer producerar helt olika typer av berättelser med tonvikt på helt olika teman och troper. Litteratur har fördelen att det är mycket, mycket mer individuella skapelser än filmer, så det kommer...
Jag har sett igenom årets mest anticipated tv-serie för min del, nämnligen Wolf Creek:
Wolf Creek är alltså en ~5 timmar lång uppföljare på slasherfilmserien med samma namn. I korthet är Wolf Creek posterchild för outback horror-vågen som präglar australiensisk film just nu, och har sedan...
Jag tyckte Kejsaren i Chronopia var väldigt spännande. Vem var han egentligen, och vad var hans agenda?
Biten om de bottenlösa hålen i Eons dvärgmodul är annars den mest mystiska, ruggiga rollspelstext jag läst. Men jag vill inte veta svaret på den. Precis som i all bra skräckfilm är det det...
Kolla taupernas förfaderstabell i Codex Mundana, ang. depression.
Men till skillnad från det blå lejonet är Den blå hästen inte faktiskt en häst, och fuckin' metal.
Om man är fine med att spela en grotesk är jag fine med att man får en fördel i magisystemet. Den stora "begränsningen" i Eon IVs magisystem, tex, är att magi över tid fläckar av sig på magikern och gör att hen åtföljs av påtagligt övernaturliga fenomen som i bästa fall förvandlar henom till en...
Iiiinga problem. Kosmetik. Nästan alla spelare är väldigt måna om att deras rollpersoner är attraktiva. Bygg systemet för att spela på det på nåt sätt så ska du se att de bryr sig.
De flesta tv-serier har ju ganska hög grad av sideplot:itis eller långsamma scener som bara bygger upp karaktärerna, dvs -inte- det du efterfrågar. Till dessa skulle jag definitivt räkna flera som andra har föreslagit här i tråden. Kanske bör du överhuvudtaget undvika fisktanks-baserade...
I de nya reglerna kommer borttoning i sig inte att vara det som fuckar magikern, utan fältstörningarna som borttoningen leder till. Dessa blir progressivt värre i takt med att borttoning ackumuleras.
Hmm, skelett verkar vara ett tema här, för mitt första rollspelsmöte någonsin involverade horder av skelett. Just skelett tycker jag numera förvisso är skitlökiga, men en skum fascination för odöda har hängt med mig ever since. (Though i ärlighetens namn kanske det beror mer på Conan).
Kantai Collection och Upotte!! är sakerna som fortfarande, efter alla mina år av Asien-inriktade högskolestudier, mediaupplevelser och faktiska erfarenheter, fortfarande får mig att undra VAD FAN SOM ÄR FEL MED JAPAN.
I vilken mån skiljer sig tv-serien från serien? Jag blir lite nyfiken liksom. Som bekant hatar jag ju serien på grund av dess människosyn och osympatiska protagonister, men tycker att grundmaterialet hade varit intressant i bättre författares händer.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.