Tyvärr kommer det nog inte bli så, vi har bestämt att Daaktron inte ska ha änglar för att vi inte vill att den ska kännas för lik kristendomen, och i och med Eon IV gör vi stora ansträngningar att porträttera Daaktron som en unik fantasyreligion, och inte en övertydlig Crystal Dragon Jesus. Men...
Jag vill nästan inget hellre än skriva uppdaterade religioner till Eon, men dessvärre kommer det nog inte bli aktuellt så länge den gamla religionsboken inte sålt slut. Istället kommer uppdaterade religioner introduceras efterhand i olika moduler, såsom Daakkyrkan gjorde i Eon IVs grundbok.
Begreppet "demon" är lite förvirrande i Eon, och håller slutligen på att definieras mer tydligt i Eon IV. Som landet ligger just nu är även naturandar är tekniskt sett demoner eller lägre gudar, eftersom icke-köttsliga varelser inte kan vara psykotropiska och ändå bestå i världen; psykotropiska...
en intressant side note till den här diskussionen kan vara att vi på Helmgast observerat att den rådande eonen tycks markant dominerad av gudar med teman som eld och lag (Daak, Mhîm, Mahktah, för att bara nämna några). Man kan spekulera om detta har en koppling till kosmiska influxer av något...
Om ingen annan vill så ställer jag upp, jag är utfattig och behöver desperat få tillbaka inträdespengarna. Jag vill dock inte spelleda folk jag inte känner, så om arrangör i det här fallet tvunget = spelledare så minskar min entusiasm. Also, de enda indiespel jag kan är Apoc Wörld, Solar och...
Jag hade en annan definition av sandbox än andra i tråden när jag sade att Eon var en sandbox. Jag tolkade sandbox som "stor, dynamisk och öppen värld utan ett tydligt vad gör man", inte som "utforskningsfokus" "hexkarta är ett måste" och "spelmöten börjar på blank slate". Med den senare...
As svenska rollspel goes är det helt klart Eon. Eon är här på forumet lite mobbat därför att det har flera företeelser som inte är inne: dels ett aningen tunggrott regelsystem, och dels en hyperdetaljerad värld utan ett tydligt koncept och ett tydligt "vad gör man" - helt enkelt, Eon är en...
Det var jag, Pendragon och Svarte Faraonen i en late night-brainstorming av weird shit. Jag är av filosofin att alla Eon-artiklar med självrespekt behöver minst en, gärna samtliga, av följande saker:
- Bisarr slumptabell
- Matlista
- Märkliga meta-referenser till skrifter som bara förekommer...
Vi har ju alltid diverse flum/hippie-band också, tex:
Enigma - Almost Full Moon
Blackmore's Night - Under a Violet Moon
Enya - Tea House Moon
(uppdaterar listan efterhand som jag kommer på fler).
det är därför jag dissar spotify, de är oförlåtligt bajsiga på allt som inte är västerländsk mainstream. Men men.
Jag är inte någon konnäsör på NGE-coversen av Fly Me to the Moon, men Aki Jungle-versionen är schysst, och Aya Bossa Techno-versionen.
The Moon Represents my Heart är en av de mest klassiska kinesiska sångerna i världshistorien. Bara man börjar nynna den på stan så kan -alla- och deras moster texten. Den har fullständigt oräkneliga covers på youtube.
Also, 31 versioner av Fly Me to the Moon som slutlåt i varenda avsnitt av...
Jag tycker att léaram i hittils beskrivit material har blivit så primitiva och shitty att de börjat framstå som...well, o-alviska, deras skotte-tema har dragits för långt med japan-temat nästan försvunnit. Nu vill jag absolut inte göra Japan-temat särskilt tydligt, men kunde de inte få...
Jag säger också Eon IV. Helt annan del av spektrat, ja, men icke desto mindre det bästa stridssystemet, period. Och om jag kan älska att spela både D&D och Eon borde andra också kunna det. De enda andra svenska spel med stridssystem jag tycket varit ens i närheten av så intressanta är Western...
(Obs! I hela det här inlägget nämner jag bara filmer jag gett en 5:a på Filmtipset. Filmer jag kanske skulle gilla idag men inte kommer ihåg som megabra har alltså inte kvalat):
För min del var 1999 inget vidare filmår, upptäcker jag nu, snarare var det 1998 och 2000 som för mig producerade...
Niya är ett briljant litet tvåspelarspel som är en avancerad form av luffarshack, där du måste bygga rader av brickor, och strategin bygger på att man varje runda måste lägga ut en bricka som delar något element med den bricka motståndaren nyss spelade ut, så att man kan låsa varandra och...
Well självfallet, så är det ju med allt? Våld berör mycket mer om det först dyker upp efter att ha kontrasterats mot en lugn episod där man fått lära känna karaktärerna som kommer drabbas av våldet, skräck engagerar mycket mer om det kommer krypande i en kampanj man trodde var mundan...
men det...
Noumenon torde vara kungen av surrealistiska rollspel. Ett domino-baserat regelsystem och en setting som rimligtvis är produkten av någon typ av hallucinogener jag hemskt gärna vill pröva:
Jag är sååå avis på Svarte faraonen, som äger detta spel.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.