Search results

Å, den hade vi! Kan vara den första science-fiction jag nånsin läste. Minns att jag tyckte riktigt bra om den som barn. (Och den fick mig att kolla på en karta var tusan Malgomajsjön ligger. Bara en sån sak!) Det fanns en fortsättning också: "Tarin – löftets planet". Den hade vi inte, men min...

Tolkienpodden pratar om detta i en väldigt intressant diskussion i ett lyssnarfrågeavsnitt. Det här avsnittet, från ca 43:40 - 54:58. https://tolkienpodden.podbean.com/e/avsnitt-66-lyssnarfragor-vii/ Några likheter som omnämns: * Två småttingar som måste traska ensamma in i ondskans land och...

Problemet med det är att Mio min Mio kom ut 1954, samma år som Fellowship och Two Towers. Möjligen kom den rent av ut före Fellowship: jag har inte lyckats hitta något exakt utgivningsdatum. Så Astrid kan inte gärna ha tagit stoff ur det publicerade verket. Men Tolkiens epos var i princip...

Alltså, Mio min Mio är ju en ren rip-off på Sagan om ringen, vilken i sin tur är själva definitionen av fantasy. Så självklart är Mio min Mio fantasy. Jag är för övrigt helt övertygad om att Astrid hade läst om inte hela Sagan om ringen så åtminstone ett rejält utkast av den när hon skrev sin...

När Edelfeldts orker kommer på tal är det ju obligatoriskt att lägga in den här ljuvliga lilla skissen! (Om det blev en färdig bild av det sedan så har jag tyvärr aldrig sett den.)

Jag gillar de här orkerna, av Turner Mohan. Här framgår väldigt tydligt skillnaderna mellan olika orkstammar: De små från Dimmiga bergen, de lite större, med långa krumma armar, från Mordor, och de stora uruk-hai. Möjligen att de allihop är lite för aplika.

Det har aldrig funnits och kan aldrig finnas en bättre svart ryttare än den Inger Edelfeldt målade. Så det så!

Inget mästerverk, precis, men första The Meg är ändå förvånansvärt bra (jämfört med vad jag hade förväntat mig). En habil actionrulle med monsterhajtema, varken mer eller mindre. Uppföljaren som kom härom året var däremot flera klasser sämre!

Om du letar efter något som finns tillgängligt gratis och direkt kan du prova en klassiker. Varför inte t ex Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf? Finns både som etext och epub. https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/Lagerl%C3%B6fS/titlar/L%C3%B6wensk%C3%B6ldskaR/etext?om-boken

Kevin Costners nya går upp i Sverige i övermorgon, tror jag: Horizon: An American Saga. Eller rättare sagt, kapitel 1 går upp i övermorgon. Det skall visst komma tre till i ganska snabb följd. Sägs vara en sån där gammaldags storslagen västern med episkt anslag. Låter lovande!

Det är ju en serie och inte en film, men Black Sails är faktiskt väldigt bra. Mycket bättre, tyckte jag, än den andra piratserie, Crossbones, som lustigt nog kom samma år.

Två bilder som kanske kan vara användbara: https://betterknowafish.com/wp-content/uploads/2013/05/esox-masquinongy-4.jpg https://www.chippewaflowage.com/wp-content/uploads/2016/11/lodge_musky_jaw-3.jpg

Hmm... alltid svårt att sätta fingret på vad det är man gillar. Sympatisk huvudperson och intressanta bifigurer. En känsla av djup: allt har en bakgrundshistoria som bara delvis berättas, man anar mycket mer där bortom. Spännande världsbygge, i samma anda som Tolkien fast i mindre skala: olika...

Minne, sorg och törne av Tad Williams. Synnerligen klassisk fantasy, och synnerligen bra! Och bara tre böcker i original – eller fyra, beroende på hur man räknar. Att det svenska förlaget valde att dela upp det i många fler delar kan ju inte Tad Williams rå för! Finns alltså utgiven på svenska...

Tack, Leon! Jag vidarebefordrar svaret.

Det dök upp en fråga i det tämligen insomnade Tolkiens Arda-forumet. Kanske kan någon här svara på den? Jag kan förmedla svaret i så fall.

Tolkienpodden. Överraskande bra! https://tolkienpodden.podbean.com/

Här är tre volymer från Projekt Runeberg som borde kunna innehålla en del matnyttigt. De är från 1836, 1839 respektive 1886 (en omarbetning av ett lite äldre verk). https://runeberg.org/sprklara/ https://runeberg.org/svsprakl/ https://runeberg.org/regler/

Nej, det är kanske lite skevt att kalla ställ- i oföreställbar för betonad. Jag borde kanske istället ha formulerat det som att det fetstilta markerar början av varje ny versfot. Versmåttet tillåter nämligen att sjätte och sista foten får vara en spondé (två likvärdigt betonade stavelser)...

Vet inte riktigt var idén med hexameter kom ifrån, men jag kunde förstås inte låta bli att göra ett försök. :) Tror det här skall vara i korrekt versmått. Men längre än så orkade jag inte. Jobbigt, ju! (Betonade stavelser i fetstil för att underlätta läsningen.) Hör nu, o Furste, om åren då...