Nekromanti Ägg kommer i flerpack

[Storuggla]

Hårdkokta ägg hänvisar jag till. Med andra ord, klassiska deckarfilmer och böcker (Chandler till exempel) har en protagonist och han är hård. Och han knatar runt och spöar folk och får stryk och löser fallet i slutet. Oftast.
Men sen tittar spelledaren upp från regelboken och ser att han ska spelleda den hårdkokta kampanjen med... fyra spelare. Eller fem. Eller tre. De är fler än en i alla fall och vår spelledare var aldrig bra på huvudräkning.
Och nu blir det knas med dill ovanpå. All inspiration har en (anti)hjälte och hans kontakter. Så solospel skulle vara fint.
Men fler spelare, hur klarar man dynamiken när rollpersonerna plötsligt börjat käfta emot varandra mitt under förhöret av Johnny "Two Lumps" Webber, notoriös gangster? Ja?


Storuggla, hatt på sniskan

 

[Foggmock]

Det var en sån där regnig onsdag man bara ville gå hem. En onsdag som alla andra. Tills hon kom in genom dörren.

Eh, alltså, vari ligger problemet? Det blir väl skoj om man börjar ifrågasätta varandras förhörstekniker och Two Lumps bara skrattar för att det uppenbarligen är inkompetenta nybakade polisgröngölingar som förhör honom och inte Humphrey Bogart.

 

[Storuggla]

"Det blir väl skoj om man börjar ifrågasätta varandras förhörstekniker och Two Lumps bara skrattar för att det uppenbarligen är inkompetenta nybakade polisgröngölingar som förhör honom och inte Humphrey Bogart."

Och där kommer det stor amonstret som heter Argoth in genom dörren. Spelarna gör gubbar som var för sig skulle vara Bogart, tummen upp. Rollpersonerna hamnar i en grupp... det blir Polisskolan av det hela. En viss stilskillnad.
Min bakomliggande fråga var nog om man kan spela hårdkokt i grupp eller om man är förvisad till solospelande.
Förvisso skulle ett förhör av Lemmon och Matthau vara apkul att se, men inte hårdkokt för fem öre


Storuggla, ska nog skriva ett Lemmon-Matthau-scenario

 

[Foggmock]

Rollpersonerna hamnar i en grupp... det blir Polisskolan av det hela.

Varför skulle det bli det? Så länge alla håller på sin hårdkokthet borde det inte skapa problem..

Min bakomliggande fråga var nog om man kan spela hårdkokt i grupp eller om man är förvisad till solospelande.

Och jag svarade att det kan man visst göra. Fast det är som du säger, ska man få rätt stämning i ett hårdkoktscenario bör ju protagonisten vara ensam. Och hårdkokt. Hårdkokta deckare kanske är ett av koncepten som är svåra att göra i grupp tillsammans med säg, romantiska komedier.

 

[Ithaqua]

A Ten minutes..

Ja, det där tycker jag nog inte är så svårt: förvisso kommer man ifrån lone-gunman / hardboiled lone private-eye syndromet litegrann, dvs givetvis kan inte alla vara i rampljuset i bästa Sam Spade stil, men stämningen kan ändå lätt bibehållas tycker jag. ALLT behöver ju inte fokuseras på just en SPELPERSON; jag brukar faktiskt lägga in åtminstone en NPC som sätter ribban för hur hårdkokt man kan vara. Jag har märkt att det är ganska få spelare som är lika fascinerade av just den hårdkokta film-noir stilen som jag råkar vara...

Då blir jag nästan tvungen att ha med någon / något som lägger upp den allmänna stilen för vad man kan gå iland med.


Det är också bra att använda sig av så många film-noir och gangsterfilmsklichéer som möjligt (du vet: åtminstone en "femme fatale", många korrumperade poliser, sinnessjukt onda gangsters, oskyldiga små våp / offer, gigantiska konspirationer som är så olösbara att cynismen frodas rikligt, osv..), tills det slutligen faller sig naturligt för spelarna att falla in i olika kategorier.. (eller hitta på nya!) Som sagt var, även om du har ca fem spelare (jag har mellan 6-10..*S*) så är det ganska sällan att just ALLA spelare vill axla just den hårdkokta deckarrollen...

Jag har synnerligen divergerande rollpersonligheter. EN är privatdeckare..*S*

 

[Storuggla]

"Hårdkokta deckare kanske är ett av koncepten som är svåra att göra i grupp tillsammans med säg, romantiska komedier"

Haha, Romantisk Komedi-rollspel! Så underbart sjukt det skulle bli! Fast ja, romantisk komedi kan ju komma in i alla spel, se bara på chrull och hans försök att få in lite romans i WFRP...


Storuggla, Nagasaki

 

[Foggmock]

Jo visst, men vilka roller skulle behöva fyllas?

Den tragiska ensamma kvinnan
Den tragiska ensamma arbetande mannen som är råsexig men inte fattar det
Den... tragiskt oförstående modern
Arbetskamrater som är tragiska.

...och så behöver man bara ett lyckligt slut.

Foggmock - som tycker att romantiska komedier har en undergenre - Sandra Bullock-filmer. Vi tvingades genomlida en dylik på Gotlandsfärjan. Huu.

 

[Storuggla]

"Jo visst, men vilka roller skulle behöva fyllas?"


Den charmige men fumlige mannen? Den sluskiga vännen? Nä, det här kräver nog en egen tråd...


Storuggla, bekämpar fuu

 

[Foggmock]

Man kunde kanske skriva ett Dogmabidrag av det?

hursomhelst så passar "charmig men fumlig" in under "tragisk" i min bok.

 

[Storuggla]

"Man kunde kanske skriva ett Dogmabidrag av det?"

Tänka sig, just det jag klurade på.

"hursomhelst så passar "charmig men fumlig" in under "tragisk" i min bok."

Och oss som bara är fumliga då? Vaaa? Äh, det "yrket" borde ha förmågan att slå mer fummel.


Storuggla, så klart

 

[walium]

Humphrey Bogart kommer alltid ensam. Men alla hårdkokta typer omger ju sig med en posse, ett kontaktnät. Ta en titt på LA Konfidentiellt bara. Där finns flera olika poliser som alla är eller åtminstone blir tämligen hårdkokta med tiden. Här är några tips:

Den hårdkokte men plågade busen, kan vara polis eller gangster. Biffig, ofta fantasilös men sällan så korkad som folk är benägna att tro. Har ett hett temperament. Några exempel är Bud White, Pete Bodurant.

Den lille kvicke, ofta partner till den hårdkokte busen. Välklädd, smutsar ogärna ner sig och smart. Kan ofta vara den ondaste i hela gruppen även om det är de andra som gör fotarbetet.

Gröngölingen, kastas in en ny korrupt värld. Blåögd, naiv, godtrogen. Antingen blir han en spelare och tar sig till toppen eller en cynisk förlorare. Några exempel är Wayne Tedrow jr., Edmund Exley.

Den cyniske veteranen, har sett allt, höjer aldrig på ett ögonbryn, verkar känslokall. Ofta oväntat passionerad, kan bli närmast besatt av att finna sanningen eller lösningen på ett brott.

Glamourgossen, frodas i rampljuset, alltid klädd i det senaste. Omgivningen ser honom som en snobbig mjukis. Kan gå över lik för att fortsätta hamna på förstasidorna eller så inser han hur lite publiciteten egentligen betyder.

Hoppas förslagen kunde vara till någon hjälp i alla fall. Lycka till!