Amrisarna har gruffat en del om huruvida KotS är för svårt eller inte. Många klagar på att de fått TPK redan i de inledande koboldöverfallen.
Mina spelare har breezat genom varenda encounter hittills. Visst har både en och två rollpersoner däckat under striderna, men det har aldrig varit någon direkt fara för deras liv – och aldrig ens i närheten av en TPK.
Gruppen består f.ö. av:
Tiefling Warlord/Wizard 2
Dwarf Cleric 2
Dragonborn Fighter 2
Eladrin Rogue 2
Half-Elf Ranger/Paladin 2
Två leaders, en defender och två strikers således. Både warlorden och fightern har varsin ranged area power för att snabbt slå ut minions. Både warlorden och clericen har möjlighet att hela de övriga. Warlorden går nästan alltid sist i rundan och låter den av de övriga som har bäst läge få utföra en extra attack. Rangern binder upp och slår ut fiendens artillery/controllers med divine challenge/hunters quarry. Roguen slår aldrig ett attackslag om han inte har combat advantage, och då delar han ut snuskigt med späk. Fightern markar en hel trave fiender med sin dragon breath och binder upp dem med hjälp av sin höga AC och många hp.
(Warlorden spelas dessutom av Herr Nils som är alldeles överjävlig på att hitta kombos, synergieffekter och taktiska övertag i reglerna.)
Nu senast klämde de fyra encounters (tre level 2 och en level 4) i följd utan någon extended rest. Den enda som var lite medtagen var roguen som bara hade två healing surges kvar inför den sista encountern.
Är jag för kass på att spela motståndarna? Är rollpersonerna för mäktiga? Är spelarna för duktiga?
Eller gör vi helt rätt och amrisarna är korkade?
Mina spelare har breezat genom varenda encounter hittills. Visst har både en och två rollpersoner däckat under striderna, men det har aldrig varit någon direkt fara för deras liv – och aldrig ens i närheten av en TPK.
Gruppen består f.ö. av:
Tiefling Warlord/Wizard 2
Dwarf Cleric 2
Dragonborn Fighter 2
Eladrin Rogue 2
Half-Elf Ranger/Paladin 2
Två leaders, en defender och två strikers således. Både warlorden och fightern har varsin ranged area power för att snabbt slå ut minions. Både warlorden och clericen har möjlighet att hela de övriga. Warlorden går nästan alltid sist i rundan och låter den av de övriga som har bäst läge få utföra en extra attack. Rangern binder upp och slår ut fiendens artillery/controllers med divine challenge/hunters quarry. Roguen slår aldrig ett attackslag om han inte har combat advantage, och då delar han ut snuskigt med späk. Fightern markar en hel trave fiender med sin dragon breath och binder upp dem med hjälp av sin höga AC och många hp.
(Warlorden spelas dessutom av Herr Nils som är alldeles överjävlig på att hitta kombos, synergieffekter och taktiska övertag i reglerna.)
Nu senast klämde de fyra encounters (tre level 2 och en level 4) i följd utan någon extended rest. Den enda som var lite medtagen var roguen som bara hade två healing surges kvar inför den sista encountern.
Är jag för kass på att spela motståndarna? Är rollpersonerna för mäktiga? Är spelarna för duktiga?
Eller gör vi helt rätt och amrisarna är korkade?