Nekromanti Är ni bättre eller sämre än genomsnittet?

[magoo]

Det tråkiga vädret har gjort mig filosofisk, jag började fundera på om jag är bättre eller sämre än genomsnitts-världsmedborgaren. Vid en utsållning av mänskligheten från högre makter där det skulle bli "survival of the fittest", skulle jag bli stekt eller skulle jag bli kvar?

Skulle jag vara till någon nytta vid skeppsbrott på en öde ö?

Är jag till mer eller mindre nytta än snittet på jobbet? I samhället? Som medmänniska?

Och vad är nyttigt? Att prestera? Att bidra till konst och kultur? Att tjäna pengar? Att ha många barn? Att starta företag? Att uppfinna? Att leva i samklang med naturen?

Antagligen inte att fundera över såna här saker klockan 9 på morgonen...

Och var är Troberg någonstans?

 

[Netfeed]

jag tror jag är latare än genomsnittet, tyvärr
eller kanske inte latare, bara bryr mig antagligen inte om att göra saker, jag jobbar och sliter, men bara med det jag vill, resten bryr jag mig inte om. har inte hittat ett mål i livet som är värt att anstränga sig för ännu, tyvärr

fan vad störande det är, ungefär som i "det brinner"-tråden, det enda i min lägenhet som jag vill spara är min overall, det suger rätt hårt det, allt annat kan jag få tillbaka på försäkringen...

är det bra att vara så här likgiltlig, blir lite deppig när jag tänker på det?

 

[Rosen]

Och vad är nyttigt? Att prestera? Att bidra till konst och kultur? Att tjäna pengar? Att ha många barn? Att starta företag? Att uppfinna? Att leva i samklang med naturen?

Eftersom du talar om världsmedborgare, det beror på vilken miljö du menar -- att vara avant garde-musiker ger olika "nyttighet" om man är det på Södermalm eller i en bondby i norra Bangladesh.

När jag gjorde lumpen fanns det en storväxt typ från nånstans utanför Kiruna som knappt brukade säga ett ord. En verbal gråsten är liksom oanvändbar i det dagliga kasernlivet, så han hamnade genast ute i den sociala periferin och var ganska allmänt ignorerad, medan kompaniets "innegäng" främst bestod av pratglada festprissar från Hufvudstaden som det mesta cirklade kring.
När vi sedan kom ut i fält upptäckte alla snart att den där tysta killen också var rejält stark, uthållig och rätt så okänslig för väder och vind; han kunde stå ute i snön och hugga ved i en timme i sträck. Det tog bara ett par dagar innan han hade glidit upp högt på den sociala rangskalan och blivit någon som alla var vänliga mot och pratade med respekt om, medan flera av de tidigare centrala Stureplansnissarna hade degraderats till värdelösa gnällmånsar som satt i ett hörn och klagade på myggen (några andra av dem visade sig dock även vara fullt arbetsföra).

Livet inne i kasernen och livet ute i bushen krävde alltså olika kompetenser, som fylldes av olika personer, så frågan om vem som var "the fittest" berodde på var man var. Möjligen kan de "bättre" möjligen sägas vara de av 08-festarna som även kunde göra nytta i skogen, men de var relativt få.

--
Åke

 

[ripperdoc]

Sannolikheten är ju hela 50% att du är bättre än genomsnittet (äh, det beror på fördelningen, men låt oss anta normalfördelning ).

/RD - som är förmäten nog att tro att han tillhör den bättre halvan

 

[Rising]

Om en gud skulle behålla den bättre hälften av alla medborgare så skulle nog jag bli grillad. Jag tror dock att en sådan fråga avslöjar mer om ens inställning till moral än vad den avslöjar om ens självinsikt. Jag är en sådan som måste vara missnöjd med mig själv för att kunna hoppas bli något bättre.

Om det handlade om överlevnad skulle jag definitivt hamna på den sämre halvan om det blev riktigt tufft. Jag ser ingen anledning att leva om det blir för ansträngande, utan jag skulle se en sådan situation som en enkel orsak till att äntligen kunna ta livet av mig. Å andra sidan, om det bara handlade om att härda ut så skulle jag nog tillhöra den främre halvan. Det finns inte många som är så bra på att leva precis över vattenytan som jag i I-länderna, men det skulle nog bli tuff konkurrens med resten av världen.

Som medmänniska, arbetskamrat, kompis, pojkvän, osv. så har jag definittivt visat mig tillhöra den undre halvan i allt jag företagit mig. Inget monster, förstås, jag har faktiskt inte sårat särskilt många människor i mitt liv, men ändå något av en besvikelse. Jag är inte så sällskaplig av mig.

Och vad är nyttigt?

Jag tror: att njuta av det man vill njuta av (även om det är att gnälla och vara melankolisk/bitter) utan att samtidigt lägga hinder i vägen för andra att njuta av det de vill njuta av.

Frihet utan att diktera andra människors frihet (vilket vore "makt"), alltså. Där lägger jag ribban (alltså lite lägre än många andra).

 

[Guest]

Innan katastrofen skulle jag nog vara rätt usel, nä helt jävla oanvändbar för alla som inte är nördar, men efter katastrofen så tror jag nog att jag skulle bli lite bättre, då jag vet (teoretiskt) hur man gjuter, hur man gör en ångmaskin, hur man gör salpeter, hur man ordnar upp en nationalekonomi, hur man gör funktionella slutna respektive öppna system, hur man gör sprängämnen, hur man raffinerar vissa kemikalier och hur man lättast bakar bröd. Sånt som är helt onödigt då folk har praktisk erfarenhet av det.

Filosofera ska man göra jämt!

Dessutom troberg är bannad.

 

[Johan K]

Oj, det vart ju inga små frågaor som du tar upp sådär på morgonkvisten, det måste jag ju säga...

Är jag till mer eller mindre nytta än snittet på jobbet? I samhället? Som medmänniska?

Men jag hoppas ju på att man gör någon nytta här i världen, det vore ju fruktansvärt om man inte kände att man gjorde något för sig själv & samhället.. Kände jag att jag inte gjorde någon nytta så skulle jag bli ganska deppig & det fort som fasen !!

Och vad är nyttigt? Att prestera? Att bidra till konst och kultur? Att tjäna pengar? Att ha många barn? Att starta företag? Att uppfinna? Att leva i samklang med naturen?

Jag skulle nog säga att skaffa ett jobb, hjälpa andra på något sätt, engagera sig på ett eller annat sätt, barn så man säkrar framtiden..

/ Johan K, som gillar filosofiska frågor

 

[Foggmock]

Jag hade ägt!

Jag är rätt uthållig, hyfsat händig med en hel del som är nyttigt i fält, har en bred allmänbildning och så är jag förbannat snygg.

Trots att jag är teoretiker har jag mycket goda praktiska kunskaper. Jag skulle med andra ord vara skitanvändbar när bomben smällt.

Troberg är för övrigt bannad för att han värnade sin egen bandbredd.

 

[magoo]

Ang din lumparpolare: Vi har en likadan kille på jobbet. Blyg, fåordig, stammar, rodnar - från Norrbotten. Ruskigt lätt att underskatta.

Med åren har han blivit den arbetskamrat jag beundrar mest och en självklar på listan att ta med på Arken. Han är smart, händig, en ruskig förhandlare (mycket för att alla alltid underskattar honom), kalasduktig bolltrollare och väldigt väldigt rolig. Den mest kompetente och skärpte kille jag träffat med undantag för min man.

 

[walium]

"Vid en utsållning av mänskligheten från högre makter där det skulle bli "survival of the fittest", skulle jag bli stekt eller skulle jag bli kvar?"

Jag skulle lätt bli stekt, med tanke på vad jag hittills har tillfört mänskligheten. Däremot tror jag att min situation hade sett betydligt bättre ut om utrensningen hade skett om säg tio år då jag hunnit komma ut i arbetslivet och förhoppningsvis gjort lite nytta.

"Skulle jag vara till någon nytta vid skeppsbrott på en öde ö?"

Tja, jag är måttligt händig men har inte särskilt svårt att underordna mig så troligtvis så hade jag knutit an till någon som jag bedömde som en överlevare och arbetat hårt efter dennes instruktioner. Men på egen hand så hade jag gått under tämligen omgående.

"Och vad är nyttigt? Att prestera? Att bidra till konst och kultur? Att tjäna pengar? Att ha många barn? Att starta företag? Att uppfinna? Att leva i samklang med naturen?"

Att göra livet lättare och bättre för andra människor, på stora såväl som små sätt. Antalet okända vardagshjältar är betydligt större än antalet välkända Nelson Mandela-kloner.