Twitchy
Veteran
- Joined
- 7 Nov 2015
- Messages
- 72
Med denna tråd vill jag kolla:
* hur många andra tänker som jag,
* om min syn på rollspel är något värt att arbeta vidare på
* eller om jag borde ge upp och ansluta mig till det (i min uppfattning) mer vanliga sättet att spela rollspel på.
Gå gärna OT om ni vill.
Jag vill börja med att säga att jag inte tycker att folk spelar "fel" och att jag har "rätt".
Men jag tycker att när folk rollspelar ut karaktärers konversationer så är det oftast tråkigt. Inklusive mig själv så är 99% av spelare är inte kapabla att spontant komma på intressant och rolig konversation.
Det blir ofta krystat eller drar ut på tiden.
I min tanke så är en rolig diskussion eller konversation på samma nivå som det man hittar i en bok eller film, för det är den standard som vi jämför mot. För att nå det konstant skulle det krävas en grupp av professionella skådespelare som spelare och en regissör/författare som spelledare.
Brevity is the soul of wit.
Jag tycker man borde istället berätta i breda beskrivande drag hur ens karaktär beter sig och bara säga ett par meningar av faktisk dialog. Spelledaren avgör om det får den önskade utkomsten för spelaren eller inte, antingen i ett direktbeslut på känsla eller genom ett färdighetsslag från spelaren.
Spelledaren beskriver i breda drag hur hans spelledarperson reagerar och ger ett par meningar dialog tillbaka.
En hel konversation ska optimalt ta 2-4 minuter av rollspelande.
Man sparar de långa konversationerna som man rollspelar helt och hållet som sin karaktär till de stora ögonblicken, förräderiet från en gammal vän, den avgörande striden med antagonisten, etc.
Om inspiration slår en spelare och han spontat kommer på häftig konversation ska det självklart vara fritt fram att köra på det oavsett situationen. En väl levererad monolog eller dialog är en av det bästa sakerna inom rollspel, men det händer inte ofta. Det här är inte tänkt att hämma rollspelande, men att effektivisera och minimera de tråkiga bitarna av det.
Jag tror de flesta vet innan de börjar prata om de faktiskt har något häftigt de vill få fram, och om man inte har det så kör man på det här sättet för att komma vidare snabbt.
Det här är ett exempel på vad jag tycker kan vara bra konversation i rollspel, man bör ha det lite längre med introduktioner, avsked och lite annat som får det att låta mer naturligt mellan 2 personer, men jag vill bara visa uppbyggnaden och orkar inte ta med det i exemplet:
Spelaren möter en rival gangsterboss, spelaren har satt upp ett bakhåll och han ska försöka lura rivalen att attackera spelaren med sitt gäng.
Spelare: Jag går upp till honom med ett hånleende, under konversationen så släpper jag några halvt dolda förolämpningar och hot för att få honom arg och ur balans. I en av förolämpningarna så får jag det att verka som att jag försagt mig och avslöjat vart mitt gängs gömställe är utan att märka det, egentligen så är det där som jag har satt upp mitt bakhåll. Jag säger nått i stil med, "Nya tider är på väg old timer, skräpet är på väg ut och jag är sophämtaren, kungen på tippen"
GM: Rulla för subterfuge.
Spelare: Jag lyckas.
GM: Bossen ger dig en blick av ilska men vid ditt försägande så börjar han istället le ett kallt leende. Han säger, "Ett råd från en äldre och visare person, fira inte dina segrar förrän du har segrat. Det kan hända att du kommer ångra dina ord."
Sen är det klart och man går vidare, istället för att spelaren ska haltande och omsorgsfullt formulera sig för samma resultat.
Sammanfattningsvis.
Jag tycker folk borde rollspela sina karaktärer, men att folk vet om det har något häftigt att rollspela i den situationen de är i. Om de inte har det borde det finnas ett smidigt sätt att fortfarande få häftigt innehåll samtidigt som det går snabbt att komma vidare i rollspelet.
Tankar?
* hur många andra tänker som jag,
* om min syn på rollspel är något värt att arbeta vidare på
* eller om jag borde ge upp och ansluta mig till det (i min uppfattning) mer vanliga sättet att spela rollspel på.
Gå gärna OT om ni vill.
Jag vill börja med att säga att jag inte tycker att folk spelar "fel" och att jag har "rätt".
Men jag tycker att när folk rollspelar ut karaktärers konversationer så är det oftast tråkigt. Inklusive mig själv så är 99% av spelare är inte kapabla att spontant komma på intressant och rolig konversation.
Det blir ofta krystat eller drar ut på tiden.
I min tanke så är en rolig diskussion eller konversation på samma nivå som det man hittar i en bok eller film, för det är den standard som vi jämför mot. För att nå det konstant skulle det krävas en grupp av professionella skådespelare som spelare och en regissör/författare som spelledare.
Brevity is the soul of wit.
Jag tycker man borde istället berätta i breda beskrivande drag hur ens karaktär beter sig och bara säga ett par meningar av faktisk dialog. Spelledaren avgör om det får den önskade utkomsten för spelaren eller inte, antingen i ett direktbeslut på känsla eller genom ett färdighetsslag från spelaren.
Spelledaren beskriver i breda drag hur hans spelledarperson reagerar och ger ett par meningar dialog tillbaka.
En hel konversation ska optimalt ta 2-4 minuter av rollspelande.
Man sparar de långa konversationerna som man rollspelar helt och hållet som sin karaktär till de stora ögonblicken, förräderiet från en gammal vän, den avgörande striden med antagonisten, etc.
Om inspiration slår en spelare och han spontat kommer på häftig konversation ska det självklart vara fritt fram att köra på det oavsett situationen. En väl levererad monolog eller dialog är en av det bästa sakerna inom rollspel, men det händer inte ofta. Det här är inte tänkt att hämma rollspelande, men att effektivisera och minimera de tråkiga bitarna av det.
Jag tror de flesta vet innan de börjar prata om de faktiskt har något häftigt de vill få fram, och om man inte har det så kör man på det här sättet för att komma vidare snabbt.
Det här är ett exempel på vad jag tycker kan vara bra konversation i rollspel, man bör ha det lite längre med introduktioner, avsked och lite annat som får det att låta mer naturligt mellan 2 personer, men jag vill bara visa uppbyggnaden och orkar inte ta med det i exemplet:
Spelaren möter en rival gangsterboss, spelaren har satt upp ett bakhåll och han ska försöka lura rivalen att attackera spelaren med sitt gäng.
Spelare: Jag går upp till honom med ett hånleende, under konversationen så släpper jag några halvt dolda förolämpningar och hot för att få honom arg och ur balans. I en av förolämpningarna så får jag det att verka som att jag försagt mig och avslöjat vart mitt gängs gömställe är utan att märka det, egentligen så är det där som jag har satt upp mitt bakhåll. Jag säger nått i stil med, "Nya tider är på väg old timer, skräpet är på väg ut och jag är sophämtaren, kungen på tippen"
GM: Rulla för subterfuge.
Spelare: Jag lyckas.
GM: Bossen ger dig en blick av ilska men vid ditt försägande så börjar han istället le ett kallt leende. Han säger, "Ett råd från en äldre och visare person, fira inte dina segrar förrän du har segrat. Det kan hända att du kommer ångra dina ord."
Sen är det klart och man går vidare, istället för att spelaren ska haltande och omsorgsfullt formulera sig för samma resultat.
Sammanfattningsvis.
Jag tycker folk borde rollspela sina karaktärer, men att folk vet om det har något häftigt att rollspela i den situationen de är i. Om de inte har det borde det finnas ett smidigt sätt att fortfarande få häftigt innehåll samtidigt som det går snabbt att komma vidare i rollspelet.
Tankar?