Nekromanti Är Science Fiction-freaks egentligen visionärer?

[seinet]

I den här artikeln nämns Star Trek och Enterprise's framdrivningssystem (som tydligen är baserat på antimateria). Även om idén om framdrivning med antimatera säkert kommit fram på andra håll är Science Fiction-serien det som inspirerat forskningen om antimateria som framdrivningsmetod.

Vad finns det då för andra science fiction-företeelser som har inspirerat forskningen och som kanske kommer att göra det? Jag tänker bland annat på cybertech, hur långt kommer det att dröja innan vi kan operara fast mekaniska ben på personer som till följd av sjukdom eller olycka har mist förmågan att gå.

Jag såg nyligen filmen Johnny Mnemonic igen, i den filmen har huvudpersonen ett minneschip inopererat i huvudet för lagring av data. I en sekvens av filmen läser en skanner av chipet och identifierar det som någon form av chip mot dyslexi, hur länge kommer det dröja innan vi med elektronisk hjälp kan påverka hjärnan direkt?

Vad är möjligt, vad är orimligt (ingenting är ju omöjligt).

/Seinet Wintermute - Har alldeles för tråkigt uppenbarligen

 

[Krille]

Nä

Egentligen är SF-freaks reaktionärer. SF är i grunden en rätt samhällskritisk genre. Cyberpunken är ju egentligen inte en vision av coola användarinterface och cybernetik, utan en mardrömsvision av åttitalets kapitalism på speed. Stiftelsetrilogin är ju egentligen inte en bok om galaxerövrande prylar, utan om hur imperier faller och eventuellt hur man lindrar fallet och bygger upp ett nytt imperium ur askan. Asimov skrev en rätt tänkvärd ståry om ett samhälle där hushållsmaskiner (dvs robotar) blivit så praktiska att man föredrog deras sällskap kontra riktiga människors sällskap, en tanke som idag blir mer och mer aktuellt i form av virtuella världar och internet. Och Philip K Dicks idéer om problem kring artificiella personer eller Clarkes funderingar kring faran med artificiella intelligenser ska vi inte heller glömma.

Vad som är rimligt handlar mer om ekonomi. Det finns massor med coola saker som man skulle kunna göra idag, men som det inte finns ekonomi för. Dr Moller har visat att det är praktiskt möjligt att bygga en flygande bil - äntligen, efter femtio år - men det finns ingen ekonomi för det i nuläget.

Däremot så är science fiction mästare på att plocka fram bortförklaringar. Star Treks antimateria är ett typexempel: man behövde ett framdrivningssystem som inte tog 50 000 år på sig för att nå närmaste stjärna, och därför hittade man på ett antimateriedrivet warpsystem som bortförklaring att man kunde göra det en gång i veckan istället.

Mitt favoritexempel på den punkten är Star Treks snäckskalsliknande kommunikator. Då den designades så såg den cool ut och var praktisk. Frågan är om dagens nallefoner har samma design på grund av Star Trek, eller om det helt enkelt är så att det är en praktisk design. Det finns ju egentligen inget krav för att de ska se ut precis så.

Minority Report har något liknande: en liten hörsnäcksliknande sak som Max von Sydow stoppar i örat för att prata i telefon. Min chef har en blåtandspryl som är snuskigt lik den. Den stoppas i örat, har en liten mikrofon framåt och blinkar betryggande blått. Den behöver iofs resten av telefonen inom någon meter eller två, men frågan är hur lång tid det tar innan nallefonen faktiskt är den blåblinkande apparaten i örat tack vare smidig röststyrning. Min gissning är ca 2010.

 

[Olle Linge]

Medhåll

Jag hade tänkt att skriva något åt det hållet Krille skrev, men eftersom han nu gjort det så bra tänker jag inte ens försöka. Det finns visserligen undantag, där SF kan användas för att utforska vetenskapliga områden. Arthur C. Clarke - The Fountains of Paradise kanske kan vara ett bra exempel på detta. Nu är det kanske inte så nära i tiden att bygga en rymdhiss, men det är ändå det som är fokus på romanen.

Kanske är jag dåligt lämpad att tala om undantag, eftersom jag inte gillar den typen av SF vidare mycket. Det vore kul om det finns någon annan som verkligen gör det och kunde redogöra för några mer jordnära exempel?