Nekromanti Äventyr för en char?

[rks]

Jag söker ett (gratis) äventyr för en enda char. Det rör sig om en person som spelar en warlock (lvl 4, med see the unseen, baleful utterance och sickening blast) som gärna vill pröva på att spela ensam. Kanske något kort. Någon som vet något bra ställe där jag kan hitta inspiration eller till och med gratis saker?

Jag kan gärna koka ihop något själv, men tycker det är ruskigt svårt att balansera sådana saker. En char - ett save och fail kan då betyda döden liksom...

Har någon försökt avkoda några av de många modulerna som finns till Neverwinter Nights? Det spela i 3.0, för all del, men är i vart fall till för en char i taget.

 

[olaberg]

För det första: Det _ska_ vara dödligt att ge sig iväg ensam. Överlevnadsgraden höjs med strategiskt samarbete, no less.

(jag är personligen inte förtjust i att som DM leka curlingförälder och se till att figurerna hela tiden utsätts för lagom farlighet. Spelaren ska använda sitt kunnande och omdöme för att inte ge sig till att strida med vadsomhelst).

Men till frågan, spännande utan att vara dödligt: Sätt hp-farligheten till mycket låg (liten koboldhåla?). Använd annan farlighet (risken att behöva bränna för mycket/många magiska pryttlar t ex).

Utforma äventyret kring en klurighet/gåta. Om spelaren är korkad = många fajter. Om spelaren är smart = få fajter.

Man kan t ex bygga så att kobolderna vill kidnappa men inte döda figuren, eftersom figuren har någon hake på kobolderna. Figuren kanske kan trolla på ett sätt som kobolderna kan ha nytta av. Kobolderna vill kanske sluta ett avtal med figuren.

Figuren ska kanske försöka fly ur fångenskapen. Kanske genom att försöka uppvigla kobolderna mot varandra.

Bara några ideer.

 

[Pom]

Ensamdödligheten [lite OT]

För det första: Det _ska_ vara dödligt att ge sig iväg ensam. Överlevnadsgraden höjs med strategiskt samarbete, no less.

(jag är personligen inte förtjust i att som DM leka curlingförälder och se till att figurerna hela tiden utsätts för lagom farlighet. Spelaren ska använda sitt kunnande och omdöme för att inte ge sig till att strida med vadsomhelst).

Jag håller normalt med om det du skriver i parentesen. Det ger trovärdighet åt kampanjen och hindrar också idiotier som att stadsvakter och banditer tycks levla i ungefär samma takt som PC.
Men jag gör ibland undantag när det gäller ovana spelare, level 1 karaktärer och när det är solospel.

Ovana spelare och förstanivåare kan vi lämna därhän här, men varför tycker jag att DM har ett större ansvar för lagom farlighet vid solospel än annars? Helt enkelt för att allt tar slut om karaktären dör. Inte bara kampanjkontinuiteten utan hela spelmötet.
Visst kan man dra igång det igen: någon NPC förbarmar sig och uppväcker, kampen går vidare i spökform eller i dödsriket, men då måste ju ändå DM curlingföräldra sig, fast som skadekontroll i efterhand.

 

[olaberg]

Re: Ensamdödligheten [lite OT]

Mmm. Med den lilla skillnaden att spelaren lärt sig något nytt på vägen.

Man kan också se det som att spelaren har ansvar för att figuren inte springer för långt ner i labyrinten / för långt ut i skogen.

Hursomhelst, ensamäventyr är speciella, med en speciell känsla.

Det viktiga för den känslan är att något faktiskt står på spel (behöver inte vara figurens liv), men också naturligtvis att spelarens strategi måste vara annorlunda.