Re: Första Snön (Varning för grymhet)
Har jag berättat om Första Snön, nångång? (Det har jag). Hon är med i min långkörarkampanj fortfarande, och jag tycker väldigt mycket om henne. Hennes historia kunde kanske ge dig, Targon, någon slags äventyrsuppslag....fast visst nej, sex och sånt existerar ju inte i din kampanjvärld. Just det ja.
Nåja...jag berättar iallafall.
Allt började med att jag tänkte ge spelarna ett nytt psykfall att ta sig an, en liten moralkaka kan man säga. Under spelmötet, som hölls nångång i oktober förra året av det här forumet att dömma, blev rp:na, som för tillfället befann sig i Sunari, inbjudna till grabbmiddag hos några gamla thism-vänner i Kini'an Tenev' Coron. En av dessa, gängets "ledare", kan man säga, förlorade armen i en strid med hénéa och hatade dem abnormt intensivt. Nå, nu till saken. Under middagen talades det lite kryptiskt om "speciell underhållning", och när denna "underhållning" slutligen släpades in var det tänkt att rp:na skulle bli lite chockerade. (det bidde de). Underhållningen bestod nämnligen av en naken, blodig och sönderslagen hénéaflicka som fallit ned i en fångstgrop och skadat sig, och blev tillfångatagen av hénéahataren. Hon hade hållits fången och blivit misshandlad, våldtagen, plågad, förnedrad, etcetc av thismalverna i uppemot en månad, och var helt förstörd både fysisk och psykiskt. Min tanke var att hon, medan thismalverna började "leka" med henne, skulle kasta tårfyllda blickar mot rp:na, och att de någonstans djupt in i hennes kastanjebruna. rödgråtna ögon skulle se en svag strimma hopp lysa, ett rop på hjälp. Riktigt så långt behövde jag dock inte gå. Den ena av rp:na, Tenavron, vill jag minnas lämnade festen omedelbart i protest mot det hela, medan den andra, Tethorahil, fullkomligen exploderade av vrede och kastade sig på 'henéahataren'. Tethorahil övermannades och slängdes ut, men hann möta henéaflickans tårfyllda blick, och svor för sig själv att rädda henne. Han utmanade 'henéahataren' på duell om henéaflickan, och vann denna- fienden fick ge sig tillslut, då Tethorahil var så fast besluten att vinna att han slogs trots en lätt lungskada som han tillfogats tidigare i duellen.
Rp:na bar hem den svårt medtagna henéaflickan till sig för vård, och tvingades på vägen se hur hon kräktes upp en del av sitt eget öra, som 'henéahataren' skurit av och tvingat i henne. (Jag vill minnas att jag fick Tethorahils spelare Warth att gråta i den scenen). Hon var även i övrigt mycket svårt skadad, med ett groteskt brännsår på kinden (nedtryckt i vaxljus) och avskurna hälsenor - det senare lyckligtvis skador som en god vän till rp:na (duktig helare) förmådde göra något åt. Hennes kropp läkte omsider, men det var värre ställt med hennes psyke. Jag måste återge en av de första scenerna där hon kommunicerade med någon av rp:na, ty det är ett av mina bästa spelminnet någonsin.
Lycans rp, Tenavron, kom in i henéaflickans, som tydligen hette Första Snön, rum för att ge henne lite soppa. Det var någon vecka efter hennes befrielse, och tidigt på vintern - snö hade börjat falla utanför husets fönster. Hon låg på sidan i sängen, med den oskadade kinden (hon hade, som sagt, ett stort brännsår på den högra) mot kudden och tårar i ögonen, och tycktes titta bort mot fönstret.
"Snö", sade hon tyst sedan Tenavron satt sig bredvid henne med soppskålen.
"Ja, snö", konstaterade Tenavron. Första Snön tittade försiktigt mot honom.
"Första snön?", frågade hon med lite ostadig röst.
"Första snön". Tenavron nickade och log blekt. Detta var flickan han någon vecka tidigare erbjudit sig att döda, om hon inte längre ville leva. Nu kunde han inte ens tänka tanken längre.
Tja...där avslutar jag Första Snöns historia för denna gång. Hon skämdes över vad som hänt, och ville inte återvända till sitt eget folk i Hen'aiy när hon tillfrisknat. Rp:na hade inte hjärta att tvinga henne tillbaka till hennes hem, och lät henne slå följe med dem i stället. Hon utvecklades mycket under kampanjens gång, och blev senare olyckligt förälskad i Tethorahil, som redan var gift. Nu har Tethorahil emellertid utgått ur kampanjen, och Första Snön verkar ha kommit över honom- men hon är väldigt bra på att dölja sina känslor och hålla dem inom sig tills de exploderar som en liten ångestbomb. Time will tell.
Tja...vad ville jag säga med det här, egentligen? Att Första Snön är ett enastående starkt, emotionellt, tragiskt och moraliskt utmanande uppslag, helt enkelt. Från början var det mest tänkt som ett sätt att sätta rp:nas moral på prov - hur reagerar de egentligen, när den obehagliga 'överraskningen' på festen avslöjas? Hjälper de den oskyldiga henéaflickan, eller struntar de i henne? (Om det senare inträffar, byt spelgrupp- spela inte med sådana omänskliga hjärtlösa svin). Lyckas de befria henne, och rädda henne till livet? (Hon är som sagt var rätt illa medtagen när hon först dyker upp). Och vad gör de sedan, om hon vägrar återvända hem? Stanna i Sunari bland en massa thismalver kan hon knappast. Det kan onekligen bli intressant att se vad som händer. Jag tyckte iallafall att det blev det.
Det kan också vara värt att fundera på om 'henéahataren' och hans gäng bör ställas till svars på något sätt, och om de egentligen begått något brott- vad skulle myndigheterna i Sunari ha för syn på saken? "Det var ju bara en henéa", liksom. I min kampanj går 'henéahataren' ostraffad än idag.
- Ymir, som lät Första Snön bli kysst på kinden (den ärrade) under en bröllopsfest förra spelmötet. Hon blev så glad...