Nekromanti Äventyr med en djupare innebörd

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,480
Location
Kullavik
Funderar över äventyr där skribenten har haft en tanke om en djupare innebörd och kanske dolt budskap. Mutant År Nolls olika kampanjer kan ju tex. ses som samhällskritik (djurförsök, miljöförstöring, kapitalism, fascism osv).

Vad ser du för motsvarande kopplingar i andra rollspel och andra äventyr? Handlar Symbaroum egentligen om oljekonsumtion och KULTs Oakwood Heights om kritik mot dödsstraff?
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,531
Är inte Mutant: Undergångens Arvtagare en kritik mot klassamhället i stort? Eller drar jag för stora växlar på det?
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,531
Tittar man i White Wolf finns en del ganska uttalad kritik mot ganska mycket. Framför allt gamla Werewolf nästan uttryckligen förespråkar någon sorts antikapitalistisk primitivism, där onda andar manifesteras som miljöförstöring och onda företag. "Lev i harmoni med naturen och förstör den inte", men subtilitetsnivån är... inte så mycket att hänga julgranen.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Jag vet inte om Rotsystem räknas, riktigt... Jag menar, att det spelet handlar om en kamp mot naturen är ju inte så mycket underförstått som det är... förstått, bara. Hela grunden till spelet handlar ju om min avsky mot romantisering av naturen... Så kanske lyckades jag där skapa ett spel som var mindre subtilt än t.om. Werewolf.

More than Human är i grunden ett spel om att försöka hitta sin plats efter att föräldragenerationens revolution misslyckats.

Evolutionens Barn är en anime-version av Venus är vår... Hela spelvärlden är en kritik av det västerländska kapitalistiska samhället där sweatshops och annat som är nödvändigt för att väst ska funka göms undan.

"Djupare" innebörd vet jag inte, men jag skapar i princip bara spel som har politiska budskap och inbyggd samhällskritik. Jag har supersvårt för tanken att skapa saker utan en tanke bakom, det verkar... intellektuellt slappt på något sätt.

Och alla verk har ju såklart symbolik i sig. Så gör man det inte medvetet så gör man det omedvetet, och då kan det ju råka bli så att man reproducerar saker man egentligen inte alls vill reproducera. Så jag tycker generellt att det är bättre att skapa med intention, med ett kritiskt öga och med en aktiv tanke på vilka politiska, filosofiska och ideologiska idéer man torgför...
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,480
Location
Kullavik
Khan;n300703 said:
Är inte Mutant: Undergångens Arvtagare en kritik mot klassamhället i stort? Eller drar jag för stora växlar på det?
Jag håller med även om frågan är hur mycket man egentligen gömmer det. Rasism, främlingsfientlighet och rena utrensningar är ju också nyckelbudskap (även om de inte göms).
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,480
Location
Kullavik
Khan;n300709 said:
Tittar man i White Wolf finns en del ganska uttalad kritik mot ganska mycket. Framför allt gamla Werewolf nästan uttryckligen förespråkar någon sorts antikapitalistisk primitivism, där onda andar manifesteras som miljöförstöring och onda företag. "Lev i harmoni med naturen och förstör den inte", men subtilitetsnivån är... inte så mycket att hänga julgranen.
Samma med Symbaroum tänker jag...
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,480
Location
Kullavik
Funderar på om Mutant Maskinarium egentligen handlar om religion. Att man från början bara lyder utan att tänka, men att människan alltmer frigjort sig från detta och blivit självständig och ifrågasättande.
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,480
Location
Kullavik
krank;n300711 said:
Jag vet inte om Rotsystem räknas, riktigt... Jag menar, att det spelet handlar om en kamp mot naturen är ju inte så mycket underförstått som det är... förstått, bara. Hela grunden till spelet handlar ju om min avsky mot romantisering av naturen... Så kanske lyckades jag där skapa ett spel som var mindre subtilt än t.om. Werewolf.

More than Human är i grunden ett spel om att försöka hitta sin plats efter att föräldragenerationens revolution misslyckats.

Evolutionens Barn är en anime-version av Venus är vår... Hela spelvärlden är en kritik av det västerländska kapitalistiska samhället där sweatshops och annat som är nödvändigt för att väst ska funka göms undan.

"Djupare" innebörd vet jag inte, men jag skapar i princip bara spel som har politiska budskap och inbyggd samhällskritik. Jag har supersvårt för tanken att skapa saker utan en tanke bakom, det verkar... intellektuellt slappt på något sätt.

Och alla verk har ju såklart symbolik i sig. Så gör man det inte medvetet så gör man det omedvetet, och då kan det ju råka bli så att man reproducerar saker man egentligen inte alls vill reproducera. Så jag tycker generellt att det är bättre att skapa med intention, med ett kritiskt öga och med en aktiv tanke på vilka politiska, filosofiska och ideologiska idéer man torgför...
Ja, som du skriver så behövs det kanske ett symbol-budskap för att ett spel (eller äventyr) överhuvudtaget skall kännas intressant att göra (och intressant att spela), men jag är tveksam till att många har det, utan där handlar det bara om ont och gott.
 

CapnZapp

Myrmidon
Joined
3 Apr 2008
Messages
4,015
Jag vet varför Mutant Undergångens Arvtagare skrevs, men det känns mycket luddigare i fallet Symbaroum.

Sure, "revenge of the trees" Avatar style, but det kan ju inte vara hela svaret.

Jag har alltid haft för mig att vi får veta mer när väl alla sju(?) delar av äventyrs-"trilogin" är publicerad...?
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Henke;n300724 said:
Ja, som du skriver så behövs det kanske ett symbol-budskap för att ett spel (eller äventyr) överhuvudtaget skall kännas intressant att göra (och intressant att spela), men jag är tveksam till att många har det, utan där handlar det bara om ont och gott.
Jag menar ju att "ont och gott" i allra högsta grad är både politiska och filosofiska. Om inte annat säger man ju då att det existerar just "ont" och "gott", något en del av oss inte alls håller med om. Dessutom säger man ju alltid en del om exakt VAD man anser vara "ont" och vad man anser vara "gott". Plus att man ju säger en hel del genom vad man väljer bort att visa.

Så oavsett författarens intention menar jag att alla kulturella verk innehåller värderingar och symbolism. Det är bara det att ifall det inte är medvetet gjort så finns det alltid risk att man, som sagt, råkar reproducera normer och strukturer man kanske inte alls tänkte på.

Som att "fula = onda" till exempel, eller "kvinnor är svaga och väna och behöver räddas" eller "personer med svart hud är korkade" eller "utlänningar är farliga"...
 

CapnZapp

Myrmidon
Joined
3 Apr 2008
Messages
4,015
krank;n300770 said:
Så oavsett författarens intention menar jag att alla kulturella verk innehåller värderingar och symbolism. Det är bara det att ifall det inte är medvetet gjort så finns det alltid risk att man, som sagt, råkar reproducera normer och strukturer man kanske inte alls tänkte på.

Som att "fula = onda" till exempel, eller "kvinnor är svaga och väna och behöver räddas" eller "personer med svart hud är korkade" eller "utlänningar är farliga"...
Just dessa fyra är väl inte alltför vackra. Men generellt är det viktigt att komma ihåg att även om du har rätt (vilket du har) ska det inte tas som intäkt för att inte skriva verket. (Om jag censurerar mig själv pga rädsla för att framstå som politiskt inkorrekt är det en värre förlust än om du råkar läsa om något som förargar dig)

Sedan är min hobbyteori att fantasy som genre är grundad på och lever av fördomar och stereotyper. Hela anledningen till alver eller orcher är ju just att kunna utforska historier som, om de berättats om utlänningar eller fula, hade skapat uppror. Lite som fabler - genom att berätta en historia om djur slipper man fokus på deras mänskliga egenskaper.

Orcher existerar så hjältarna kan slå ihjäl dem utan de samvetskval som kunnat uppstå om det varit indianer (eller skåningar) man slagit ihjäl.

Det är inget fel på att slå ihjäl orcher just för att de är fula. Annars tar man livet på lite väl stort allvar.

Likaså kan jag njuta av en westernhistora där hjälten räddar kvinnan just innan hon blir överkörd av ett tåg, utan att irritera mig på hur berättelsen eventuellt cementerar könsroller.* Eller hur de slemma apmännen tänker förlusta sig på den yppiga prinsessan, men Kånan kommer dit i tid, och hon förlustar sig på honom istället.

Lång historia kort: värderingar, strukturer och fördomar ska inte undantagslöst undvikas eller fördömas. Ibland kan de bidra till en bra historia (där "bra" inte enbart täcker in nobelprisbra, utan även "pulpy bra" eller "sleazy bra") - utan att författaren därmed ska behöva utstå beskyllningar för att personligen bejaka dessa symboler och normer.
 

CapnZapp

Myrmidon
Joined
3 Apr 2008
Messages
4,015
*) Jag kan förvisso också njuta av den medvetna kommentaren - exempelvis när den kvinnliga roboten som räddar en man undan en hel stad som rullar fram på rälsen runt hela Merkurius i SF-boken vars namn just nu undgår mig.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
CapnZapp;n300772 said:
Just dessa fyra är väl inte alltför vackra. Men generellt är det viktigt att komma ihåg att även om du har rätt (vilket du har) ska det inte tas som intäkt för att inte skriva verket. (Om jag censurerar mig själv pga rädsla för att framstå som politiskt inkorrekt är det en värre förlust än om du råkar läsa om något som förargar dig)
Jag håller, som du kanske vet, verkligen inte med här.

Först och främst är jag verkligen inte med på det här romantiserandet av det s.k. "fria skapandet". Jag ser inget positivt i det gränslösa, det ofiltrerade. Så jag tycker inte att det nödvändigtvis är en förlust ifall ett verk som faktiskt mest gör världen sämre inte blir skrivet eller inte sprids eller modifieras innan det lämnar skaparens hjärna. Självcensur är en viktig del i allt skapande, anser jag. Oavsett om det handlar om att hålla sig till en dramatisk struktur eller om det handlar om att undvika att reproducera rasism.

Sedan tycker jag att det är viktigt att påpeka att när man talar om motivationer till självcensur så bör listan inte bara inkludera "rädsla att framstå som politiskt inkorrekt", utan även "ovilja att oreflekterat reproducera värderingar man inte vill stå för". Jag lever trots allt i ett samhälle som (i mina ögon) genomsyras av sexistiska och rasistiska värderingar. Självklart har även jag en massa omedvetna sådana. Det gör att jag, som antirasist och feminist, ändå löper stor risk att reproducera saker jag egentligen känner att jag inte vill stå för - om jag inte aktivt självcensurerar. Jag har också tack och lov en hel del korrläsare som brukar vara bra på att fånga upp sådana saker. Jag är trots allt en på många sätt privilegierad vit man som utan problem kan passera som hetero - det finns många saker som jag helt enkelt har svårt att se pga detta.

CapnZapp;n300772 said:
Sedan är min hobbyteori att fantasy som genre är grundad på och lever av fördomar och stereotyper. Hela anledningen till alver eller orcher är ju just att kunna utforska historier som, om de berättats om utlänningar eller fula, hade skapat uppror. Lite som fabler - genom att berätta en historia om djur slipper man fokus på deras mänskliga egenskaper.

Orcher existerar så hjältarna kan slå ihjäl dem utan de samvetskval som kunnat uppstå om det varit indianer (eller skåningar) man slagit ihjäl.
Jag är till 100% med på din hobbyteori, där. Jag håller helt med. Men för mig är det inte något som gör fantasyn bra, utan snarare en av de saker som gör att jag värjer mig från en hel del fantasy - jag tycker helt enkelt väldigt, väldigt illa om de värderingar som ges uttryck för, och att man maskerat indianer som "orker" gör ingenting för att minska mitt ogillande. Eftersom alla är med på vilka stereotyper som används och ungefär vad de motsvarar i verkligheten så är det fortfarande attityder och åsikter som reproduceras - och som jag gärna motverkar så gott jag kan. Fantasyn som tunnt alibi för att få ha kvar ett gäng i mina ögon direkt skadliga typer av berättelser funkar helt enkelt inte för mig, alls.

Det finns absolut fantasy jag gillar. Men det är generellt sådan fantasy som ifrågasätter just de klassiska stereotyperna och klichéerna och inte bara reproducerar rasistisk blodtörstighet, nationalism, blodsmystik och så vidare.

CapnZapp;n300772 said:
Det är inget fel på att slå ihjäl orcher just för att de är fula. Annars tar man livet på lite väl stort allvar.

Likaså kan jag njuta av en westernhistora där hjälten räddar kvinnan just innan hon blir överkörd av ett tåg, utan att irritera mig på hur berättelsen eventuellt cementerar könsroller.* Eller hur de slemma apmännen tänker förlusta sig på den yppiga prinsessan, men Kånan kommer dit i tid, och hon förlustar sig på honom istället.
Det är möjligt att jag "tar livet på för stort allvar". Kanske är det för att min upplevelse av den värld jag lever i är att den är en fruktansvärd träskmark av rasism, sexism, våld och irrationalitet. Visst kan jag uppskatta galghumor, men i sådan finns det ändå alltid en vass underton av att "ja, vi vet att världen är helt fucked up och allt är åt helvete". När det gäller bara rent runtgrisande i allt som är fruktansvärt och dåligt och allt som dagligen ger mig en allt sämre tilltro till människor i allmänhet så blir jag mest frustrerad.

Jag gillar också en hel del media som är... problematisk. Men jag tycker att det är bra mycket lättare (och bättre) att erkänna att de sakerna är problematiska än att låtsas som att de tillför något och är något bra. Jag kan stänga av hjärnan MEDAN jag tittar på en riktigt dum actionfilm, utan att försöka mörka actionfilmens taffligare delar efteråt, eller försvara sagda delar i diskussioner. Det går utmärkt att både njuta av ett stycke kultur OCH se det med kritiska ögon.

CapnZapp;n300772 said:
Lång historia kort: värderingar, strukturer och fördomar ska inte undantagslöst undvikas eller fördömas. Ibland kan de bidra till en bra historia (där "bra" inte enbart täcker in nobelprisbra, utan även "pulpy bra" eller "sleazy bra") - utan att författaren därmed ska behöva utstå beskyllningar för att personligen bejaka dessa symboler och normer.
Jag håller verkligen inte med. Bejakar man i sin historia skitdåliga värderingar så får man köpa att folk påpekar det. Då kan man försöka motivera varför de var nödvändiga i det sammanhanget, eller visa hur man använde dem för att dekonstruera något, eller bara hålla tyst. "För att det blev en bättre historia av det" är dessutom i princip aldrig sant - historien kanske "känns bra i maggropen" men då är det ju bara för att man själv redan har de där värderingarna någonstans inom sig, och att de knyter an till det man har inom sig. Och det är ju inte något bra i mina ögon, utan något dåligt - det är ju just det jag talar om när jag säger att man råkar reproducera och förstärka åsikter och värderingar man egentligen inte alls vill reproducera eller förstärka.

Om de problematiska grejerna inte slog an i något problematiskt inom en själv så skulle man ju inte reagera positivt på dem. Det är ju att man associerar till dem positivt, ger dem en positiv känslomässig laddning, som gör att de får historien att "kännas bra". De är bekanta, kända, bekväma. Och det är ett problem att de är det.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,523
Location
Göteborg
Jag tycker att en bra poäng med rollspel är att man kan lyfta frågor och låta spelarna undersöka dem på ett effektvt sätt, till och med bättre än andra typer av media. Jag kan skriva spel och scenarier som oundvikligen tar upp och ställer frågor om teman jag finner intressanta, och därmed tvingar spelgruppen att ge ett svar, om än ett flyktigt sådant. Det är ju till och med hela tanken bakom Story Now-spel. Jag levererar inte svaret på frågan. Spel som kommer med färdiga svar finner jag generellt mindre intressanta. I Anatman tar jag upp en hel del intressanta frågor, och en del av dem är politiska. Men det finns inga svar. Istället gör regelsystemet att du konstruerar en värld enligt vissa principer och sedan ställer den frågan "Hur fungerar den här världen? Vad skulle kunna gå fel i en sådan värld? På vilka sätt är den bra? På vilka sätt är den dålig?". Vi spelar och gestaltar människoöden i den här världen, och säger därmed något om hur det skulle kunna vara att leva i den.

Folk tenderar ju i vilket fall som helst att tolka in sina egna budskap i ett verk, så man kan lika gärna göra det till en feature. :) Oavsett hur mycket MÅ0 eller Werewolf jag skulle spela så har jag svårt att tro att de skulle kunna få mig att tycka illa om kapitalism, liksom. Jag hamnar bara i försvarsläge. Men ett spel som lägger upp saker på ett mer nyanserat sätt, som ställer frågor och låter mig utforska dem själv, det är ett spel som kan förändra hur jag ser på världen (och jag vet att det kan ske, för en kompis har sagt det om två spel jag har skrivit!).
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,480
Location
Kullavik
Genesis;n300789 said:
I Anatman tar jag upp en hel del intressanta frågor, och en del av dem är politiska.
Anatman? Är det något jag missat? :)
 

Bolongo

Herr Doktor
Joined
6 Apr 2013
Messages
4,274
Location
Göteborg
Henke;n300830 said:
Anatman? Är det något jag missat? :)
Tja, uppenbarligen har Genesis skrivit ett spel om att jaget är en illusion. Hur han får det att bli politiskt vet jag inte. Men det låter spännande.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,529
Jag har aldrig skrivit ett politiskt äventyr. Speciellt inte en konservativa hämndfantasin till Vampire där man är pilarna Gud avfyrat mot världen för att rensa ut de som inte förtjänar att leva. Eller ett äventyret där man är fördömda socialarbetare som försöker använda sina övernaturliga krafter för att faktiskt ge människor det de behöver i ett nyliberalt skit system.
 

clarence redd

FrostByte Books
Joined
23 May 2014
Messages
1,751
Location
Göteborg
Odd Soot handlar om att vara kroniskt sjuk, fysiskt och/eller själsligt. Det händer mycket annat i spelet, men rollpersonerna blir smittade förr eller senare. När Soten väl har fått grepp om någon så börjar det gå utför - olika snabbt beroende på hur väl man tar hand om sig.

Grundkonceptet i spelet - att bota Soten - blir då en personlig angelägenhet och framåtrörelsen i spelet kommer väldigt naturligt.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,523
Location
Göteborg
Henke;n300830 said:
Anatman? Är det något jag missat? :)
Ett spel jag försökt göra i många år, utan att få till det, men nyligen lyckats hitta rätt format på. Det är typ … transhumanistisk identitetspunk? Oklart om det blir publicerat, men det går alldeles utmärkt att spela det i indierummet på GothCon eller LinCon. :)
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,480
Location
Kullavik
Genesis;n301024 said:
Ett spel jag försökt göra i många år, utan att få till det, men nyligen lyckats hitta rätt format på. Det är typ … transhumanistisk identitetspunk? Oklart om det blir publicerat, men det går alldeles utmärkt att spela det i indierummet på GothCon eller LinCon. :)
Jag gör en mental notering av detta inför påsken på Gothcon :)
 
Top