Som redan konstaterats går det förstås emot texten att preppa ett äventyr… men alla gör som de själva vill osv och det är ju förutsättningen för din fråga.
Det jag tycker är coolast med AW är relationerna mellan rollpersonerna och att rollpersonerna har egna starka agendor som kan få skavas och omtolkas i kontakt med varandra på olika sätt. Rollpersonerna är movers och shakers, och utan konkurrens de verkliga huvudrollerna- Rollpersonerna kan alliera sig, bli dödsfiender, försonas, alliera sig igen, bli dödsfiender igen… osv. Rollpersonernas integritet behöver sällan (jag menar egentligen aldrig, men med brasklappen att alla spel går att göra sönder om en verkligen försöker) kompromissas för storyn därför att rollpersonernas integritet är storyn.
Poängen med ovanstående är att försök i möjligaste mån behålla det. Jag har spelat AW (ex första gången jag SL:ade minns jag tydligt) där spelarna inte greppade den principen alls, höll ihop som ett äventyrargäng förväntade sig att lösa mina klurigheter tillsammans osv och där jag helt saknade självförtroende för att använda verktygen som spelet ger för att lösa upp det där. Som jag minns t.ex det så bespottade tremulus är det lite samma grej där att rollpersonerna tillsammans mot… ja vad det nu är. De där erfarenheterna har varit dåliga. Jag har inte tyckt det blivit bra och spelarna jag försökt frälsa in i AW-himlen (det var länge sen, ok?) har i bästa fall tyckt spelet var OK men konstigt. Summa summarum: Rollpersonerna mot världen blir i mina ögon inte bra för någon.
Om du måste preppa, preppa hot skulle jag säga, vid behov med klockor, custom moves och hela köret. Undra över hur RP kommer reagera, men ha ingen förutfattad idé om det (detsamma gäller egentligen SLP:er också). Låt det bara komma.