Nekromanti Äventyrsdröm:

Bunny

Crazy like a fool
Joined
15 Oct 2002
Messages
2,953
Location
Knivsta
Tidpunkt: inatt
Var: hemma

Det började med att jag kastade mig ut ur deras tempel. Jag dök ner i den iskalla vallgraven och försökte förgäves ta mig upp längst den branta brinken på andra sidan. När de kom och letade efter mig lyckades jag gömma mig bakom en rot.

För att ta mig därifrån låtsades jag att jag var en av dem. En av behövde jag slå följe med, och han och de andra var fenomenalt starka och åldrades inte. Vi tog oss igenom ett kontorskomplex i stål och glas där rulltrappor ledde åt alla håll. Vi vanliga hade inte åtkomst där. Han ställde prövande frågor, jag ljög och var vag. Orden var en kamp om livet; jag var inte en av dem. Han skämtade att jag var en oförståndig yngling, men följde mig hem och gick igenom min dator för att avslöja min bluff. Jag flydde. I tunnelbanan kom jag undan.

Återigen var jag på deras territorium. I anslutning till ett av våra köpcentrum låg deras egna komplex. De föredrar sitt eget sällskap, de eviga. Deras hemlighet är något i deras mat och dryck, som gör dem enastående. Jag gick förbi caféer, ett spa, ett yogarum. Snart var jag jagad igen. De är besatta av yttre skönhet och inre hälsa. Alla klär sig i high fashion. Deras yogarum; perfekta kroppar i perfekt balans. På caféerna; lågmält skvaller mellan plastikopererade munnar till smaken av näpna drinkar. Jag stack ut, och de ville få bort mig.

Men något gick fel. Två unga tjejer jag slog följe med skulle till cafét för att beställa varsin sallad, men det där som är hemligheten i deras mat var slut. Folk blev oroliga, personalen nervös och urskuldande. En man slog sönder disken, hoppade över och började prygla caféinnehaverskan. Den ena tjejen ringde sin far, hon måste äta snart; pröva restaurangen istället. Där var det fullt tumult - gästerna hade gett sig på en ur personalen, en tryckte ner honom mot golvet och bröt hans arm.

De båda tjejerna var nu rädda och utlämnade. De omkring dem beter sig allt mer desperat. Pappa ringer, han har landat med helikopter på taket. Det var bara hans egna dotter som fick följa med; var och en för sig själv var som en självklarhet. Vad hände med den andra tjejen? Jag vaknar.

----

Det var den typen av dröm jag skulle vilja återkomma till. Jag har ibland äventyrsdrömmar, men sällan så här stilsäkra. Likt i en Bret Easton Ellis-roman gavs de eviga en kylig, nihilistisk, världsfrånvändhet. I deras modernisktiska palats rådde en påträngande mental istid, som speglades än tydligare när jag fick följa de unga tjejerna - lite tafatta och osäkra i allt det stilsäkra och tillrättalagda. När jag vaknade stod den övergivna av dem ensam kvar vid en öde helikopterplatta, den bilden kommer jag bära med mig.
 

Sapient

Swashbuckler
Joined
26 Mar 2011
Messages
2,492
Location
Stockholm
Det är intressant med drömmar.

Jag har också relativt ofta (en till ett par ggr. per månad) längre, episodiska drömmar med en hög grad av intern konsistens i handlingen, som kan variera från det helt absurda (som i förrgår, jagad av en hypnotiserad Edward Blom, som en del i en intrikat konspiration för att kidnappa åskådare till en liten grupp egocentriska performance-artister) till stories i tredje person (inte med mig som subjekt, eller ens med i handlingen).

Har faktiskt återanvänt ett par till scenarion eller äventyr i rollspel. (Men hittills varit för lat för att fullfölja dem som noveller eller liknande...)

Jag känner nästan ingen annan som kan återkalla mer än någon enstaka sådan dröm alls.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,523
Location
Göteborg
Tja, jag minns sällan mina drömmar, men när jag gör det är det relativt sällan jag själv är med i dem.
 

Bunny

Crazy like a fool
Joined
15 Oct 2002
Messages
2,953
Location
Knivsta
Sapient said:
Har faktiskt återanvänt ett par till scenarion eller äventyr i rollspel. (Men hittills varit för lat för att fullfölja dem som noveller eller liknande...)
Själv återvänder jag ibland i drömmen till drömmiljöer som jag lärt känna sedan många, många år tillbaka. I min äventyrsdröm ovan är tunnelbanan en sådan miljö - att det är Stockholms tunnelbana som åsyftas är ganska klart, med dess smutsiga kakel och spärrar, men förvrängt, med kulvertar och rulltrappor som leder åt alla håll i ett virrvarr. Där har jag tagit mig runt ganska många gånger vad det lider, även om det här var ett ganska kort besök.

För övrigt var det ganska vanligt att jag drömde om andra forumiter för några år sedan. Det var jag inte ensam om. Söker ni på forumitdröm här på OT-forumet så tror jag ni kommer få en del träffar - minns att Feuflux berättade om flera, och att Hjalle hade en jätterolig. Ett ganska intressant fenomen.
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,025
Location
Linköping
Jag stoppar in ett allmänt inlägg om drömmar här och hoppas ingen misstycker.

* Jag kan inte komma på en endaste dröm där jag själv inte varit "huvudrollen".

* Det är väldigt vanligt att det stoppas in vänner/kollegor/släkt/rollspelsfolk/gamla klasskamrater i SLP-roller, men ofta är det obekantingar (som jag för den delen kan känna i drömmen...).

* Om jag drömmer nåt otäckt (om det är varmt i rummet och jag vaknar av det så har jag ofta gjort det) så inser jag alltid i drömmen att det är en dröm och att det finns två vägar ut, och jag lyckas och alltid ta mig ut innan ondingen knivhugger mig eller vad som nu hotar. Det bästa sättet är att jag i drömmen bara tänker "det här är en dröm, vakna!", men ibland går inte det och då får man ta det otäcka... tar jag livet av mig i drömmen så vaknar jag. Det är så jag tolkar det iaf. Har t.ex. vaknat direkt efter att jag hoppat ut genom ett fönster på en vind. Drömmen bryts direkt när det är uppenbart att jag kommer dö, dvs landningen är inte med. Att vakna på det sättet är alltid sämre.
 

Sapient

Swashbuckler
Joined
26 Mar 2011
Messages
2,492
Location
Stockholm
Feuflux said:
(...)
* Om jag drömmer nåt otäckt (om det är varmt i rummet och jag vaknar av det så har jag ofta gjort det) så inser jag alltid i drömmen att det är en dröm och att det finns två vägar ut, och jag lyckas och alltid ta mig ut innan ondingen knivhugger mig eller vad som nu hotar. Det bästa sättet är att jag i drömmen bara tänker "det här är en dröm, vakna!", men ibland går inte det och då får man ta det otäcka... tar jag livet av mig i drömmen så vaknar jag. Det är så jag tolkar det iaf. Har t.ex. vaknat direkt efter att jag hoppat ut genom ett fönster på en vind. Drömmen bryts direkt när det är uppenbart att jag kommer dö, dvs landningen är inte med. Att vakna på det sättet är alltid sämre.
Dröminsikt. Det brukar jag ofta ha också, särskilt i sådana situationer du beskriver. Har till och med hänt att jag sagt till mig själv "det här var ju ovanligt löjligt, till och med för en dröm"... :gremsmile:
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,523
Location
Göteborg
Alltså, så fort man upptäcker att det är en dröm är ju PROBLEMET att man lätt vaknar av insikten. Att lyckas fortsätta drömma trots att man är medveten om det (klardröm) är ju typ det härligaste som finns. Total virtual reality. Jag har koreograferat actionscener med mig själv i huvudrollen under klardrömmar. Hur kul som helst.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Jag sysslar nästan bara med lucid dreaming; jag är medveten om att drömmen 'är en dröm och kan manipulera den efter önskemål. Önskemålen är ofta lite dimmiga, men det pausas, spolar, modifieras.

Däremot är drömmarna påfallande trista. En övervägande del är mest överdrivna replays av vanliga vardagssituationer. Resten är konstiga mashups som bara blir obegripliga och utan sammanhang när man försöker minnas dem i efterhand.

Men jag kommer sällan ihåg mina drömmar sådär exakt. Eller, när ag minns dem gör jag det ofta bara tillräckligt länge för att inse att de inte är värda att spara på...
 
Top