KH Äventyrskrokar

[afUttermark]

Precis innan spelarna vandrar över ett backkrön på den landsväg där de far hör de upprörda röster som högljutt tjafsar sinsemellan. På andra sidan i slutet av backen står en ek bredvid vägen. Eken markerar någonslags gräns mot en större dunge av sly, asp och lövträdsjox. Tre orcher drar i ett rep som ligger slängt över en tjock gren på eken. De är ifärd med att hänga en riddersman.

Om spelarna väntar ut det hängs - Carsten Hürgel af Viik
Orcherna vänder sig om och får se er på backkrönet en av orcherna lyfter ett jakthorn och blåser en signal.
Fem minuter senare dyker ytterligare tolv orcher upp ur snåren de har spjut och bågar och ser ut som spejare snarare än krigare.

Om spelarna skrämmer orcherna rusar de i väg in i snåren och blåser i hornet. Fem minuter senare återvänder 15 orcher.

Om spelarna dräper orcherna tyst och geschwint så är - Carsten Hürgel af Viik ytterst tacksam.
Spelarna ser att en av orcherna har ett mycket vackert jakthorn. Blåser man i det i en femhundra meters radie från eken dyker 12 spanar orcher upp.

- Carsten Hürgel af Viik- spjut och bucklare är borta han erbjuder spelarna två silverljusstakar och en solsymbol i guld om de hjälper honom att återta sina klenoder från ett orchockuperat kloster i närheten.

 

[afUttermark]

Den försmådda ankan
Spelarna sitter på ett värdshus/taverna vid bordet bredvid sitter en ung ankisk ädling och snyftar högljutt. Han är klädd i vackra kläder sydd med Gulltråd och pärlor.
Framför honom på bordet står en guldstatyett av Kastyke hållandes en tunna ( i storlek som en långburk)
Hans gråt blir högre och högre och till slut om ingen uppmärksammar honom kastar han sig över den minste i spelarnas gäng och skriar:
”Ve mig, ve den som olyckan bär, ve mitt hierta är krossat.”
Om spelarna bjuder in den sorgsna ankan och hör hans berättelse gå till a)
om man puttar bort ankan bryskt gå till b)
a) ” Jag var den lyckligaste av Silferniebbar, jag hade mitt liv utstakat för mig. Som äldste son skulle jag ta över min faders rörelse. Jag hade allt men sen kom hon och förstörde allt(högljudd snyft) Kusayla af Klitterhamn den förförerskan. Först slingrade hon sig in i mitt liv och jag älskade henne jag gjorde henne till min. Jag friade och hon gav mig denna morgongåva. (Han slår ut med armen och pekar på statyetten) Men ve och fasa igår såg jag den slinkan lämna min fars sovkammare med ruggad nackplym. Jag har inte modet att själv ge tillbaka den. Ni får ett guldstycke var om ni återlämnar statyn till henne. Hon är kapten på skutan Stormhäxan som ligger i hamnen. Jag ber er rädda mig från min brydsamma situation.

b) Med ett skutt hoppar han bakåt och ett leende krusar med ens det innan så ledsna anletet. ”Er kan man inte lura, vad sägs om att ge min syster den här statyetten(han pekar på statyetten)samma namn och samma skepp som ovan.

Den uppmärksamme äventyraren ser att ankans kläder är fejk.
Den märker att statyn är gjord av förgylld gips men ändå ganska tung.

om spelarna hamnar på skeppet med statyetten kommer silferniebb att skjuta personen med statyetten i hopp om att den krossas om den krossas kommer hundra asarga kargomteremiter släppas lösa på skeppet och gå bärsärk på allt av trä de kommer äta sönder skeppet och sen drunkna i havet.

 

[afUttermark]

Jag tycker jag ska ha extra beröm för jag skriver alla mina alster på iPhone så jag får typ tumkramp

 

[Leon]

Jag tycker jag ska ha extra beröm för jag skriver alla mina alster på iPhone så jag får typ tumkramp

Slit inte för mycket nu men det här är grymt!

 

[afUttermark]

Skördetid
När ni kommer fram till byn möts ni av en hop ungar. De skriker, tjoar och skrattar och föser er inåt i byn. Välkomna till festen skriker de.
I byns mitt står ett stort lövträd och under trädet är det dukat till fest. Bönderna sitter i sina finaste stassar. Kvinnorna har brokiga hattar och huvudbonader, männen har flätat in bjällror i skägg och hår.
Borden dignar av god mat och dryck i överflöd.
äventyrarna bjuds på de finaste bitarna av den slaktade kalven.Efter någon timma lägger ni märke till en bard en bit bort. Vid ett av borden sitter en ung man och spelar cittra och sjunger en uppsluppen visa på moreliska( välj valfritt språk som inte bönderna kan). Det är uppenbart att inte bönderna förstår sången som sakta ökar och blir allt mer intensiv. Sången handlar om en av spelarna den som utstrålar mest hjältemod spelarens namn skriks i refrängen. Snart skriker ett tjugotal strupar äventyrarens namn

den uppmärksamme spelaren lägger märke till att vissa av byborna dragit sig undan. Det finns inte längre några barn, gamla eller medelålders.
På festen finns bara ett tjugotal unga vuxna, en bard, en gigantisk minotaur kvinna klädd i fjällpansar med en rund Sköld och en slaga.

Musiken tystnar i ett crescendo av skrin.
Minotauren tar till orda: Jag Grasandra Gisslerskan förkämpe för Visha ger dig (hon pekar på en av spelarna avgörs med ett tärningsslag och behöver inte alls vara den som barden sjöng om) den tid det tar att räkna till tvåhundra, att förbereda dig på duell till döden.


Flyr spelarna jagas de.
Vid första dödsoffer avbryts jakten. Om spelarna inte förstår ritualen utan börjar ha ihjäl fler unga än vad Visha kräver. Dyker det upp medelålders med avståndsvapen

 

[afUttermark]

Karavanserajen Aftonskäran
Det är alldeles i skymningen som ni ser ner i den steniga dalen, marken har den där karaktäristiska lite roströda färgen som är så typisk för denna del av världen. I mitten av dalen ligger en stor karavanseraj på det som måste vara innergården sticker fyra dadelpalmer upp.
Ni rider in på gården.
Utanför tehuset står den längsta dvärg ni någonsin sett. Sminkade ögon och ett jättelikt rött skägg. Vid stallarna står en liten karkion i gul klädnad. Vid den motsatta porten galopperar tre mörka hästar in. En ryttare i svart med en fana med en gyllne sol. Ger hals: Jag och mina väpnare anfölls av tre djinner och ett stort härke av oknytt. De är snart här. Beväpna er och barrikadera portarna.

Sl: Vad gör ni?

 

[afUttermark]

Protosebasten i Grokorum
Spelarna får i uppdrag av den undersköna men fullkomligt skogstokiga Silibdre Rahast, Protosebast i Grokorum, att föra en fånge till vattenblotet en högtid som Korpstruparna firar vid den helgade ruinen. De av spelarna med sämst karaktär erbjuds tolv guldmynt för att skjuta fången med en förgiftad pil precis innan överlämnandet.( åtar sig ingen av spelarna uppdraget kommer en lönnmörderska vara på plats, dock vet ju spelarna då om komplotten)
Protosebasten bedyrar å det grövsta att inget ont får hända fången innan den når Korpstruparnas helgade plats. Fången bär en slags tratt nerkörd i mun och svalg som gör det omöjligt att prata men man kan hälla i fången en välling som gör att den överlever resan till helgedomen.
fången är besatt av en djävligt mäktig och förbannad efrit, som släpps fri om dess värdkropp blir dödad, om efriten blir dödad har den försvurit sig att dräpa alla av vargfolk född innan den får lämna Athos.
Vad är Protosebastens agenda. Hon är övertygad om att ruinen har mosaik från forntiden som skulle passa utmärkt vid hennes strandvilla vid kusten. Hon har skickat äventyrare förr till ruinen men de har dräpts eller återvänt efter att Korpstruparna förklarat att ruinen är förbannad och ingen får störa andarna i den. Så nu har hon med hjälp av tre demonologer bundit denna efrit i en tiggares kropp. Och tänker om man utplånar hela vargfolket finns ingen som sabbar inhämtandet av mosaiken.
Om efriten befrias innan helgedomen kommer den försöka nå Protosebasten utan att få syn på vargfolk och döda alla som ställer sig i dess väg.

 

[afUttermark]

Den andra äventyrargruppen
Det här blir ingen äventyrskrok på det sättet utan mer tips.
Spelarna stöter på den andra gruppen på oväntade ställen eller delar av den. På biblioteket i Pendon, på ett värdshus i Sidon på en marknad i Krilloan.
Någon av rollpersoner blir förväxlade med någon i andra gruppen.
När spelarna kommer ut från gravkumlet sitter hela det andra äventyrargänget vid en munterbrasa och äter kvällsvard

 

[afUttermark]

Neferatis formelsamling
Äventyrarna kontaktas av en tunnhårig, koppärrad man i femtioårsåldern. Han är klädd som en tjänare i livre fast tyget är sammet och inte ylle.
Han lägger upp en tung påse silverdukater framför spelarna och tar till orda.
”Min matmor och härskarinna har blivit dräpt och bestulen. Jag vill att ni finner missdådaren och en bok som denne har i sin ägo. Kan ni hjälpa mig, jag är beredd att betala…
(Äventyrarna kontaktas av Ignotius Tryska en ganska medioker trollkarl som utger sig för att vara tjänare till Neferatis för att komma över hennes formelsamling. Ignotius var själv en lärling till häxan och han hade önskat att han själv haft modet att dräpa den paddan och stjäla formelsamlingen. Såsom den nuvarande lärlingen gjort)

 

[afUttermark]

Nu så, har jag hittat en dator. Den har dessvärre inte internet än så än så länge skriver jag mina inlägg på telefonen.
Nu har det i alla fall blivit dags att knyta in många av Sl personerna och äventyrskrokar i äventyret som jag börjat skriva på.

synopsis: uppdraget delas ut av helig person i Tibor till spelarnas rollspelsgäng och till de andra äventyrar gänget samtidigt.
Det är klassisk mark, fyra föremål ska hittas. Ett segel, en styråra, en ramm och en ful stenstaty som föreställer en hund( en demon som spottar eldbollar/ primitiv kanon)

 

[Sinisa_]

Hon är övertygad om att ruinen har mosaik från forntiden som skulle passa utmärkt vid hennes strandvilla vid kusten.

Hahaha så bra motivation till en skurk!

 

[afUttermark]

Hahaha så bra motivation till en skurk!

Jag är mycket nöjd med hennes motiv. Ibland är det enkelt om man är rik och få det man vill.