Begrunda:
Inne i den lilla byn Skabbröta fanns ett litet värdshus, värdshuset var byggt i tjärat trä med ett tak mestadels bestående av halm, ur rökhålet i taket strömmade en smal strimma rök och utanför dörren hängde en, för detta värdshus alldeles för prålig skyllt. På skylten stod det "Dehn Luudne Tulipanen". I och för sig så visste ingen av Skabbrötas enkla innevånare det eftersom ingen av dem kunde läsa, förutom prästen vill säga men han höll sig på behörigt avstånd från Tulipanen. Inuti värdshuset stod värden Neffzulbrånck och putsade ett glas bakom sin bardisk. Hur gamle Neff hade haft råd med glas och alla exotiska alv-viner som enbart de fåtalet alver eller fjålliga stadsbor (dessa två var synonymer i Skabbröta) drack när de väl kom förbi var ett mysterium.
Nu var det i alla fall en Alv där och tre andra filurer som alla satt ihopklämda runt ett litet bord och drack diverse drycker. De resande hade givit upphov till stor kalabalik då de försökt överlämna fyra större stridshästar och sex mulåsnor till den stackars vettskrämda pojken som råkade sitta där utanför för att njuta av solen. Inte heller blev det bättre av att den store gråhyade halvorchen Zhblagkrukk Tarmslitare av Den Skäggiga Näsborrens klan hotat med lite vänskaplig stryk.
Nåja nu satt de alla runt bordet i gruvlig tystnad, mycket förunderligt eftersom deras åsnor var lastade till gränsen av kollaps med diverse dyrbarheter.
Gamle Neff hade oturligen frågat om besökarnas namn, efter det att han presenterat sig (Han gjorde det alltid för främlingar). Alven hade hetat Alullaleliorón Silfherfjaeder och betedde sig som man kunde ana av en person med sådant namn. Sedan var det den lustige herren med mefistofiles skägg och röd sidenmantel som påstod sig heta Ulatafrum Remouladchåsh. . Redan här hade stackars Neff börjat drabbas av delerium och värre blev det..
Den kortväxte mannen som mest verkade bestå av ringbrynja och skägga presenterade sig som Hazhar ÅskYxa.
Nåja nu satt de alla här och drack i tystnad, det var inget nöjesdrickande utan mer något som man gjorde när man kom till en by.
Plötsligt sparkades dörren upp och genast flög de alla upp, alven hade slitit upp ett bandage och Ulatafrum ett anteckningsblock och en bunt kartor.
Besviket satte de sig dock igen när de såg att det bara var den lokale postiljonen Jålflås.
Denna drog dock högtidligen upp ett rejält knippe pergament (varför Jålflås inte flytt landet med denna mindre förmögenhet är ännu okänt).
Finnes här en herre Hamis Hardin? HAAMIIIS HAARDIN! Vrålade han..
Till övriga barens förvåning reste sig Hazhar Åskyxa och sa; -Jaou..
Hans vänner tittade mot honom med förundran i blick när han mottog brevet och det var Alullaleliorón som frågade med ett förvånat utryck;
-Hamis? Heter DU Hamis?
-Jaou.. Svarade Hamis eller Hazhar eller.. fan...
-Men varför har du då alltid påstått att du hette Hazhar ÅskYxa?
-Jaou.. De ha ju vatt såe att ni alver å mensker å orker å jox forventat sig att ve Dvergar alltid heter något som låter som en kvävd hostning med saker som Järnnäve, Städskalle eller Hammarskaft i slutet. Å ja velle juh passe en i samhälle så ja kall´ mej fö Hazhar ´stället?
-Ja had´na farbror hemma i fästet (egntligen en liten gård UTANFÖR fästet men Hamis var osäker på hur mycket hans kamrater kunde tåla) som het Bobbert Plommonplockare men det är la de närmsta ja kan kommat´.
-Visst ni fr´essta att Zhblagkrukk Tarmslitare entligen het Zhblagkrukk Jonsson.
Alla tittade på Zhblagkrukk..
-Ooo E tämmer; Sa halvorchen.
-Aaa e upp´oschtrad ós ´änniskor, å rom ´eter inte ´armslitare å ånt men VEM! har repekth ör en osch om eentigen eeter Sammuel Jonsson? Ja va ju tunge å úuga ör å ente ´olk kulle kwatta åt mä.
Nu tog Ulatafrum till orda?
-Jaa där ser man hur lite jag vet om er, Hans överläpp började plöttsligt rycka och han brast i gråt med armarna över huvudet.
Hans vänner såg halvt om halvt konfunderade som förskräckta på honom medan han hulkade fram;
-Jag heter egentligen Ulleman Hjärsgård! Men vilken magiker heter så?
Den annars så starke? Eh.. Ulleman fortsatte stortjutande;
-Mitt epitet är inte ens riktigt! Jag läste den på en burk i en speceriaffär och tyckte det lät häftigt! I alla jävla år har jag kallat mig Ulatfrum FISKSÅS! Jag HATAR fisk!
De övriga kamraterna skruvade på sig på pallarna nu och postiljonen så nästan lika bruten ut som Ulleman.
Alullaleliorón som nu hade blickarna riktade emot sig sa besvära;
-Jag HETER faktiskt Alullaleliorón men jag skulle hellere heta något som man kunde utala på samma sätt två gånger i rad eller som man inte behövde bokstavera varje gång någon frågade vad man hette..
-Va säjjeru om Tom? Sa Hamis. De en enkelt å går it å missupfatta!
-Bo e ock ett bra namn.. Hade en farbror somm hette Bo Gnuddeman.
Alullaleliorón tittade på Dvärgen ett bra tag och sa sedan med svajig röst;
-Bo är ett bra namn? Enkelt att uttala och det kan inte missuppfattas?
Och där satt de alla medan kameran panorerar ut genom dörren, Bo Silfherfjaeder ( Senare Bo Bo), Hamis Hardin, Sammuel Jonsson och Ulleman Hjärsgård?
Det var bara gamle Neff som inte bytt namn. Jooo, Jålflås bytte faktiskt namn till Azgarhûd Bärare Af Den Förseghlade Postsäck men det är en helt jäkla annan historia?
Okay, vad ända in i södra Finnåker ville jag med detta? Tja, egentligen bara informera er om att jag tycker att ibland går fantasynamn till överdrift. Endera i Klichéform, endera i outtalbara ordklumpar som skulle få en logoped att bryta ihop.
Därför vill jag presentera er en liten adress där trevliga namn kan återfinnas för världens väl.
http://www.crosswinds.net/~daire/names/main.html
http://www.geocities.com/mariamnephilemon/names.html
Jäkligt bra att ha ifall ni vill ha lite skillnad på namnen från olika länder och folk.
Ett till tips är att kolla i gamla testamentet efter fräcka namn (Metusael, Metusela, Nimrod).
HareSåKulDå
Med vänlig hälsning David Kamali
Inne i den lilla byn Skabbröta fanns ett litet värdshus, värdshuset var byggt i tjärat trä med ett tak mestadels bestående av halm, ur rökhålet i taket strömmade en smal strimma rök och utanför dörren hängde en, för detta värdshus alldeles för prålig skyllt. På skylten stod det "Dehn Luudne Tulipanen". I och för sig så visste ingen av Skabbrötas enkla innevånare det eftersom ingen av dem kunde läsa, förutom prästen vill säga men han höll sig på behörigt avstånd från Tulipanen. Inuti värdshuset stod värden Neffzulbrånck och putsade ett glas bakom sin bardisk. Hur gamle Neff hade haft råd med glas och alla exotiska alv-viner som enbart de fåtalet alver eller fjålliga stadsbor (dessa två var synonymer i Skabbröta) drack när de väl kom förbi var ett mysterium.
Nu var det i alla fall en Alv där och tre andra filurer som alla satt ihopklämda runt ett litet bord och drack diverse drycker. De resande hade givit upphov till stor kalabalik då de försökt överlämna fyra större stridshästar och sex mulåsnor till den stackars vettskrämda pojken som råkade sitta där utanför för att njuta av solen. Inte heller blev det bättre av att den store gråhyade halvorchen Zhblagkrukk Tarmslitare av Den Skäggiga Näsborrens klan hotat med lite vänskaplig stryk.
Nåja nu satt de alla runt bordet i gruvlig tystnad, mycket förunderligt eftersom deras åsnor var lastade till gränsen av kollaps med diverse dyrbarheter.
Gamle Neff hade oturligen frågat om besökarnas namn, efter det att han presenterat sig (Han gjorde det alltid för främlingar). Alven hade hetat Alullaleliorón Silfherfjaeder och betedde sig som man kunde ana av en person med sådant namn. Sedan var det den lustige herren med mefistofiles skägg och röd sidenmantel som påstod sig heta Ulatafrum Remouladchåsh. . Redan här hade stackars Neff börjat drabbas av delerium och värre blev det..
Den kortväxte mannen som mest verkade bestå av ringbrynja och skägga presenterade sig som Hazhar ÅskYxa.
Nåja nu satt de alla här och drack i tystnad, det var inget nöjesdrickande utan mer något som man gjorde när man kom till en by.
Plötsligt sparkades dörren upp och genast flög de alla upp, alven hade slitit upp ett bandage och Ulatafrum ett anteckningsblock och en bunt kartor.
Besviket satte de sig dock igen när de såg att det bara var den lokale postiljonen Jålflås.
Denna drog dock högtidligen upp ett rejält knippe pergament (varför Jålflås inte flytt landet med denna mindre förmögenhet är ännu okänt).
Finnes här en herre Hamis Hardin? HAAMIIIS HAARDIN! Vrålade han..
Till övriga barens förvåning reste sig Hazhar Åskyxa och sa; -Jaou..
Hans vänner tittade mot honom med förundran i blick när han mottog brevet och det var Alullaleliorón som frågade med ett förvånat utryck;
-Hamis? Heter DU Hamis?
-Jaou.. Svarade Hamis eller Hazhar eller.. fan...
-Men varför har du då alltid påstått att du hette Hazhar ÅskYxa?
-Jaou.. De ha ju vatt såe att ni alver å mensker å orker å jox forventat sig att ve Dvergar alltid heter något som låter som en kvävd hostning med saker som Järnnäve, Städskalle eller Hammarskaft i slutet. Å ja velle juh passe en i samhälle så ja kall´ mej fö Hazhar ´stället?
-Ja had´na farbror hemma i fästet (egntligen en liten gård UTANFÖR fästet men Hamis var osäker på hur mycket hans kamrater kunde tåla) som het Bobbert Plommonplockare men det är la de närmsta ja kan kommat´.
-Visst ni fr´essta att Zhblagkrukk Tarmslitare entligen het Zhblagkrukk Jonsson.
Alla tittade på Zhblagkrukk..
-Ooo E tämmer; Sa halvorchen.
-Aaa e upp´oschtrad ós ´änniskor, å rom ´eter inte ´armslitare å ånt men VEM! har repekth ör en osch om eentigen eeter Sammuel Jonsson? Ja va ju tunge å úuga ör å ente ´olk kulle kwatta åt mä.
Nu tog Ulatafrum till orda?
-Jaa där ser man hur lite jag vet om er, Hans överläpp började plöttsligt rycka och han brast i gråt med armarna över huvudet.
Hans vänner såg halvt om halvt konfunderade som förskräckta på honom medan han hulkade fram;
-Jag heter egentligen Ulleman Hjärsgård! Men vilken magiker heter så?
Den annars så starke? Eh.. Ulleman fortsatte stortjutande;
-Mitt epitet är inte ens riktigt! Jag läste den på en burk i en speceriaffär och tyckte det lät häftigt! I alla jävla år har jag kallat mig Ulatfrum FISKSÅS! Jag HATAR fisk!
De övriga kamraterna skruvade på sig på pallarna nu och postiljonen så nästan lika bruten ut som Ulleman.
Alullaleliorón som nu hade blickarna riktade emot sig sa besvära;
-Jag HETER faktiskt Alullaleliorón men jag skulle hellere heta något som man kunde utala på samma sätt två gånger i rad eller som man inte behövde bokstavera varje gång någon frågade vad man hette..
-Va säjjeru om Tom? Sa Hamis. De en enkelt å går it å missupfatta!
-Bo e ock ett bra namn.. Hade en farbror somm hette Bo Gnuddeman.
Alullaleliorón tittade på Dvärgen ett bra tag och sa sedan med svajig röst;
-Bo är ett bra namn? Enkelt att uttala och det kan inte missuppfattas?
Och där satt de alla medan kameran panorerar ut genom dörren, Bo Silfherfjaeder ( Senare Bo Bo), Hamis Hardin, Sammuel Jonsson och Ulleman Hjärsgård?
Det var bara gamle Neff som inte bytt namn. Jooo, Jålflås bytte faktiskt namn till Azgarhûd Bärare Af Den Förseghlade Postsäck men det är en helt jäkla annan historia?
Okay, vad ända in i södra Finnåker ville jag med detta? Tja, egentligen bara informera er om att jag tycker att ibland går fantasynamn till överdrift. Endera i Klichéform, endera i outtalbara ordklumpar som skulle få en logoped att bryta ihop.
Därför vill jag presentera er en liten adress där trevliga namn kan återfinnas för världens väl.
http://www.crosswinds.net/~daire/names/main.html
http://www.geocities.com/mariamnephilemon/names.html
Jäkligt bra att ha ifall ni vill ha lite skillnad på namnen från olika länder och folk.
Ett till tips är att kolla i gamla testamentet efter fräcka namn (Metusael, Metusela, Nimrod).
HareSåKulDå
Med vänlig hälsning David Kamali
