- snippeti -
Syantecaran
Denna säregna drake har alltid haft ett aningen ambivalent förhållande till sina artfränder. Han påstås vara Lumian, men har få fysiska likheter med sådana. Syantecaran skiljer sig även mentalt från huvudparten av drakarna, och är för tillfället mer eller mindre fientligt inställd till den så kallade Drakalliansen. Bakgrunden till denna schism sträcker sig tusentals år bakåt i tiden, och kulminerade vid angreppet på Edron. Det sägs att Syantecaran förvarnade Nanorgona, och möjliggjorde dennes flykt undan drakarnas vrede.
Efter det förräderiet blev han, precis som Crayates och Jandlinatjari, betraktad som en överlöpare och renegat, ej värd att lita på. Syantecaran, mäktig och självsäker som han var, lämnade då de kända delarna av Mundana, och försvann västerut efter några 'sanningens ord' riktade mot sina syskon och dessas påstådda "inskränkta idioti".
Efter Edron följde en helt ny epok i Syantecarans liv, nämligen hans tid som gud. Han tog ett primitivt och isolerat jägar/fiskar-samhälle under sina vingar, och vägleddde dessa mot en ny storhetstid.
Att styra ett helt land, och dessutom åt det håll han själv önskade, skulle ta mycket tid, och Syantecaran fann sig hårt pressad att både upprätthålla sin gudastatus och vakta sina intressen på andra håll i Mundana. På detta sätt uppstod för första gången i Syantecarans liv ett behov av en Väktare. Han hade lite egna ideér kring sådant, och befallde sitt folk att föra en gravid kvinna till honom. Han frågade denna om han fick uppfostra hennes barn, och då hon svarade ja var det ögonblickligen som om hon aldrig varit gravid, den stora magen som bortblåst. Syantecaran skickade hem kvinnan; barnet hade han förflyttat till en annan verklighet, där det fortsatte att växa och utvecklas.
Samtidigt som Syantecarans civilisationsprojekt, vilket senare skulle kallas Ansale-Idon, strävade mot storheten bearbetade Syantecaran det ofödda barnet, och när det hade vuxit i några år flyttade han tillbaka det till Mundana, där barnets träning påbörjades på allvar. Draken döpte sin "son" efter Aveura, den högsta gudens son i en gammal Devarkisk panteon.
Aveura blev således en synnerligen kompetent underhuggare, och började direkt agera Syantecarans verkställande kraft och högra hand ute i själva verkligheten. Samtidigt som Syantecaran själv såg sina planer gå mot förverkligande hemma på Ansale-Idon. Hans tillvaro är i princip okänd, och det är kanske bara drakarna som kommer ihåg honom och är säkra på att han faktiskt existerar.
Syantecarans yttre är lika förbryllande som hans handlingar. Hans armar och ben är små, och kroppen är lång, slank och ormliknande. Från huvudet till den piskliknande svansspetsen mäter han säkerligen 70 fot, men kroppens ormliknande uppbyggnad gör att han ändå inte väger mer än de lite större av Lumian. Fjällen går i färger som påminner om rubin och smaragd, och det behornade huvudet pryds av en eldröd man. Syantecaran har ett konstigt sätt att slingra sig fram genom luften i fruktansvärda hastigheter som inte påminner särskilt mycket om de andra drakarnas flygtekniker, några vingar har han alltså inte.
