Jag har funderat en del kring en kampanj i trakten av Silver Marches i Faerun. De är så äckligt puttenuttigt fascistgoda där, så jag tänkte att de kunde gärna få ett gäng problem. Det här är saker som händer utöver de gamla vanliga typerna av äventyr.
Nybyggare. Regionens nyvunna stabilitet drar till sig invandrare, fattiga människor som satsat sina sista pengar på att flytta till norden och få sig en bit land. Dessa är naturligtvis inte alla naturälskande filantroper. De vill överleva också...
1. De börjar hugga skog för ved och åkermark = konflikt med alver. Detta gör att alverna är mycket lite benägda att hjälpa nybyggare som kommer i konflikt med "the People of the Black Blood". Alver och varulvar har gemensamma intressen och samarbetar?
2. De kommer ganska illa rustade för den nordliga vildmarken. De måste hjälpas annars svälter de. De måste beskyddas annars kommer elaka banditer och plundrar dem. Givetvis kommer det fram ohederliga handelsmän som säljer undermåliga, men dyra "nybyggarpaket". De som inte klarar av nybyggarlivet flyr utblottade in till Silverymoon med stigande misär och kriminalitet som följd.
3. Varför inte ett litet krig i vilda västernstil: Nya bosättare vs gamla ranchägare.
4. Nybyggarna inkräktar på Uthgardtbarbarernas land kanske på någon helig plats. Barbarerna svarar givetvis med våld mot alla ickebarbarer i närheten. De som drabbas är medborgare av Silver Marches och deras släktingar kräver hämnd. För att göra situationen värre hittas guld på barbarernas område (hehe, ett klassiskt indiankrig). Om staten uppfattas vara slapphänta mot barbarerna ordnas privata straffexpeditioner.
Ett år av missväxt skapar oerhörda problem.
1. Dvärgarna i citadel Adbar importerar sin mat långväga ifrån och har möjlighet att betala för den. Människorna svälter, främst nybyggarna. Några av dvärgarnas matkaravaner plundras. Dvärgarna hotar nybyggarna med krig om inte gärningsmännen åker fast. Dessa är naturligtvis hjältar och skyddas hårt. Dvärgarna är extremt beroende av matleveranserna - 20.000 dvärgar och knappt en bonde ibland dem...
2. Svältande människor flockas till Silverymoon för att få mat. Där är ju folk så fantastiskt goda att stora resurser satsas på att hjälpa. Trots detta är avundsjukan stor bland de mindre lyckligt lottade som ser hur bra många stadsbor har det. Stor kriminalitet uppstår, vilket i sin tur minskar viljan att hjälpa. Situationen eskalerar och staden drabbas av upplopp och andra oroligheter. Kanske bildas till och med ett permanent tjuvgille.
3. Höga och stigande matpriser gör att enorma resurser går åt till mat. Opportunistiska präster (create food kanske, präster av Waukeen, Malar) och trollkarlar (permanenta teleporteringsportaler kanske) utnyttjar situationen för att tjäna grova stålar och nya anhängare.
4. När skördarna slår fel börjar fler och fler ägna sig åt jakt. Det leder i sin tur till ökad dyrkan av Malar i området. Malars präster delar ut överbliven mat till folk. En Harper-plan att döda Malarpräster uppdagas varpå folket vänder sig emot Harpers.
5. The Harpers är ytterligare en anledning till avundsjuka. Deras tro på individer och godhet får dem naturligtvis att hjälpa till, men ytterst godtyckligt med punktinsatser till vissa familjer som de tycker extra synd om. De som inte får deras hjälp blir förbannade och fryser ut dem som får hjälp. Samt i desperation dödar Harpers för maten som var menad för någon annan...
6. Zhentarim är snälla och kommer tvärs igenom öknen med mat till de svältande. Unionen är tvungna att tillåta ökat inflytande från det svarta nätverket.
Ett år efter missväxten.
1. Eftersom så mycket tid och resurser gick åt att hjälpa svältande nybyggare försummades unionens försvar. Fiender passar nu på att anfalla. Kanske Arcande Brotherhood, orcher, barbarer eller någon annan med insikt i regionen.
2. Splittring mellan raserna försvårar försvaret. Dvärgarna vill inte beskydda kriminella och ohederliga människor, människorna vill inte hjälpa dvärgar som lämnar dem att svälta. Alverna är kaotiska och kan inte bestämma sig som grupp. En del hjälper till, en del vill inte hjälpa naturförstörande människor, en del stannar hemma och spelar harpa, vissa samarbetar med fiender osv. Alvernas brist på disciplin och samarbetsförmåga gör att de mest försvårar krigandet (wizards eldbollar egna trupper, alvkrigare som själv vet bäst saboterar bakhåll genom att anfalla för tidigt osv.).
3. Eftersom staten inte kan skydda sina medborgare vänder sig dessa till lokala adelsmän. Regionen fragmenteras och det blir en tillbakagång mot feodalismen.
Försummade gudar.
1. Silverymoon i sitt självgoda högmod försummar ett antal av Faeruns gudar och de ställer till djävulskap. Exempelvis var det länge sedan någon offrade till Talos -> regionen drabbas av stormar, Malar -> jaktlyckan går åt skogen osv. På samma sätt kan de drabbas av sjukdomar, kalla vintrar, otur etc.
Märktes det att jag gillar Malar? Jag tycker det är fascinerande att en gud över något som så många människor ägnar sig åt för sin överlevnad räknas som ond...
Om någon börjar spela/spelar i Silver Marches skulle jag gärna ta del av krönikor eller liknande. Det vore speciellt roligt att se hur någon av mina idéer fungerar. Tyvär spelar jag inte särskilt mycket nu för tiden...