Nekromanti äventyrsförslag (spoiler för O4Ö)

[Snow]

Spoiler: Om ni inte vill läsa om Oraklets fyra ögon så läs inte detta:


Tjena... jag är i en liten knepig sits. Rollpersonerna i min grupp har haft en del otur, fattat lite fel beslut och varit en aning för våldsamma. Sammantaget är det rimligt (och skulle kännas lite konstigt om det inte var så) att ca 100 krigare är på väg att omringa det tempel som RP har gått in i. Magikerna har snart slut på psyke och flera är skadade. Templet är ganska farligt med en massa fällor.

Sammantaget: gruppen är på väg att gå åt helvete, men de har inte gjort bort sig speciellt mycket (lite kanske när de brände ner en hel borg) så jag vill inte att alla ska sluta som spjutprydnader.

Förslag?

Min bästa ide just nu är att rollpersonerna blir räddade av en orchinvasion. De ställs därefter inför det något annorlunda problemet med att ta sig tillbaka till skeppet med orcher överallt. Det passar bra eftersom borgen de brände skulle vakta mot orcherna. Orcherna är minst lika dödliga men är jagar inte rollpersonerna specifikt.

Övriga fakta:
Rollpersonerna måste in i templet och har en del svårigheter framför sig.
Trakten är livsfarlig med diverse magnetiska och elektriska fenomen.
Folket är ganska illasinnat från början (vilket till viss del förklarar att det blivit en massa bråk).
En av gruppens medlemmar har förfört en kökspiga som nu följer honom i hasorna (och hon vill gifta sig, helst imorgon). Hon vet att om hennes stamfränder får tag på henne så blir hon nog offrad till gudarna som förrädare, eller är hon något annat än vad hon utger sig för att vara.

 

[rax]

Hejsan Snow!

Om jag förstår situationen rätt så är spelarna fast templet där det Röda Oraklet häckar, stämmer det?

Isf känns det som du har en ganska enkel lösning till hands:

1) Infödingarna vet vad som döljer sig i templet, inkl oraklets otrevliga medhjälpare.

2) Infödingarna är ganska rädda för dessa.

3) Infödingarna vet att alla som går in i templet går ett surt öde till mötes.

4) Infödingarna bestämmer sig för att omringa templet, hindra RP från att ta sig därifrån och låta templets fällor/väktare/gudomar ta kål på dem. Att bli uppäten av "demoner" torde rankas som ett tillräckligt otäckt straff t o m för dessa oborstade inkräktare.

Fördelen med den här lösningen är att rollpersonerna inte kna lämna templet utan bara gå djupare in i det, precis som äventyret kräver. Samtidigt får de tid på sig att vila sig lite och hela några av sina blessyrer.

Infödingarna har trots allt all tid i världen, men om du tycker att rollpersonerna sölar för mycket kan du ju alltid låta några krigare med hetsigt humör göra ett angrepp på rollpersonerna för att tvinga dem in i templet.

Skulle rollpersonerna stå emot och kanske t o m ha en verklig chans att bryta sig ut ur templet, kan detta vara läge för att introducera den där irriterande kökspigan igen. Av okänd anledning har hon vissa kunskaper om templet och mitt under värsta anstormningen från infödingarna så öppnar hon en hemlig dörr och hjälper rollpersonerna att fly - djupare in i templet.

Är de illa skadade kan hon guida dem förbi de värsta farorna, men hon har naturligtvis inte komplett kunskap. De gåtor som du vill att spelarna ska lösa själva vet hon inget om och kan inte hjälpa dem. Kanske har hon informationen för att en förfader till henne var med och byggde templet, t ex? Då har hon av förklarlig anledning endast fragmentarisk/legendarisk kunskap om anläggningen, och vet inte vad som finns där nu.

Så långt mina snabbt hoprafsade förslag. Nu är det middagsdags!


/Rax

 

[Johan K]

Jag skulle nog köra på det spåret med orcherna.. Dock så skulle jag lätt låta dina spelare ha andan i halsen, dels från orcherna som säkerligen skulle döda dem, bara för att & sedan så skulle jag lätt ha de X antal krigare åxå flåsande i nacken.
Dock med tillägget att de har en bra channs att kunna smita undan, men det skall inte vara lätt någonstanns !!

 

[Brior]

En annan, mer politisk idé: Björkrike där klyftan ligger bebos ju av två konkurrerande stammar: Norsar (vilka dyrkar de hjärtslitande varelserna i templet) och Sutare som ogillar kulten och Norsar i största allmänhet.

Varför inte låta Sutarna ha bestämt sig för att måttet nu är rågat. Jag utgår från att borgen som förstörts är Lom Koranna som skulle skydda båda stammarna mot svartfolken och det kan knappast ha gjort Sutarna gladare. Här har alltså några fördömda pilgrimer till Norsarnas tempel saboterat den enda tryggheten i tillvaron, en borg som dessutom var en slags fredssymbol mellan folken! Sutarna har alltså samlat en här som plötligt dyker upp i ryggen på Norsarna vilka väl är de som jagar äventyrarna. Nu vill väl ingen av stamarna se ett fullskaligt krig, men den spända situationen måste lösas på ett hedersamt sätt.

Situationen är alltså inte alls körd utan bjuder ett utsökt tillfälle till missförstånd, förhandlingar, bastustyre, dueller och skamlösa lögner.

 

[Snow]

Tack för tipsen!

Som Rax säger blir det nog inga problem att motivera rollpersonerna att tränga längre in medans norsarna belägrar utanför.
Sen kommer jag nog att improvisera 100%. Det finns risk för att Sutarna kommer med många män och frågar efter Bryllist (som ligger med en norsepil genom pannbenet i en gravhög en bit söderut). Det kan bli lite knepigt för norsarna samt inte minst rollpersonerna. Om det sedan kommer orcher finns det chans för en tyst getaway i kaoset. Eller något sådant.

spela om mindre än en timme nu