Fridigern
Swordsman
- Joined
- 23 Sep 2014
- Messages
- 404
Eftersom Davokar verkar fantastiskt och kampanjen grym så kunde jag inte hålla mig från att ”speltesta” den genom att göra fyra exempeläventyrare och sätta dem mot stridssituationerna och viss problemlösning i kampanjen och se om de överlever, i ett försök helt enligt reglerna. Min spelgrupp har fortfarande långt kvar i vår nuvarande DoD-kampanj, så inte säkert det blir något riktigt rollspelande i Davokar på ett tag framåt.
Hur som helst blev det fyra gubbar. En riddare med sköld, en jägare/rangersnubbe med två vapen och lönnstöt, en teurg/clerictyp med rustning och tvåhandsvapen samt en ordensmagiker. Alla fick Träffsäkerhet 5 som dumpstat eftersom det verkar helt vattentätt (om man vill opta lite) att ta talanger som täcker upp denna brist.
Det Förlovade Landet hade ett par bra möten tycker jag. Van-Rogan gav en riktigt nervbitande strid eftersom Förhäxa och rövarna tillsammans blir klart mer än vad som är bekvämt. Styggelsen var helt livsfarlig på ett bra sätt, tycker inte att man bör sänka värdena på den utan utnyttja den till att lära spelarna att det är ok att fly skrikande ut i natten istället. Exempelgubbarna lyckades dock banka ner den då den blev flankerad och Argasto hjälpte till.
Pilbågsalven var möjligtvis lite väl farlig. En pil från honom dödar nästan alla karaktärer (1T10+9 i total skada om man inte har motgift) varför man får hålla igen lite med honom, eller låta honom skjuta av karavanvakter eller liknande. Rangern gick ner men kunde helas av Teurgen.
Beamonalven var däremot för dålig, likaså hungerulven. De borde hottas upp med mer skada eller fler attacker för att vara spännande.
I Vilddjurets märke var de RP+1 busarna med Sty 15, Träffsäkerhet 13 och rustning 3 en ganska tuff nöt att knäcka. I princip är de ju Conan Barbaren utan förmågor och tog lång tid att banka ner, dessutom var de fler och kunde flankera vilket gjorde utgången ganska oviss.
I problemlösningsbiten finns en svaghet, som dock inte är säkert att spelarna ser men som man ändå kanske skulle göra något åt. Själva utredningen (passa ihop hudarna med kropparna, vem som mördades när etc) är inte beskrivet som att man egentligen kan finna Allahara med. Istället måste man vänta tills det sista mordet, varefter allt hänger på ett Vak-5 -slag. Jag tror att man bör låta RP få en chans att muta tiggare, fråga vittnen etc tills de kan leta sig fram till lagret själva, det torde bli en bra belöning om man lyckas passa ihop olika observationer och sen till slut hitta lagret. Hittar man det inte i tid blir det ett femte mord...
I slutstriden får man nog överväga om inte Häxjägaren bara skall ta skallen och sjappa medan RP slåss med styggelsen, det förefaller passa bäst med hans mål. Ser inte varför han egentligen skulle ha några problem med detta, RP har egentligen ingen anledning att misstro honom om han rusar mot skallen, om han sedan tar den och springer mot trappan bör de ha svårt att hindra honom med resten som pågår. Tror dock att det kan bli en nervbitande slutstrid med skallens besättande! Exempelgubbarna var ytterst nära att stryka med när Conangubbarna gick till anfall igen, efter att styggelsen hade mjukat upp dem, men teurgen hade tur med ett Dödslag och kom på fötter igen varefter han kunde hela sig.
Döda Drömmars Grav har jag inte hunnit så långt med. Jag gjorde slumptabellen (i en annan tråd) och körde med den istället för de färdiga händelserna. På andra dagen genom det Ljusa Davokar så ser det ut som att man skall ta sig över en liten flod på kartan.
Slumptabellen sa en Kanaran (Kaanaran?) på 13 meters håll vilken då fick anfalla från under vattnet precis när rangern skulle upp på andra stranden. Stryparkonst visade sig mycket dödligt! Dock har Kanaranen en svaghet: om den inte har Övertag verkar den inte kunna anfalla, alls. Jag kan ha fel, men om man är ensam mot flera motståndare som ser en så kan man inte få något övertag och således inte strypas. Jag lät den få använda sin Akrobatik III till att göra ett kvick-kvick mot RP med en fördlyttningshandling för att skaffa övertag och därefter anfalla för att koppla stryptag med listig-försvar (eller tvärtom blir det ju eftersom RP slår slagen). Sen kunde den precis som det står beskrivet börja strypa sig igenom gruppen.
Rangern dog och teurgen var nära att stryka med innan trollkarlen lyckades bränna ihjäl den med en svavelkaskad. Där kanske det egentligen borde bli lite collateral på teurgen den hade i stryptag, men men.
Vid närmare eftertanke kanske även rangern skall få ha klarat sig, tror nämligen jag gjorde ett fel i reglerna med skada där. Då ormen höll upp rangern som sköld (med sitt akrobatik III) träffade riddaren med sitt svärd och gjorde 10 i skada, varpå jag slog rustning (1T6) och slog 1, vilket gav 9 i skada och Tål ner till 0, vilket efter extraregeln om omedelbar död gav just detta, iom över smärtgränsen. Egenligen skulle man väl ha låtit antingen svärdet eller rustningen ge sitt standarvärde (5 i skada eller 3 i rustning) vilket oavsett bara hade blivit max 7, vilket hade gett honom 1 Tål kvar, så han hade överlevt en runda till. Det hade kunnat bli lurigt om det var en gråtande spelare vid bordet (och inte bara en alltför nördig spelledare), death by regelmissuppfattning är ju aldrig kul.
Kanske får rangern ansluta igen, han flöt bara iväg i floden då ormen gick vidare till nästa mål. Nästa del, scen 1:2 – Kramkalas för exempelgubbarna!
Hur som helst blev det fyra gubbar. En riddare med sköld, en jägare/rangersnubbe med två vapen och lönnstöt, en teurg/clerictyp med rustning och tvåhandsvapen samt en ordensmagiker. Alla fick Träffsäkerhet 5 som dumpstat eftersom det verkar helt vattentätt (om man vill opta lite) att ta talanger som täcker upp denna brist.
Det Förlovade Landet hade ett par bra möten tycker jag. Van-Rogan gav en riktigt nervbitande strid eftersom Förhäxa och rövarna tillsammans blir klart mer än vad som är bekvämt. Styggelsen var helt livsfarlig på ett bra sätt, tycker inte att man bör sänka värdena på den utan utnyttja den till att lära spelarna att det är ok att fly skrikande ut i natten istället. Exempelgubbarna lyckades dock banka ner den då den blev flankerad och Argasto hjälpte till.
Pilbågsalven var möjligtvis lite väl farlig. En pil från honom dödar nästan alla karaktärer (1T10+9 i total skada om man inte har motgift) varför man får hålla igen lite med honom, eller låta honom skjuta av karavanvakter eller liknande. Rangern gick ner men kunde helas av Teurgen.
Beamonalven var däremot för dålig, likaså hungerulven. De borde hottas upp med mer skada eller fler attacker för att vara spännande.
I Vilddjurets märke var de RP+1 busarna med Sty 15, Träffsäkerhet 13 och rustning 3 en ganska tuff nöt att knäcka. I princip är de ju Conan Barbaren utan förmågor och tog lång tid att banka ner, dessutom var de fler och kunde flankera vilket gjorde utgången ganska oviss.
I problemlösningsbiten finns en svaghet, som dock inte är säkert att spelarna ser men som man ändå kanske skulle göra något åt. Själva utredningen (passa ihop hudarna med kropparna, vem som mördades när etc) är inte beskrivet som att man egentligen kan finna Allahara med. Istället måste man vänta tills det sista mordet, varefter allt hänger på ett Vak-5 -slag. Jag tror att man bör låta RP få en chans att muta tiggare, fråga vittnen etc tills de kan leta sig fram till lagret själva, det torde bli en bra belöning om man lyckas passa ihop olika observationer och sen till slut hitta lagret. Hittar man det inte i tid blir det ett femte mord...
I slutstriden får man nog överväga om inte Häxjägaren bara skall ta skallen och sjappa medan RP slåss med styggelsen, det förefaller passa bäst med hans mål. Ser inte varför han egentligen skulle ha några problem med detta, RP har egentligen ingen anledning att misstro honom om han rusar mot skallen, om han sedan tar den och springer mot trappan bör de ha svårt att hindra honom med resten som pågår. Tror dock att det kan bli en nervbitande slutstrid med skallens besättande! Exempelgubbarna var ytterst nära att stryka med när Conangubbarna gick till anfall igen, efter att styggelsen hade mjukat upp dem, men teurgen hade tur med ett Dödslag och kom på fötter igen varefter han kunde hela sig.
Döda Drömmars Grav har jag inte hunnit så långt med. Jag gjorde slumptabellen (i en annan tråd) och körde med den istället för de färdiga händelserna. På andra dagen genom det Ljusa Davokar så ser det ut som att man skall ta sig över en liten flod på kartan.
Slumptabellen sa en Kanaran (Kaanaran?) på 13 meters håll vilken då fick anfalla från under vattnet precis när rangern skulle upp på andra stranden. Stryparkonst visade sig mycket dödligt! Dock har Kanaranen en svaghet: om den inte har Övertag verkar den inte kunna anfalla, alls. Jag kan ha fel, men om man är ensam mot flera motståndare som ser en så kan man inte få något övertag och således inte strypas. Jag lät den få använda sin Akrobatik III till att göra ett kvick-kvick mot RP med en fördlyttningshandling för att skaffa övertag och därefter anfalla för att koppla stryptag med listig-försvar (eller tvärtom blir det ju eftersom RP slår slagen). Sen kunde den precis som det står beskrivet börja strypa sig igenom gruppen.
Rangern dog och teurgen var nära att stryka med innan trollkarlen lyckades bränna ihjäl den med en svavelkaskad. Där kanske det egentligen borde bli lite collateral på teurgen den hade i stryptag, men men.
Vid närmare eftertanke kanske även rangern skall få ha klarat sig, tror nämligen jag gjorde ett fel i reglerna med skada där. Då ormen höll upp rangern som sköld (med sitt akrobatik III) träffade riddaren med sitt svärd och gjorde 10 i skada, varpå jag slog rustning (1T6) och slog 1, vilket gav 9 i skada och Tål ner till 0, vilket efter extraregeln om omedelbar död gav just detta, iom över smärtgränsen. Egenligen skulle man väl ha låtit antingen svärdet eller rustningen ge sitt standarvärde (5 i skada eller 3 i rustning) vilket oavsett bara hade blivit max 7, vilket hade gett honom 1 Tål kvar, så han hade överlevt en runda till. Det hade kunnat bli lurigt om det var en gråtande spelare vid bordet (och inte bara en alltför nördig spelledare), death by regelmissuppfattning är ju aldrig kul.
Kanske får rangern ansluta igen, han flöt bara iväg i floden då ormen gick vidare till nästa mål. Nästa del, scen 1:2 – Kramkalas för exempelgubbarna!
