Jag skulle hävda att tärningar ska ligga i den låda där spelet de hör till bor.
På tal om att sortera tärningar så har jag genom åren lärt mig att rollspelare (och warhammer spelare) blir rätt lättriggade av att tärningarna inte är sorterade efter framför allt storlek. Antalet personer som erbjudit sig att ge mig ett komplett sett med tärningar som ser likadana ut kan inte längre räknas på en hand. Av någon anledning så är det här en syn som kan göra rollspelare och warhammer spelare rätt upprörda, framför allt när alla T6or ligger på bordet.Jag skulle hävda att tärningar ska ligga i den låda där spelet de hör till bor.
Sedan har man sina rollspelstärningar. De kan man med fördel ha på ett ställe, gärna sorterade efter färg, storlek, antal sidor, eller någon annan parameter.
Det här är ju otroligt sorgligt. Om jag inte kände att rollspelare var bättre på att spela rollspel så hade jag nog slutat att spela för länge sedan. Att bli bättre på att spela rollspel är typ halva nöjet, för mig. Att känna att man växer, lär sig nya tekniker, blir bättre på beskrivningar, dramaturgi, improvisation, och så vidare. Jag har absolut träffat nybörjare som varit oväntat duktiga, men aldrig någon jag tyckt var lika duktig som mig (det hade ju varit förödande för mitt ego om en nybörjare var bättre än mig efter 20 års erfarenhet), och som en allmän trend så tycker jag att det helt klart är så att ju längre folk har spelat rollspel, desto bättre är de. I alla fall om vi spelar den typen av spel jag gillar att spela och deras rollspelserfarenhet också är av den typen av spel.
Bra poäng, rollspel är lite som datorspel eller droger. Ska helst avnjutas som ung och är som roligast i början.
Frågan är ju (som alltid) vad vi lägger i orden, i detta fall ”bättre”. Om vi menar ”karaktärsgestaltning” så håller jag med @Monokel. Själv bröt jag (spelmässigt, en av dem är min bästa vän idag) med gänget jag spelade med från 1994 till 2010 för att de var helt ointresserade av att testa nya spelstilar eller utvecklas som rollspelare.
Mitt sämsta spelpass de senaste fem åren var nog roligare än mitt bästa spelpass de första fem åren.
Fast det visar ju att du har utvecklats jämfört med en nybörjare. För att Monokels kommentar ska vara sann behöver ju dina kompisar ha blivit aktivt sämre.
Det tycker jag inte. Ointresserade av spela annat än det de vanligen spelar, ointresserad av att utvecklas.
Jag känner att det ändå finns ett korn av sanning att en del rollspelare blir "sämre" med tiden. Eller i alla fall mindre flexibla. De har sitt sätt att spela och är inte villiga att anpassa sig efter spelet eller gruppen. Nya spelare brukar vara rätt öppna för nya spelsätt men detsamma gäller inte nödvändigtvis rollspelsveteraner. Det känns också som om spelare som kommer från rätt regeltunga spel, så som Dungeons & Dragons, brukar vara de som är minnst öppna för nya upplevelser (kanske för att de förväntar sig att lära sig ett nytt spel innebär en massa arbete. De vet hur jobbigt det var att lära sig D&D och vill inte börja om från början).
Jag kan bara tala hur jag själv känner gällande detta. Jag har väldigt begränsat med fritid och när jag väl spelar rollspel så spelar(är alltid SL) jag hellre en stil som jag vet att jag tycker är kul och givande än experimenterar och det i sämsta fall visar sig att jag slängt bort den fria tid jag har. När jag har längre ledigheter från jobb och där min barn och fru kanske är på resa utan mig, ja då kan jag passa på att testa nya spelstilar. Så jag personligen tror inte att det är att mer ”erfarna” rollspelare ogillar nya spelsätt, de har helt enkelt redan testat väldigt många olika och vet nu vad de gillar.
Min upplevelse är att jag gärna testar andra stilar och spel men att de inte riktigt lever upp till hypen, ”evangeliet” och mina egna förhoppningar. Mitt gamla tradspel är helt enkelt roligare varje gång.
Är det inte mer som att säga att en vanlig biobesökare kan ha roligare när denne går på film än en filmkritiker eftersom den vanliga biobesökaren inte har samma kritiska öga?
Det här sätter fingret på en aspekt jag själv tänkte på - innan jag började jobba så hade jag mer tid och energi att lägga på rollspel. En annan (mindre relaterad) aspekt är att rollspel kändes mycket mer nytt och häftigt för, säg, tio år sen. Dessutom så var jag mer pretentiös och ville Uttrycka Mig samt uppleva Viktiga Upplevelser. Det gav mig ett driv som jag inte riktigt har längre.
1: Jag hoppas att det inte är sant. Filmkritiker borde absolut få ut mer av ett biobesök än en vanlig biobesökare, annars känns det som att något har gått snett för dem.
Det i sig tycker jag känns trist, men frågan här är ju om du är bättre på rollspel. Skulle en genomsnittlig rollspelare ha roligare om hen spelade med dig eller med 80-talsversionen av dig? Har du blivit sämre på att producera en givande upplevelse runt bordet? Monokels påstående var ju att det är roligare att spela med nybörjare än med erfarna rollspelare.
